Jag dansar vidare i livet

tårarna ska spruta inte rinna

tårarna rinner nu ner för hans kind och klumpen som bildas i min mage blir bara större och större jag mår så dåligt över det här. Jag önska att jag aldrig hade träffat Axel eller Noel att jag aldrig skulle ha fattat tycke om Axel eller att Noel varför varför skulle han gilla just mig.

"Jag vet att det inte är roligt att höra jag förstår det"

"men Melissa wtf AXEL" hans ton går upp och nu står han upp framför mig med helt spänd kropp, jag börjar bli rädd han har gått från att va helt förkrossad till att förvandla det till en sån ilska som jag aldrig sett han ha förut. Han tar ett steg närmare jag va helt säker på att han skulle göra något mot men.... han bryter ihop och sitter nu på knä hukad framför mig.

"Noel varken jag eller Axel menade att såra dig vi båda gillar verkligen dig och vi hade precis börjat inleda något när du berättade för mig... om jag vetat om hur du känt tidigare hade jag Aldrig i hela mitt liv rört Axel och han skulle Aldrig rör mig om han hade vetat, jag vet att det här kommer va svårt för dig men jag älskar dig och jag bryr mig om dig"

"ja...ja...j... ja..jag förstår dig men Melissa jag gillar verkligen dig och jag vet inte om jag kommer klara av att va vän med dig särskilt inte om jag ser dig gå vidare med någon annan, jag vill inte missta dig och jag ska försöka men de kommer inte vara lätt" Noel kollar nu rakt in i mina ögon och nu brister även jag tår efter tår forsar ner för mina kinder och jag vet inte vad jag ska ta vägen.

"Noel du borde nog va själv och tänka och det borde jag nog också men vill bara att du ska veta om jag skulle förlora dig vet jag inte vad jag skulle ta mig till" jag kramar om honom och försvinner ut från hans rum ut hur lägenheten och sätter mig i bilen och åker tillbaka till Axel.

När jag kommer fram står Axel redan på uppfarten jag antar att han sett bilen och gått ut för att möta upp mig.

"hur gick det" fråga han men en osäker och orolig blick

"han tog det inte bra... inte bra alls, har aldrig sett han så förstörd eller så arg, jag blev till och med lite rädd där ett tag"

"jag hoppas att han kan ta det jag vill inte se han må dåligt på grund av oss"

"jag tror det kommer ta tid, de kommer nog ta lång tid Axel...." Axel går fram mot mig och låter hans armar omfamna min kropp mitt huvud vilar mot hans bröst och jag känner tår efter tår mot min kind allt jag ville ha va han, ville ha hans närhet för i den kände jag mig trygg. Jag står villad i hans famn och hans närvaro är här men det känns ändå som att vi är tusen mil emellan. Jag drar mig ur Axels grepp och bakar ett steg, Axel tittar på mig med en undrande blick

"Axel jag älskar dig" jag ser en tår glida ner på hans kind
"men jag kan inte, vi kan inte, vi kan inte skada en person vi bryr oss om så mycket det går inte det kommer inte funka och det vet både du och jag"

Jag vänder mig om med tårarna sprutades och börjar springa bort bort bort från allt

----------------------------------------------

okej tror det här är det kortaste kapitlet som jag någonsin har gjort men de har ju kommit två delar idag så de väger ju upp det <33

rösta och kommentera