Lucy's Perspektiv:
"Vi är framme", sa pappa och jag stäckte mig i stolen. Jag har sovit dom sista 3 timmarna på resan. Jag kollade ut genom föntret, och såg en klarblå himmel.
"Det är 25 grader", sa pappa och jag tittade på honom. Just nu känns det skönt, att jag faktsikt byte om till shorts, innan jag somnade. Pappa reste sig upp, och tog ut sitt väska, från skåpet ovanför oss. Jag tog min väska, som låg under stolen framför. Sedan började vi röra oss mot utgången. Jag gick trött ut genom dörren, och blev direkt överaskad av värmen. Även om pappa sakt att det var varmt.
"Hon kommer och hämtar oss", sa pappa när vi gick igenom pass kontrollen. Jag nickade trött. När allt var klart, och vi hämtat våra väskor, gick vi till utgången.
"Vem är det?", frågade jag, och kom först på nu att jag inte vet ett dugg om kvinnan min pappa dejtar. Det stod rätt mycket folk, som väntade på folk som skulle komma. Troligen för att det var 3 plan som landade samtidigt. Pappa sträkte sig extra, och sökte med blicken.
"Jag ser henne", säger pappa, och började gå framåt. Jag följde efter honom, och såg en blond kvinna, stå och log stort.
"Anne-Marie!", utbrister pappa och omfamnar en kvinna.
"Daniel!", utbister kvinnan, som heter Anne-Marie. Jag stod bara stelt brevid, och det kändes helt konstigt. Jag är inte van att se pappa såhär. Han har inte hittat någon han värkligen älskar sedan mamma.
"This is my daughter Lucy", sa pappa och Anne-Marie log mot mig.
"Hello, sweeti. I'm Anne-Marie", sa kvinnan och kramade mig. Då jag inte var berädd på det, stod jag helt stelt. Pappa gav mig en blick som sa 'Kramahennehonförsökervaratrevlig' vilket fick mig att krama henne tillbaka.
"Hi, I'm Lucy", sa jag när krama var klar.
"We have to go, before Ash or Harry destroys our house", sa Anne-Marie och jag tittade undrande på henne.
"Who is Ash and Harry?", frågade jag. Pappa har inte nämt något om dom. Okej, han har knappt nämt något om dom vi ska bo hos.
"My sons. I have a daughter also", sa Anne-Marie och hjälpte mig med min väska. Jag tittade frågande på min pappa, som tittade förlåtande på mig.
"Jag glömde berätta", mumlade han och jag suckade.
"Tack", sa jag och tittade framåt. Jag har aldrig haft några syskon, och det är inget jag direkt önskat att jag ska ha heller. Att sedan få veta att kvinnan min pappa dejtar har inte 1 barn, inte 2 utan 3. Ja, det är något jag skulle vilja vetat innan. Vi gick till bilen, och jag satte mig tyst i baksättet. Pappa la in våra väskor, och färden mot huset jag skulle spändera typ 99% av min sommar började. Jag tittade enbart ut genom fönstret, och såg hur träden, husen och andra bilar for förbi. På radion spelades Problem svagt, och pappa och Anne-Marie hade sitt samtal. Efter ungefär 20 minuter var vi framme vid huset. Jag tog min väska, och såg på det vita huset vi hade framför oss.
"Lucy, come", sa Anne-Marie och jag gick upp för trappan till dörren. Hon öppnade den, och gick in med pappa i hällarna. Jag steg försiktigt in genom dörren. Det första jag hör är ljudet av ett par trummor. En kör en omgång, en annan försöker göra samma sak.
"Harry, Ashton and Laruen come her", ropade Anne-Marie och trummmorna tysnade. Jag hörde ett par fötter springa ner för en trappa, och andra längre in i huset. Först stod en tjej i 13 års åldern framför mig.
"Lauren, this is Lucy, Daniel's daughter. You know Daniel", sa Anne-Marie och Lauren nickade.
