blodröd

Adam

Han var ju ändå rätt fin, jag ska nog träffa honom i helgen. Det skrev jag i min dagbok. Idag önskar jag att jag aldrig ens fick kontakt med den här människan. 

Jag vaknade med ett ryck, klockan var mycket tänkte jag och hoppade ur sängen och sprang ner för trapporna i bara morgonrocken som jag hade fått fatt i på vägen ner. Mamma stod i köket och stekte ägg och rostade bröd, jag tittade oförstående på henne medans hon nynnade med i låten som spelades på radion. Min lillebror kom ut från vardagsrummet i bara kalsonger, han tittade inte ens åt mitt håll när han joggade ut till mamma med ett halvtomt glas i handen. Mamma vände sig om och log. "Godmorgon" sa hon glatt. "Vad gör du uppe så tidigt? Du ser dödstrött ut" Jag måste sett ut som ett frågetecken, för min lillebror tittade på mig och sa, "Det är lördag ju" Och fortsatte att hälla i oboypulver i sitt mjölkfyllda glas. Jag suckade och vände mig om och drog mig upp för trapporna medans mamma skrattade åt mig. Jag kastade av morgonrocken och la mig i sängen och somnade direkt.

Solen tryckte sig in genom persiennerna och fåglarna kvittade så högt så jag fick trycka kudden mot huvudet. Jag satte mig upp yrvaken och tog min mobil, en följningsförfrågan på instagram. Jag blev nyfiken och gick in på appen, jag blev förvånad av killen som ville följa mig. Han var äldre än mig och riktigt snygg, i profilen stod det att han hette Adam, Adam Nilsson. Jag tvekade inte en sekund med att godkänna honom och tryckte direkt på följ. Han hade bara en bild, på han och några som jag tänkte var hans vänner. Dom stod mot en tegelvägg och ingen an dom hade någon tröja på sig. I mitten stod Adam, jag kände igen ansiktet från profilbilden. Han hade långt brunt hår och ett väldigt fint leende. Han såg äldre ut än mig, men bara nått år. Jag flyttade mig till datorn på mitt skrivbord, jag sökte upp hans namn på Facebook men det gav ingen träff. Jag tänkte väl bara att han inte hade Facebook, i samma stund vibrerade det i min mobil precis bredvid mig. Adams namn dör upp på skärmen och jag skyndade mig att gå in på instagram, han hade skickat ett meddelande till mig. Gud vad snygg du är, vi borde ses någon gång. Jag blev helt till mig, jag tänkte leka svår, jag ville träffa honom men jag ville att han också skulle kämpa för det. Tack. skrev jag tillbaka. Jag menar verkligen det, du är jättefin. Svarade han direkt. Hur gammal är du? Frågade jag. Jag är 15, dudå?  Jag log, han är bara ett år äldre än mig. Jag är 14 :( skrev jag tillbaka. Det är väl inget fel med det? Du ser mycket äldre ut. Jag svarade med ett hjärta. Var bor du?  Skrev han snabbt. Sollentuna. Sj?  Jag väntade spänt på svar. Utanför Stockholm, vi borde ses. Vad är ditt nummer? Jag tvekade, skulle jag verkligen ge ut mitt nummer? Du kan få min snapchat?  Han svarade inte, jag tänkte att han kanske gjorde något annat just då, så jag stängde av mobilen. 

När jag kom ner satt mamma ute på altanen, pappa jobbade nog antog jag och fortsatte ut i köket. I en av stolarna satt Charlie, min storasyster. Hon var tusen gånger snyggare än mig och hade långt blont hår som nådde enda ner till rumpan. Hon hade precis fyllt 17 och pluggade så hon gick sönder. Jag orkade inte äta frukost så jag vände och gick upp för trapporna igen utan att Charlie hann säga något. 

När jag kom upp på mitt rum gick jag direkt till min mobil, och precis som jag trodde, Adam hade svarat mig.