Gravid som tonåring

Kapitel 23

Först så vill jag bara tacka för alllla kommentarer. Betyder så mycket för mig och jag måste säga att det blir roligare att skriva. Jag har också insett att jag närmar mig slutet, kanske lite tråkigt men är ganska glad att få komma till det bästa.

// Vanessa

---------------------------------------------------------------

Kapitel 23

*dörr klockan*

Jag gick för att öppna dörren och ser Melissa stå ute vid trapp huset. Det blev en liten tystnad när vi fick syn på varandra. 'Hej' sa hon svagt.

'Hej, eh.. Kom in' sa jag och viftade men handen. Hon gick in och tog av sig skorna och hängde jackan. Jag visade vägen till vardagsrummet och vi satte oss mittemot oss på varsin soffa. 'Jaha, vill du ha något att dricka kanske?' Avbröt jag tystnaden med.

'Ja tack, det går bra med te'.

Efter att jag kom med hennes te så satte jag mig och tittade på henne. Hon verkade lite ledsen. 'Har du berättat?'

Hon la händerna för ansiktet, 'jag vet inte om jag är redo. Jag menar jag ska föda och allt. Jag är inte redo' sa hon.

Jag gick och satte mig bredvid henne. 'Du. Jag ber dig att inte göra abort, det är ditt val men om du inge är redo så vet jag inte'.

Vi pratade i nån timme och sedan så var hon tvungen att gå hem. Jag tycker att det är synd att hon är i den situationen.

Melissa hade sagt till Viggo att överraska med tårtan och jag skulle hjälpa.

Jag tog på mig något enkelt. Ett par ljusa jeans och sedan ett pösigt vitt linne med ett guld halsband. Jag tog mina vita låga Converse och sedan en jeans jacka.

Jag gick mot min bil och körde en halvtimmes resa. Jag stannade framför en stor galleria och utanför stod Viggo. Jag parkerade bilen och tog min handväska och gick mot honom.

'Hej' sa han och sträckte ut armarna till en snabb kram. 'Hej' sa jag och drog min sakta ur hans famn. Han hade på sig en vanlig vit T-shirt med något tryck på och ett par slitna jeans. Hans hår såg inte så kammat ut, lite rufsigt.

Vi började röra oss mot ingången och han höll upp dörren för mig. Jag log mot honom lite då. När vi kom in så såg det grått ut. Det var mycket metall men mycket fint och elegant. Det stod en massa bröllopstårtor på en lång bänk. Det var trägolv och sedan var det rosa buketter med vita vasar på vissa hörn. Det stod en bagare bakom en bänk och höll på med en tårta.

Vi bestämde oss för att gå fram till honom och presentera oss.

'Hern Fargues?' Sa han osäkert. Bagaren tittade upp och sträckte ut händerna. 'Välkomna, kalla mig Antoine' sa han med en fransk brytning. Väldigt fint.

Vi skakade händer och presenterade oss.

'Så ni är de unga partet?'

'Haha, nej. Hon är bara en bra vän till mig som hjälper mig'.

'Jaja, jaha. Va synd, ni ser så matchande ut' sa han. 'I Frankrike så säger man att man kan se kärleken mellan två personer' sa han med världens brytning.

Jag började direkt att bli röd om kinderna och tittade bort så att han inte såg något.

Antoine visade oss vägen till vår första tårta att smaka. Den var bakad med vanilj och hackade jordgubbar i. Vi tyckte att den inte passade så bra så vi gick vidare.

När det gick några så kom vi till den sista. Den hade tre våningar med vit marsipan och sedan mycket dekorationer i silver och sedan lite olika nyanser.

Den var i vanilj och hade grädde och allt annat. Perfekt. 'Den smakar utmärkt' sa Viggo och vi bestämde oss för att ta den. Efter det så tog vi hans Kort och gick därifrån. Vi bestämde oss för att gå och ta en fika.

------------

Jag tyckte att det var roligt att skriva detta kapitel. I nästa så kommer fortsättningen på deras dag.