Wrapped Around Your Finger II M.C

Kapitel 10 ~ Dream

Lucy's Perspektiv:

~Lyssna på Not About Angels - Birdy för att få mer känsla~ 

~Dream~ 

Jag vaknade av att mamma och pappa bråkade ännu en gång. I min 4 åriga liv, har dom så långt jag kan minnas bråkat. Jag kröp upp i hörnet av min säng, och höll min gossedjurs apa hårt. Jag blundade och försökte konsentrera mig på annat. Dock var allt jag hörde mina föräldrar skrika på varandra.

"Hon är 4 år!! Hon måste ha sin mamma", skrek pappa. Jag gick sakta upp ur sängen och ställde mig vid min dörr.

"Och vad har det med saken att göra?!?!", skrek mamma till svar. Hennes röst var högre och argare än vanligt. Jag vill ha min mamma här. Jag öppnade sakta dörren, och gick ut genom den lilla springan jag öppnat och stängde den efter mig. Jag ställde mig högst upp i trappan. Jag ser precis mamma och pappa stå vid dörren. Mamma har en stor väska i handen. Jag vet att dom inte kan se mig. 

"Hon förkännar en mamma! Vi har döpt henne efter dig! Lucy måste få ha en mamma", jag såg hur tårarna rann ner för hans kinder. 

"David, vi kan inte hålla på såhär mer! Vi kan inte bråka mer", sa hon och lät hård i tonen. Hon grätt inte till skillnad från pappa. På honom ran tårarna ner. 

"Vi kan fixa det! Stanna hos oss", pappa tog tag i hennes hand, men hon slog bort handen.

"Fattar du inte?! Jag vill inte ha något med dig att göra! Jag är ingen bra mamma! Jag kan inte ha Lucy! Fattar du inte? Det är du och Lucy nu. Jag lämnar dig, föralltid", sa mamma och pappa grät ännu mer, om det nu var möjligt. Mamma grät inte. Hon såg arg ut, annars visade hon inga mer känslor. 

"Wilma, jag älskar dig! Jag älskar dig mer än något annat på jorden. Du är min solstråle. Vi lovade varandra att aldrig skada varandra när vi gifte oss. Det är 5 år sedan! Jag kan inte leva att liv utan dig! Du skadar mig om du lämnar oss. Du är allting jag någonsin viljat ha, snälla lämna oss inte", han bad och la sin hand på hennes kind. Ännu en gång slog hon bort den. 

"David, vad jag sa för 5 år sedan, gäller inte för mig längre. Jag har inga känslor för dig längre, och kommer aldrig ha! Jag älskar någon annan", sa hon och pappa bröt ihop mer. 

"Har...du...varit otrogen", stämar han fram. Hon nickade.

"Varför tror du jag lämnar? Jag vill inte ha något med dig att göra", sa mamma innan hon gick ut genom dörren, och lämnade oss för alltid. Pappa lutade sig ner mot väggen, och satte sig på golvet. Jag gick sakta ner till hallen, och ställde mig framför pappa.

"Vart är mamma?", frågade jag och han tittade upp. Han tog min hand och drog mig till sig. Jag satte mig i hans knä, och han drog bort en slinga av mitt hår från mitt ansikte. 

"Hon har gått", sa pappa och jag kollade på min apa jag hade i handen.

"När kommer hon tillbaka?", frågade jag oroligt.

"Aldrig", sa han och jag lutade mig mot honom.

"Det är bara du och jag, Lou. Bara du och jag", viskade pappa och pussade mig vid hårfästet.

~Dream End~ 

~Du kan sluta lyssna på låten om du vill nu~

"Lucy! Lucy", Ashton's röst väcker mig från drömmen. Jag sätter mig kallsvettig upp i sängen och känner hur tårarna rinner ner för mina kinder. Hjärtat slår dubellt så snabbt och jag måste tvinga mig själv att andas för att få in luft i mina lungor. 

"Shh, I here", sa Ashton och kramade mig. Tårarna rann fortfarrnade ner för mina kinder. Drömmen har jag inte drömt på länge, men varje gång jag gör det känns den mer verkligen än gången innan. Jag känner en hand läggas på min rygg, och vänder mig om och märker att Luke sitter där. Calum sitter längst ner på min säng och Michael sitter breivd Luke. 

"You screamed in your sleep. You did not wake up. We tried in over 5 minutes before you woke up", sa Luke oroligt, och jag tårkade bort tårarna. Jag hade fortfarrande huvudet lutande mot Ashton's bröst medan jag tittade på dom andra.

"Sorry", viskade jag hest och dom alla tittade konstigt på mig.

"Why do you say sorry? It's not your fault", sa Michael och tog min hand. 

"Do you think you can talk about it?", frågade Calum och jag nickade.

"I was dreaming about the day my mum left me and my dad. Every time I dream about it, it feels more real than the time before", sa jag och Ashton kramade mig ännu hårdare. 

"We are really sorry", sa Calum och dom andra nickade medhållande. Jag log mot dom, och helt plötsligt hoppade Michael mot mig och Ashton.

"Group hug!", skrek han och Luke och Calum hoppade också mot oss. Dom kramade oss, men help plöstligt lägger Michael all sin vikt på oss, och Calum börjar också göra det. Det slutar med att vi alla 5 ramlar ner på golvet med en duns, i skratt. 

"It was funny", sa Michael och ställde sig upp. Jag bara himlade med ögonen, och med hjälp av Luke ställde mig upp. 

"I want breakfast!", utbrast Calum och vi skrattade igen, och alla utom jag och Michael gick ut rummet. Michael kramade mig.

"You know, you can always talk to me", viskade Michael i mitt öra. 

"I know, and thank you for that", sa jag och besvarade kramen.

"C'mon, we gonna have breakfast", sa han och gick ut ur mitt rum. Jag tog tag i en hårsnodd, för att få upp mitt hår i en tofs, innan jag skrattade gick efter honom. När jag kom ut i köket, stod dom andra 3 och ställde fram smörgås, juice och allt möjligt annat på bordet. Jag satte mig vid bordet, och det samma gjorde Michael. När allt var frame, satte sig även dom andra 3 och frukosten kunde börja. Jag tog en nutella macka, och började äta. Rummet fylldes ännu en gång med killarnas röster, och skratt. Även deras galna historier och skämt kom upp. Jag log och la till några kommentarer då och då, men jag satt mest och lyssnade på dom andra 4 och log. Detta är några av dom bästa vännerna i världen!

_____________________________________________________________________________

Hoppas ni gillar det! Sorry att det tog ett tag för en ny del att komma ut. Jag har jobbat på denna dröm ett tag, för jag ville att den blev perfekt. Den är fortfarrande inte exakt hur jag vill, men kan inte få till det bättre. Men hoppas ni somsakt tycker om det och era kommentarer gör min dag! Massa kärlek!