Jag dansar vidare i livet

min luft i din lugna

nu står vi där på stengolvet och tar farväl, vi ses ,jag klarar mig ändå

"jag kommer sakna dig så mycket"

"jag kommer också sakna dig så så så mycket men vi får han kontakt varje dag" säger Axel och trycker sina läppar mot mina

"vi ses om 6 månader" orden som precis lämnat mina läppar får mig att fälla en tår och efter det fäller jag bara tår på tår vilket Axel nu också börjar göra.

"ja vi ses om 6 månader jag måste verkligen gå nu om jag inte vill missa planet hejdå" han släpper sitt grep om mig

"hejdå ha det så bra och glöm inte att höra av dig"

"jag skulle aldrig glömma dig" säger han innan han försvinner iväg runt hörnet, jag vänder mig om med en tung på bröstet och rör mig ut på parkeringen och sätter mig i bilen och nu kan det inte sluta rinna från mina ögon, jag lutar pannan mot ratten innan jag sätter i nyckeln och åker iväg, jag ville inte åka hem så jag åker till ett annat ställe ett speciellt, stället där jag och Axel hade våran första dejt, den va magiskt vi hade det bra. Okej vi kanske inte va som mest stabila då men det va vackert och jag saknar det, dem här dejterna kommer jag inte få uppleva på 6 månader nu det kommer jag verkligen sakna. Jag sitter där i flera timmar och låter tår efter tår rinna ner från min kind. Jag bara sitter där och låter allt sjunka in men det känns skönt, att ta in doften av naturen, nu när jag inte kan ligga i hans knä och ta in doften av hans parfym. Efter 3 timmar så börjar jag ta mig mot bilen igen klocka har hunnit slagigt 19 och jag lovade Anastasia att äta middag så hon har säkert hört av sig en miljon gånger då jag lämnat mobilen i bilen då jag ville va själv bara för en stund. Jag öppnar bildörren och tar upp mobilen

Anastasia 17.30
skulle vi äta middag tsm?

Anastasia 17.57
hallå har det hänt något?

Anastasia 18.19
jag börjar bli orolig snälla hör av dig

Anastasia 18.36
MELISSA?!

(19 missade samtal)

Jag 19.15
jag är okej,
jag behövde bara vara själv ett tag,
är du fortfarande på för en middag?

Anastasia 19.16
va bra, såklart jag är på, ska vi mötas på stan

jag 19.19
ja det blir super

Jag sätter in nyckeln och vrider om och kör iväg till stan. När jag träffat Anastasia så går vi mot restaurangen vi hade tänkt äta på och som tur så fans det bord då vi inte bokat något, vi slår oss ner vid ett bord och får menyerna. När vi beställt kommer servitrisen ut med våran dricka och tar in våra menyer. Vi kommer snabbt in i ett samtal och Anastasia får mig att glömma att Axel faktiskt har åkt, hon får mig på så bra humör just nu. Jag tystnar och sitter bara och tittar på henne.

"hallå jorden anropar Melissa" säger Anastasia och viftar med armarna framför mig, jag skakar på huvudet och kommer ur mina tankar

"du tänker på han va?"

"nej faktiskt inte"

"vad tänker du på då?" Anastasia lägger huvudet på sne och ler mot mig

"på hur fantastisk du är och hur du får mig och glömma hur jobbigt det här faktiskt är för mig"

"jag finns alltid för dig, Melissa det är du och jag tillsammans från början till slutet" hon ler ännu en gång och nu besvarar jag henne.

"vi behöver inte prata om honom nu vill inte sitta och gråta på en restaurang" jag tar en tugga av maten som vi nu fått serverat framför oss.

"nej det behöver vi inte" jag ler mot Anastasia när hon säger det och skrattar till lite vilket hon också gör, vi fortsätter och prata om gamla minnen det är så roligt. Kunde inte önska mig ett bättre slut på den här kvällen, och kan inte tänka mig ett bättre sällskap än just Anastasia, min bästavän till döden.

----------------------------------------

det var kapitel 21, jag grät så mycket när jag skrev det här kapitlet och jag vet faktiskt inte varför och det känns sorgligt att säga det men det är inte mycket kvar av den här novellen, men det är ändå en bit kvar allt är inte över......än.

rösta och kommentera så ses vi i nästa del <3