Jag dansar vidare i livet

och det går

Jag vaknar upp i ett rum med en grön vägg precis framför mig, jag kollar runt i rummet och uppfattar att jag är på sjukhuset bredvid mig sitter Axel och sover och jag ser hur hans läpp och ögonbryn är helt sprucket. Då jag sitter och studerar hans såriga ansikte vaknar han upp.

"vad har du gjort" säger jag till honom med en orolig blick

"Det är inget speciellt, hur mår du" svarar han och reser sig upp ur stolen

"det är bra med mig har lite ont i magen bara"

Det kommer in en sjuksköterska som kollar mig och sen kommer det även in en doktor efter att jag har varit där i drygt en timme så får jag åka hemma. När jag och Axel är påväg ut möter vi Anastasia, Noel och Vendela

"hur är det med dig" säger Vendela som springer fram till mig och ger mig en kram

"det är bra"

Noel och Anastasia kommer också fram till mig och så står vi fem och pratar ett tag, sen så går vi ut och bestämmer oss för att åka hem, jag följer med Axel hem och Anastasia och Noel skulle hem till oss, Vendela åkte med dem då det va enklare och närmare för dem att köra hem henne. När vi kommit hem är jag så trött att jag somnar på en gång, jag vaknar upp och ser att Axel ligger bredvid mig. Jag tar upp min mobil och ser att klockan är 17.18 alltså har vi sovit i drygt 6 timmar. Jag skrollar igenom min mobil och bestämmer mig för att lägga upp en bil som  på insta.

Gillas av axeljiggy, v.fridskog och 1567 andra
Zeelinmelissa jag vet att inget blev som vi tänkt oss
Användare daamn vilka snyggingar
Ludwigkronstrand hur mår du?

"vad är klockan"

"17.44" jag ser på honom och ler han reser på sig och drar mig in i sin famn, han lämnar några lätta kyssar på min panna, jag faller in i hans famn och ligger där och bara känner in honom och värmen som delas mellan oss. Det är det mysigaste stunderna, stunderna man får spendera själv med honom med den finaste människan i världen, den finaste människan i världen som faktiskt är min.

Anastasias perspektiv
--------
jag stänger dörren bakom mig där står jag i Noels hall, jag tar av mig skorna och följer med han in hans rum, det känns inte rätt på något sätt jag vet inte riktigt. Det känns lite som att han använder mig för att komma över Melissa. Men så kan de väll inte va? skulle han verkligen göra något sånt? han kanske gör det omedvetet? om hans en gör?

"hur är det?" jag vankar upp från mina tankar

"det är bra" jag ler mot honom och sätter mig ner i sängen bredvid honom

"det här kanske låter konstigt för ja allt känns så nytt men jag gillar dig jag gillar dig verkligen" med en lättnad lämnar orden mina läppar och för min oroliga blick mot Noel som ler

"mina känslor är inte så stabila just nu" Noel kollar nu ner i marken

"så mina känslor är inte besvarade?" jag känner hur tårarna är påväg ut men jag vill inte visa mig svag för honom eller för mig själv, kände jag verkligen så starkt efter bara den här lilla tiden jag känt honom

(nu Melissas perspektiv igen)

"vad menar du, vad menar du med det, det kan inte va sant, det går inte" jag lägger på samtalet och mobilen faller ner mot marken och jag lika så, jag brister, mitt hjärta går sönder, tiden står still och hela mitt liv susar förbi på bara några sekunder....jag känner hur jag inte längre kan andas, det gör ont i hela mig, jag har gått sönder jag har svarat kläder, jag är svart i själen jag ser svart i mina ögon. Det kan inte vara sant, allt bara står helt still och jag är tom helt helt tom, jag kan inte fatta det här han är verkligen borta nu...

---------------------------------
Vad är det som händer nu, vad är det för samtal som Melissa har fått, Handlar det om Axel, vem är egentligen bort?
Och jag vet att det inte va så lång del förlåt <33

Rösta och kommentera vad ni tror kommer hända i nästa del? 🤷🏽‍♀️