❌VIKTIGT LÄS SNÄLLA❌Vill byta namn på boken, vad tycker ni den borde hetta nu när ni har kommit så här lång in i boken?
------------------------
Brookes perspektiv
Utan att tänka mig för rusar jag in i Nathans kontor och smäller till dörren "VAD FUCK VET DU OM MINA FÖRÄLDRAR" ryter jag när jag står vid hans skriv bord "Du skriker inte!" varna han och ställde sig upp. Jag tog hans pistol och knuffa in honom i väggen och satte pistolen på hans tinning "Jag gör va fuck jag vill. Sista chansen Vad.Vet.Du.Om.Mina.Föräldrar" sa jag. Han kolla roat på mig och helt plötsligt var det jag som slog i väggen och hade en pistol mot min tinning "Gör aldrig så där igen" viska han mot mitt öra. Vi stod så jävla nära nu. Han var ju mycket längre en vad jag var så jag var tvungen att kolla upp för att se hans ansikte. Hans bruna glittrande ögon var så jävla vackra och hans läppar jag tror jag kommer döööö, han är helt perfekt. Vi stirrade in i varandras ögon, de kändes som vi stod där så jävla länge. Han ögon vandrade ner mot mina läppar och mina gjorde de samma, vad gör han med mig jag tror jag håller på att bli gallen. Våra läppar var några millimeter från att krascha in i varan men då öppnas dörren av Justin och dom andra som stod bakom honom. Jag puttade snabbt bort Nathan och gick ut från kontoret.
Vad är det med mig, håller jag på att bli kär, nej de får inte hända!
"Brooke dina tabletter!" Ropa Kaylie efter mig. "Fan mina tablett hur kunde jag glömma, kan något mer gå fel!" Skrek jag och slog näven i väggen. Smärtan var obeskrivlig men snart blev allt svart.Kaylies perspektiv
Hon slog näven i väggen och sen svimma hon fan. Jag sprang snabbt dit och satte mig vid henne. Jag kolla efter om hon hade puls, fan den var svag. Jag reste mig snabbt upp och sprang in i Nathans kontor.Nathans perspektiv
"De där såg ut att gå hett till" sa Adam flinades när det bara var jag han Justin och Chris kvar i rummet "De kan jag hålla med om" svara Chris honom. Jag gav dom en lurig blick medans jag satte tillbaka pistolen på bordet
"Låt oss komma till det viktiga, vi ska på uppdrag ikväll och tjejerna ska sköta uppdraget idag" sa jag "Vad för sorts uppdrag?" fråga Justin "Dom ska lura ut Colins så vi kan döda honom" sa jag "Haa lycka till med att få Kaylie och Brooke att vara med, har du sätt dom där tjejerna dom är ju fan inte rädda för något" sa Chris med ett skratt i slutet "Jag fixar det" sa jag innan dörren rycktes upp av en gråtande Kaylie.
"Nathan snälla väskorna vart är dom!" Sa hon gråtandes innan Kit kom in springandes genom dörren "Nath hur dum får man vara, ge hennes väskan snabbt Brooke har svimmat och behöver hennes tabletter" sa Kit snabbt. Svimmat? Eeeeee va!? Jag tog upp väskan öppnade den och slängde en burk med tabletter till Kaylie som snabbt rusade till köket och hämta vatten.
"Så varje morgon måste hon ta sina tabletter annars blir hon gallen och kan döda någon sen slutar de med att hon svimmar" sa jag och försökte fatta allt. Till svara nickade Kaylie bara "Okej kalla iallafall på mig när hon har vaknat jag har lite saker att berätta för er, alla" sa jag enkelt och gick tillbaka till mitt kontor
Brooke perspektiv
Jag öppnade sakta ögonen och kolla runt i rummet jag var i. Det var samma rum som jag hade vaknat i förr. På soffan sitter Kaylie, Kit och Clary och snackar, dom värkar inte ha sätt mig "Kay" sa jag hest. Hon vände sig om och börja gå mot mig med tjejerna efter sig "Det hände igen visst" sa jag med ledsen min. Den jävla sjukdomen jag hatar den "Jag har berättat för dom. Jag vet att du inte villa att nån skulle veta, men vi måste antagligen stanna här ett tag så jag tänkte att de var bäst att dom visste." sa hon och gav mig en kram "De är lugnt Kay" sa jag och krama henne tillbaka "Jag måste hämta Nathan" sa Clary och gick ut ut rummet "Och vad vill han då?" Fråga jag drygt "vet inte han ville berätta något till oss alla" sa Kit och satte sig vi stolen bredvid mig.
YOU ARE READING
The Gangleaders Babygirl
Teen Fiction"Vi ska äntligen flytta ifrån Sverige!" skrek jag och Kaylie högt Mitt namn är Brooke Almin, jag är 17 år och ska äntligen få lämna Sverige Brooke och Kaylie har varigt vänner nästan hela deras liv. När Brooke var 13 år dog båda hennes föräldrar så...