Jag dansar vidare i livet

svek

jag springer jag bara springer jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet inte vad jag ska gör, helt ärligt jag vet ingenting. Jag stannar upp för en sekund och hämtar andan jag kollar runt om mig och det är helt tyst, på min vänstra sida är det en skog jag bestämmer mig för att gå in i den och följer stigen tills jag kommer till en liten glänta. Där står jag och tår efter tår rinner jag bara står där och tänker. Jag vill ha Axel men jag vill inte såra min kompis en av mina bästa kompisar en av dem personerna som alltid kan få mig och le en av dem personerna som alltid får mig motiverad när jag inte känner motivation och en av dem som jag alltid känner mig trygg hos. Jag tänker på hur ledsen Noel kommer bli av att se mig och Axel och hur dåligt han kommer må av det, men jag tänker också på hur sårad jag kommer bli om jag inte får vara med Axel, om jag inte får vara med den killen jag älskar och hur sårad han kommer bli. Jag står i valet ska jag såra en person som jag älskar och bryr mig så sjukt mycket om eller ska jag såra mig själv och killen jag är kär i det här valet är så extremt svårt så jag vet inte om jag skulle kunna bestämma det själv.

Anastasia 17.17
Festen är inställd du behöver inte
komma hem och fixa dig om du inte vill

Jag svarar inte på sms men jag går inte heller in så hon kan se att jag läst det jag låter bara mobilskärmen slockna och fortsätter att tänka tänka på mitt val tänka på allt jag kan inte sluta tänka för tankarna bara snurrar och snurrar i mitt huvud. Jag sätter mig ner och andas det enda jag gör att andas jag bara sitter där i säkert 2 timmar om inte mer.......

"nämen nämen nämen är det inte Melissa Zeelin"

röst känner jag ingen och jag vänder huvudet samma sekund jag hör rösten ansiktet är också ett välkänt ansikte och paniken börjar ta i mig, han börjar gå närmare mig och jag stelnar till, jag står som en staty och andas knappt. Min panik har aldrig varit större och jag har aldrig varit såhär rädd, jag vet ju vad han är kapabel till.

"vad gör du hör ute mitt ute i skogen helt ensam med helt röd sprängda ögon, har du blivit dumpad igen" jag svarar ingenting för jag står fortfarande som fastklistrad i marken och kan inte röra en enda muskel.

"har lilla Melissa blivit stum nu också som jag minns det så gillar lilla Melissa verkligen att prata"

jag får fortfarande inte fram ett enda ord och jag vill bara springa där ifrån men kan inte röra en enda muskel och mina ben vill inte ta mig någonstans. Han går fram till mig och tar tag i mina armar och börjar skaka på mig samtidigt som han säger

"varför svarar du mig inte, varför"

jag lyckas vrida mitt ansikte åt sidan och ser två av hans kompisar vilket får mig att bli ännu mer rädd.

"låt mig va du får inte skada mig igen du får inte" jag kan känna smärtan smärtan som han orsakat jag kan känna sveken och flashbacks börjar susa förbi i min hjärna.

(den här del kan innehålla rätt otäcka saker och det kanske inte är det bästa att skriva om men om du är känslig råder jag dig att sluta vid den här delen så nu har jag varnat dig så hata inte på mig för det <3)

"jag får göra vafan jag vill med dig, det är nästan som att jag fortfarande äger dig"

"Du har aldrig ägt mig och det kommer du aldrig gör heller du rör mig inte"

"jag rör dig inte vad händer om jag inte lyssnar på dig ska du ringa polisen för vi vet ju båda två hur mycket det hjälper"

"du rör mig inte hör du det du rör mig inte säger jag" ryter jag och tårarna börjar rinna av rädslan för jag vet mycket väl vad han är kapabel till

"det har inte hindrat mig förut och det kommer inte hindra mig nu" säger han och ler mot mig så där äckligt.

Jag drar mig ur hans grepp och börjar springa men hans kompisar fångar mig och drar mig tillbaks till han medans jag gör allt motstånd som jag orkar, jag känner hans knytnäve i ansiktet och en i magen jag känner hur blodet från min näsa börjar rinna samtidigt som jag får ett till slag i huvudet. Jag känner hur en av kompisarna bär upp mig på axeln medan den andra sätter en sjal över min mun då jag skriker så mycket och en på mina ben så jag ska sluta sparka så mycket. Jag känner hur hans hand drämmer till det hårdaste han orkar 5 gånger på min rumpa jag jag gråter av smärtan sedan luftar han ner mig igen och jag får ett till slag i magen. Jag känner hur min byxor sakta åker av och jag gör allt för att det inte ska hända.

"du kommer inte lyckas så det är bara att sluta göra motstånd" säger han samtidigt som han ger mig ett till slag i ansiktet och jag hör hur han tar av sig sina byxor. Minnena kommer tillbaks och nu sprutar tårarna.

han har redan förstört det för mig en gång inte igen
————
Så det var kapitel 13 o jag har redan 1k läsningar taaack såååå mke, hoppas ni gillade det här kapitlet så hörs vi i nästa <3
Rösta och kommentera