Nathans perspektiv"Nathan jag tror inte de är så smart att ta de med henne nu" viskade Tina lite osäkert när vi stod i TV rummet där Brooke, Kaylie och dom andra att och kolla på någon tråkig Disney film "Vi måste" viska jag tillbaka. Jag harkla mig och allas blickar drogs till mig och Tina "Rektorn?" sa Kaylie frågande och lite chockat "Tina!" ropa Kit, Clary och killarna innan dom sprang upp och kramade henne "Heej, jag har saknat er så" svara Tina dom "Vi med du får gärna snacka med holken och be honom låta oss komma tillbaka till skolan" sa Kit och dom andra höll med. Jag himlade med ögonen åt dom. Dom vet ju att de inte går "Ska försöka, men nu måste jag snacka lite med Brooke. Så om ni ursäktar" sa hon och kollade på mig. Jag gick fram till Kaylie "Kom" sa jag och hon rest sig upp. Brooke såg lite förvirrad ut "Vi ses sen" sa Kaylie och pussa Brooke på kinden innan hon gick till Kit och Clary.
Brookes perspektiv
Okej jag fattar typ inget just nu. Jobbar Tina för Nathan och varför vill hon prata med mig ensam nu för? "Hej Brooke" sa hon och satte sig bredvid mig i soffan "Hej" svarade jag lite osäkert "Såå du jobbar för Nathan?" fråga jag henne "Nja jobbar och jobbar. Jag har ju känt honom väldigt länge nu" sa hon. Så vadå var hon hans mamma eller vad "Är du hans mamma?" fråga jag "Nej de är jag inte" sa hon med ett skratt "Är du hans moster eller nåt?" skoja jag med henne men då såg hon genast lite allvarligare ut "Brooke detta kan komma som en chock......" börja hon, jag kollade frågande på henne, vad menade hon "Brooke jag är din moster" sa hon. Allt stannade till. Detta kunde inte vara sant. Jag reser mig hastigt upp ur soffan "Va säger du. Sluta fkn ljuga jag har inte någon moster och kommer aldrig ha det!" skrek jag i lite panik. Det kunde väl inte stämma. Mamma eller pappa sa aldrig något "Brooke jag är din moster. Dina föräldrar vill inte säga något så du inte dras in i detta siktet för du va så ung" sa hon och reste sig upp och kom närmare mig. Jag baka ännu mer tills jag slog i väggen. Hon satte sin hand på min axel "Åhhh Brooke" sa hon men jag svar inte utan rykte bara till mig min axel "Backa" sa jag lugnt men hotfullt "Snälla Brooke" försökte hon "Backa!" skrek jag och knuffade till henne. Hon föll bak.
Vad ska jag göra. Jag har aldrig känt mig så hopplös som jag gör just nu.
(Flashback)
"Mamma!!" skrek jag "Aldrig!" sa hon och kittla mig mig "Älskling Tina är här" sa Pappa och mamma reste sig genast upp "Tina!" skrek hon "Kathrin!" skrek den andra kvinnan "Åhhh vad jag har saknat dig" sa mamma. Dom kramades lite och jag såg bara förvirrad ut "Mamma vem är hon?" fråga jag "Tina möt Brooke min 6 åriga dotter. Brooke detta är moster Tina" sa mamma och ställde sig vid mig
(Flashback slut)
"FUCK!!" skrek jag och kasta vasen som stod på bordet, över hela rummet så den slog i dörren.
Nathans perspektiv
"Så Tina är Brookes moster?" fråga Kaylie igen för att försäkra sig om att hon hade fattat rätt. Jag nicka till svar "Gud" mumlar Kaylie "Fuck!" hör vi innan något går sönder från TV rummet. Jag rycker upp dörren och ser Tina ligga ner på golvet och Brooke ihoprullade till en liten boll som är lutad mod väggen. Hon skakar och mumla saker. Jag springer snabbt dit och kramar om henne "Shhh" försöker jag för att lugna ner henne. Hon skakar jättemycket men till slut är hon okej. Dom andra har tagit ut Tina och kollar vad som händer så nu är det bara jag och Brooke i rummet.
"Varför ska alla ljuga jämt?" frågar hon med sprucken röst "Jag kommer aldrig ljuga för dig" sa jag allvarligt och kollade ner på henne. Hennes ögon var magiska helt plötsligt ligger hennes läppar mot mina i en fantastisk kyss.
----------------------------------
OMMMFFFFFGGG NI ÄR HELT SJUKA FKN 1k LÄSER DENNA BOKEN. För vissa kan det vara lite men för mig är det sjukt mycket TACK TACK TACK SÅ JÄVLA MYCKET
Kan förekomna lite stav fel sry för det. Om det stör er så mycket så skriv<3
-En tjej
YOU ARE READING
The Gangleaders Babygirl
Teen Fiction"Vi ska Àntligen flytta ifrÄn Sverige!" skrek jag och Kaylie högt Mitt namn Àr Brooke Almin, jag Àr 17 Är och ska Àntligen fÄ lÀmna Sverige Brooke och Kaylie har varigt vÀnner nÀstan hela deras liv. NÀr Brooke var 13 Är dog bÄda hennes förÀldrar sÄ...