Moui och Kanon

Del åtta

Moui och Kanon del 8~

-Gör det nu! säger Yuuki när jag och Kanon har brutit kyssen och tittar djupt in i varandras vattniga ögon.

Kanons ansiktsuttryck ändras till ett osäkert. Jag lägger min hand mot hans kind och tittar oroligt på honom.

-Vad då älskling? frågar jag.

Han öppnar munnen för att säga något, fast precis då reser sig på upp.

-Jag klarar inte av detta, säger han och springer härifrån.

-Bou! Vänta! säger jag och ska precis resa mig för att springa efter.

-Nej! Låt honom vara! säger Kanon och putar tillbaka mig i sängen.

-Du behöver vila och han behöver vara ensam, fortsätter han.

Han kysser mig ömt i pannan.

-Det är kanske inte rätt tillfälle just nu, säger Takuya.

-Nä, det är det inte, svarar Kanon.

Alla ska precis gå för att lämna mig ifred så jag kan vila.

-Vänta! Kan ni stanna? frågar jag.

Alla nickar och sätter sig på sängkanten. Alla förutom Kanon som kryper ner bredvid mig. Han är så varm och skön.

-Är sängen byggd för att klara av sex personer samtidigt? frågar jag.

-Den klarar det, svarar Miku.

-Vad var det du ville eftersom du bad oss stanna hos dig? frågar Teruki.

-Jag har aldrig känt mig så säker tillsammans med andra personer, säger jag samtidigt som en tår rinner ner för min kind. Kanon torkar bort den.

-Du kan alltid känna dig säker med oss Moui, säger Miku.

Just då ramlar sängen ihop i en hög plankor eftersom det var för mycket tyngd på den. Allihopa börjar skratta och det är då jag känner att jag har hittat en plats där jag hör hemma...

Fortsättning följer...