"Hello", sa hon och log. Jag log tillbaka.
"Hello", sa jag och då dök en kille i 10 års åldern upp.
"Hey! I'm Harry", sa han glatt, och höll ett par trumpinnar i handen.
"Hello, I'm Lucy", svarade jag och han kramade mig. Jag kramade stelt tillbaka. Denna familjen gillar att kramas.
"Hey, Daniel", sa Harry innan han försvann igen.
""Harry, where are the.." kom en kille i min ålder och sa. Men när han såg mig avbröt han sin mening.
"Hello, I'm Ashton", sa killen. Han log, och Harry dök upp med ett par trumpinnar i dörren.
"Hey! Harry! My drumsticks, you can not take them! ", sa Ashton och försökte ta dom från Harry. Dock sprang han undan, så Ashton jagade nu sin bror i hela huset.
"Lauren, can you show Lucy, where her room is?", frågade Anne.Marie och hon nickade. Hon tog min hand, och jag tog tag i mina väskor, och följde efter henne. Jag drog väskorna efter mig upp för trappan. Lauren gick fram i en 'hall' och peckade på en dörr.
"It's your room. Ashton's is the opposite, my next to his and Harry's next to you", förklarade hon och jag nickade. Jag öppnade dörren, och kollade runt i rummet. Det var underbart. Väggarna var vita. I ena hörnet stod en bred säng, med massa kuddar på. Sedan stod det ett skrivbord, och jag ställde direkt upp min dator på den. Det stod även en vit bokhylla med lite böcker och annat i. Också en byrå, denna i svart. Sängen's lakan var svart och skrivbordet med. Kan säga att det var dom två färgerna som nästan allt i rummet hade. Jag satte mig på sängen, och kollade ut genom fönstret.
Jag hade plockat upp allt, och satt nu och tänkte på min säng. Hur mina kompisar har det i Sverige. Att pappa inte berättat om Ash, Harry och Lauren. Tankarna flög också in på mamma. Att tänka på henne, fick tårarna att bildas i mina ögon. Även om hon stack, och inte är någon bra mamma saknar jag henne. Eller att ha någon att kalla mamma. Det knackade på dörren, och jag tårkade snabbt bort tårarna.
"Yes?", sa jag och Ashton öppnade dörren. Han höll på att säga nägot, när han märkte att mina ögon glänste, och att tårarna lurade runt hörnet.
"What is it?", frågade han och stängde dörren. Sedan satte han sig på min säng.
"Nothing", sa jag och han la sin han på min.
"Lucy, I see that there is something more! I know we have barely talked, but if there is something there for me, okay? And it's food", sa Ashton och jag nickade.
"Thank you", sa jag och han omfamnade mig en kram, som jag besvarade.
"Are you coming?", frågade han och jag skakade på huvudet.
"Why?", frågade han och öppnade dörren.
"I'm not hungry", svarade jag och han tittade underligt på mig.
"You are riding in an airplane since yesterday, and you're not hungry? But okay. Want to watch a movie with me, Harry and Lauren then?", sa han och jag skrattade lite lätt. Det låter lite galet det han säger, men det är sant.
"Yes, come here, so we can watch on my computer", svarade jag på hans fråga, och innan han gick ut ur rummet gjorde han tummen upp.
____________________________________________________________________________
Hoppas ni gillar den!
Vet inte om det blir någon del imorgon/idag! Ska till min kompis stuga, och sedan till min morbror. Läser igenom imorgon, måste sova nu! Hej <3
YOU ARE READING
Wrapped Around Your Finger II M.C
FanfictionLucy Osborn, räknas som normal person, vad nu normal är. När sommaren kommer, tror Lucy det ska bli som alla andra somrar. Enbart vara hemma själv, medan hennes pappa jobbar. Dock värkar det bli annorlunda. Lucy får veta att hennes pappa faktiskt tr...