Jag dansar vidare i livet

Mamman

jag vaknar upp på sjukhuset igen, men den här gången såg jag inte Axel sitta bredvid  mig. Jag sätter mig upp i sängen och ser min mobil ligga på det lilla bordet bredvid så jag tar upp den och ser om jag har fått några sms.

Anastasia 02.30
vart är du?

Anastasia 02.45
hallå? har det hänt något

Anastasia 10.15
jag pratade med Axel jag kommer förbi vid 12 okej hoppas du mår bättre

Axel 10.34
Jag behövde åka hem och göra en sak bara jag kommer snart, puss älskar dig

Jag svarar ingen utan lägger bara ifrån mig den och en sköterska kommer in i rummet

"hej"

"hej hur mår du?"

"bättre"

"vet du vad som hänt?"

"jag fick ett missfall ellerhur"

"Aa beklagar" det är skönt att jag slapp se barnet den här gången tänker jag och sköterskan ställer en bricka med frukost på bordet bredvid mig och går sedan ut och kommer in igen med en doktor som ska kolla lite saker. När han är klar säger han att jag har för lågt blodvärde och ger mig en lapp som jag ska lämna in på apoteket för att få min medicin. När dem gått så kommer Axel in i rummet

"hej hur är det" säger han och sätter sig på sängkanten

"det är bättre nu"

"va bra"

"har dem sagt till dig vad som hänt med mig"

"nej vadå det är väll inget allvarligt"

"nej inte direkt jag har lågt blodvärde"

"aha okej, är de bara de?"

"Nej eller jag har lågt blodvärde för att jag fick ett missfall"

"ett missfall?" Axel drar in mig i en kram

"men jag hade ändå inte tänkt behålla det de skulle inte ha fungerat"

"Det är så tråkigt det hade varit så mysigt med ett barn" 

"Det kan fortfarande händer i framtiden" säger jag och ler mot honom

"Det har du rätt i" Han pussar mig på pannan, efter en liten stund så kommer det in en sjuksköterska som säger att det är lugnt och att jag kan åka hem. Men påväg till Axel så åkte vi förbi apoteket och hämtade ut mina mediciner. När vi kommit hem till Axel är jag ganska trött så jag bestämmer mig för att vila lite

"kanske dags att vakan nu" jag vänder på mig och möts av Axels leende

"hur mycket är klockan"

"18.47 vill du ha lite middag?"

"nej jag är inte så hungrig, kan vi inte gå ut och ta en promenad istället?"

"jo visst det kan vi" jag ställer mig upp drar på mig ett par mjukisbyxor sen tar jag tag i Axels hand och vi går ner för trappan och ut genom ytterdörren. När vi gått en bit så hör vi ett skrik

"hjäääälp" jag känner igen rösten och går emot den, jag känner bara att jag måste dit och det är fort

"nej stanna här" säger Axel och tar tag i min arm, jag vänder mig om och kollar in i hans ögon

"nej jag måste" säger jag och sliter mig ur hans grepp

"Melissa!" Jag hör gråten i hans röst men jag går närmare och nu ser jag

"Melodi!!" jag springer fram men stoppas av ett slag rakt i ansiktet och jag faller mot marken, men reser mig snabbt igen

"låt henne va" skriker melodi och hoppar upp på personens rygg jag sparkar personen mellan benen och tar tag i Melodis hand och börjar springa och när vi kommer till Axel så springer vi med honom och in i hans hus

"hur är det?" flåsar jag

"det är bra" svara melodi

"Är du säker, vilka va de?"

"Ni kanske vill prata ifred jag kan köra hem er till dig om du vill" säger Axel och kollar på mig

"ja det kanske skulle vara bäst, kan kanske komma tillbaka sen eller imorgon " svarar jag med ett leende tillbaka och pussar honom på kinden. Vi går ut igen och sätter oss i bilen och åker iväg. Under bilresan va alla ganska tysta vilket kanske inte är så konstigt med tanke på vad som precis hänt de känns som att sånt här bara händer i filmer

När vi kommit hem sätter vi oss i soffan

"vad handlade det där om?"

"det är ute efter mig det finns inget gott i dem"

"varför är dem ute efter dig? vilka är dem?"

"för att jag va tillsammans med en av dem men han grovt misshandlade mig och våldtog mig ett flertal gånger så jag gjorde slut... vi hade ett barn så jag tog barnet och stack iväg men jag kunde inte ta hand om barnet och vågade inte låta hennes pappa ta hand om barnet så jag behövde adoptera bort henne" trår efter tår lämnar hennes öga

"är du mamma?"

"ja eller jag var?"

"men varför vill dem skada dig"

"pappan hittade mig för han ville ha tillbaka sitt barn men han fick reda på att jag adopterat bort henne och nu kommer han aldrig förlåt mig"

"det sjuka är att efter allt han gjort kan jag inte sluta älska honom" hon kryper in i min famn o mina armar omfamnar hennes överkropp

"men hur ska du göra nu"

"jag kan inte vara kvar här det går inte"

"jag kan inte låta dig åka iväg ensam"

"följ med mig då" när orden lämnat hennes mun fryser jag till ska jag ge upp allt.... ge upp Axel...mamma...mina vänner, hon är mitt egna kött och blod och fast att vi inte ens känt varandra ett dygn så älskar jag henne. Jag skulle kunna dö för henne, jag gör allt för henne

"jag följer med dig"

--------------------------------------
Okej de va några som ville ha en till del idag så här är den. Det känns skit tråkigt att det här är näst sista delen och imorgon så kommer den sista delen hoppas ni är lika taggade som mig för den delen