Moui och Kanon

Del fyra

Moui och Kanon del 4~

-Vad vill ni att jag ska berätta? frågar jag.

-Vi vill att du ska berätta hur du känner. Vi finns alltid här för dig.

Jag tittar omkring på dom. Takuya sitter tillbakadragen fast tittar rakt in i mina ögon.

-Detta är bara så konstigt..., säger jag och reser mig från stolen, redo att gå, fast Kanon tar min hand.

-Snälla, gå inte, ber han.

En varm känsla sprider sig genom hela mig. Vi tittar djupt in i varandras ögon länge.

-Erhmerhm, harklar sig Bou.

Vi bryter ögonkontakten och tittar på Bou istället.

-Får jag prata med dig Kanon? frågar han.

Kanon nickar och går ut genom dörren med Bou i hällarna som slår igen dörren efter sig.

Nu är jag ensam kvar med Yuuki, Teruki, Miku och Takuya.

-Ni skulle bara sett er själv! Ni var så söta när ni tittade på varandra så! nästan skriker Miku.

Jag rodnar och tittar it genom ett fönster.

-Miku... Sluta skämma ut henne, säger Teruki.

Det blir helt tyst tills dörren öppnas igen och Bou kommer in. Han ser förbannad ut.

-Kanon vill prata med dig Moui, säger han.

Jag nickar, reser mig och går it genom dörren. Precis när jag ska stänga den efter mig slår Bou igen den.

Jag vänder mig om och ser att Kanon står och tittar på mig.

-Strunta i honom, säger han och nickar mot dörren, han menar Bou.

Jag nickar och går fram till honom.

-Kanon, vad var....

Han drar mig närmare sig så att våran näsor rät vid varandra.

-Jag älskar dig Moui, viskar Kanon.

Jag har svårt att andas.

-Kanon...vi borde kanske gå in....

-Inte än...

Kanon drar mig ännu närmare. Våran ansikten är helt ihoptryckta i varandras.

Jag sliter mig från hans grepp och öppnar dörren. Miku ramlar ut.

-Förlåt Miku! säger jag och slår händerna för munnen.

-Det är okej, Bou sa att jag skulle gå ut och hämta er, svarar han.

Jag hjälper Miku att komma på fötter igen innan jag går in. Miku och Kanon kommer direkt efter.

När Teruki ser mig blir han överlycklig.

-Moui! Moui! Moui!

-Lugna dig, säger jag och kramar om honom bakifrån.

-Aldrig!

Han reser sig från stolen han satt på och lyfter upp mig.

-Teruki! Hon vet inte vad vi har för rackartyg för oss annars! ropar Yuuki över hela rummet.

-Är det sånt här ni gör annars då? frågar jag innan Teruki börjar studsa runder med mig.

-Teruki iallafall..., svarar Yuuki, men han gör det för att han tycker om oss!

När Teruki studsat färdigt och satt ner mig kommer Takuya fram till mig och tar min hand.

-Titta vad duktig jag har varit! säger han och drar mig med sig. Han tar mig till spisen och visar att han har lagat köttbullar.

Yuuki kommer upp bredvid mig och viskar:

-Det är iallafall duktigt för att vara Takuya.

Jag börjar gapskratta.

-Ja, du är jätteduktig! säger jag och kramar om honom.

Bakifrån kommer Miku och puttar bort mig till bordet.

-Du ska sitta ner! befaller han.

De andra börjar arbeta i köket och jag pillar med min telefon. Plötsligt omfamnar Kanon mig bakifrån.

-Snälla, låt mig prata med dig om det, viskar han i mitt öra, jag vet att du känner likadant.

Jag kan nästan känna Bous blick i ryggen.

-Okej, viskar jag tillbaka.

Jag reser mig och går ut därute med Kanon. Han tar mina händer och tittar rakt in i mina ögon. Den här gången kämpar jag inte emot när han drar mig närmare sig.

Han lägger en hand mot min kind och tittar på mina läppar. Jag tittar ner på våran knutna händer, sedan på honom.

-Gör det, säger jag kort.

Han börjar le innan jan böjer sig fram så att våran läppar möts.

-Moui?!

Fortsättning följer...