Kroppen skakar när jag sätter mig på en stol och trycker mobilen närmre örat.
"Va? P-påriktigt?" viskar jag i luren med svettpärlor bildandes i pannan, "är du seriös? För du kan inte säga sådär bara"
Noel suckar.
"Ja, jag vet inte vad jag ska göra. Han var så jävla nära på att falla. Och dö"
"Är han självmordsbenägen?" stammar jag försiktigt fram.
Jag kan knappt hålla i mobilen för jag skakar så mycket.
"Jag vet inte. Typ. Men han behöver riktig hjälp, han brukar gå på terapi varje vecka men jag tror inte det hjälper"
Hjärtat gör ont, hur kunde jag inte ha märkt att Ludwig mår psykiskt dåligt? Hur kan jag vara en sådan fruktansvärd vän? Eller kan jag ens kalla mig för vän?
Noel verkar förstå min ångest och fortsätter;
"Dante, det här är inte ditt fel. Du kan inte skylla dig själv, vi visste inte"
Jag kastar mobilen i marken och skriker av frustration. Jag vet hur det känns att vara i mörkret, hur kan jag missat att Ludwig varit där? Jag slår mig själv i ansiktet och börjar gråta. Hyperventilerande slänger jag mig i sängen och virar in mig i täcket så att det trycker över bröstet. Det blir svårt att andas och det enda jag kan göra är att sluta ögonen och fortsätta gråta.
_____
Smilla lägger en hand på min kind som är blöt av tårar. Jag snörvlar till när hon stryker bort dem och jag lägger mitt huvud i hennes knä.
"Det är inte ditt fel" säger hon och drar sina händer igenom mitt hår, "du måste förstå det"
Innerst inne förstår jag det. Det är inte mitt fel, men jag är ändå besviken på mig själv.
"Jag är bar..."
Hon lyfter upp mitt huvud så att hon tittar mig rakt in i ögonen och hyschar mig. Hon lutar sig fram och kysser mig lätt på läpparna och lägger armarna runt min kropp, jag blundar och gråter i hennes famn.
_____
Callies perspektiv
{några dagar senare}
En hand läggs på min axel och jag vänder mig hastigt om för att se Noel le mot mig.
"Varför har du inte svarat när jag ringt?" han ler snett och jag stirrar ner på hans vita Nikes och skäms.
"Jag trodde.. eller, jag visste int.. jag menar.. att... jag trodde du.." stammar jag.
Varför är jag så nervös?
"Förlåt" säger jag snabbt.
Jag möter hans blick och han ler fortfarande mot mig. Det där leendet som gör mig svag med hans fina kristallblåa ögon.
"Aight, jag ville bara veta att du är okej" han tar min svettiga hand.
Jagförtjänarhonomintejagförtjänarhonomintejagförtjänarhonomintejagförtjänarhonominte, skriker min hjärna åt mig, lämnahonomifredlämnahonomifredlämnahonomifredlämnahonomifred men det enda jag kan gör är att stanna. Jag kan inte kontrollera kroppen, speciellt inte mina ögon som är fästa på hans läppar. Vi står mitt bland vimlet utav folk som stressar sig förbi oss men för oss står tiden stilla, vi är som i en egen tyst bubbla och det enda jag hör är våra hjärtan som pumpar i brösten. Något håller oss bak, något som får oss att tveka, något som gör oss tysta. Han håller fortfarande i min hand när jag säger;
"Fuck it" och pressar våra läppar samman.
Han lägger sina händer på min midja och trycker min kropp närmare hans när våra tungor sakta börjar röras vid.
Någonting som jag tror är adrenalin pulserar i hela min kropp när våra läppar skiljs åt och vi märker att det är några ungar som står och filmar oss.
"Omg, är inte du och Ludwig tillsammans?!"
"Asså hur kan ni göra såhär mot Ludde?"
Vi tittar på varandra innan vi springer.
_____
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Gillas av calliess, cam_camilo och 21 780 andra
prinzaugustt somnade hos @ calliess
Visa alla 6021 kommentarer
calliess söta vi är ❤️ dantelindhe ring dantelindhe mig dantelindhe nu random wtf? smillafors 🤔 random är inte hon tillsammans med Ludwig? ludwigkronstrand 🐍
____
ÄNTLIGEN KAN JAG SÄGA HAR VÄNTAT SÅ LÄNGE PÅ ATT SKRIVA DEHÄR IIIIHHHHH
