Kapitel 18

2.6K 38 6
                                    

Kapitel 18

Idag skulle jag lämna sjukhuset. Min mamma var redan här och hon satt och snackade men en läkare. Jag tig på mig mjukiskläder från Cubus och sedan ett par Nike air Max.

Jag var helt själv i rummet med bebisen. Jag satt bara och tittade på honom. Jag la ner ena handen och rörde hans lena nacke. Den var varm och lite fuktig men skön.

Jag bar upp honom och la honom på min säng sedan la jag mig bredvid med ryggen mot dörren. Jag satt och klappade lätt på hans mage.

Det knackade på dörren och jag lyfte huvudet för att se vem det var. Viggo.

Han steg in med osäkra steg och la händerna bakom ryggen. Det blev en ganska pinsam stund mellan oss. 'Jaha, vad döper du barnet till?'. Jag skadade på huvudet och ryckte på axlarna.

'Asså du, förlåt att jag inte vem vem du är..' Sa han helt så.

Jag tittade på honom med en sur blick och stod där som ett frågetecken. 'Förlåt?' Sa jag lite högre. 'Tro inte att du ska komma hit och säga förlåt. Du känner mig men du kommer inte ihåg, eller jag menar, du har ju ett minnesförlust. Sa jag. Jag kunde känna tårarna rinna mer för kinderna och snabbt vände jag huvudet för att han inte skulle kunna se.

Han gick sakta ut och stängde dörren.

När vi kom hem var det första jag gjorde att gå till köket.

Jag tog en macka med Nutella på och sedan vräkte jag mig i det medan mamma stod och tittade på mig med ett flin på läpparna. Jag svalde och tittade som ett frågetecken på henne. 'Nä, fortsätt ät du'. Sa hon.

Efter den mackan gick jag och la mig på vår soffa och mamma gick och lämnade honom till mig. Han låg bredvid mig som en stock. 'William ska du heta', sa jag lite tyst...

----

Det blev ett kort kapitel för jag orkade inte skriva så mycket och jag hinner inte alls nästa, men jag hoppas det duger.

//vanessa💎

Gravid som tonåringTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang