Maya Scar och Hämndens son

X

Tanner och Tyler satt lutad mot en vägg när jag stormade ut ur den stora salen. Raskt satte det sig upp med oroliga blickar, som jag ignorerade.
" Vad var det hon sa? " frågade Tanner.
Jag svarade inte utan gick med bestämda steg in i en okänd korridor.
" Maya! " kunde jag höra Tyler ropa " Berätta för oss. "
Det kändes som att mitt blod kokade av ilska.
Jag vände mig om hastigt och såg dem komma springandes mot mig. Utan att tänkte tog jag tag i Tylers axlar och tryckte honom mot väggen.
" Vad sägs som att du berättar först?" Fräste jag ilsket " 'Namnlöse pojken'?"
Han stirrade förskräckt på mig, och sedan på Tanner som drog undan mig från honom.
" Vad är det med dig?" Undrade hon.
Jag vet inte vad som hände längre, jag var ursinnig och jag kände hur tårar av ilska rann nerför mina kinder.
" Ni säger åt mig att berätta allt till er! Men så fort jag ber om något håller ni käften, era jävla parasiter!" Skrek jag och sjönk samtidigt ner på golvet.
Dem hukade sig bredvid mig. Tyler tog fram en näsduk och försökte torka mina tårar, men jag smällde undan hans hand hårt.
Jag tror att jag egentligen bara tog ut min ilska på dem. Visst, jag var arg på mig själv för att jag berättat allt till dem, och de inte berättat någonting om sig själva.
Men det som verkligen sårade mig var min pappa. Det verkar som om han hade haft många hemligheter. Och jag vet att jag var väldigt liten då och att han inte kunde säga allt till sin lilla dotter. Men att han träffat någon annan när jag redan var född som dessutom var en gudinna? Att han var manipulativ, som psykopater? Jag vet inte vad jag skulle säga. Mest kände jag mig besviken och förrådd av allt och alla.
Folk tenderar att tro att jag inte känner något, precis som psykopater. Att jag inte bryr mig om något skit i hela den här skit världen. Folk tror att de kan göra vad som helst åt mig, för att jag är Maya Scar, jag tar aldrig åt mig.
" Hon är i chock. " hörde jag Tanner säga, men det lät mer som en susning i vinden.
Mina ögon såg bara suddigt. Antingen på grund av tårar, eller på grund av att jag var yr och allting blev svart sedan.

Stjärnor. Det ända jag ser är millioner av stjärnor ovanför mig. Så jag vänder mig åt sidan. Min pappa ligger på gräset bredvid mig åt vänster. Han ser på mig och ler snällt samtidigt som han klappar mig på huvudet. Min kropp är 6 år igen, men mitt huvud är det samma. Han är annorlunda, jag vet inte vad det är, men när jag ser in i hans mörka mystiska ögon blir jag rädd och ryggar undan. Men pappa bara skrattar lugnt, som om jag sagt något roligt skämt. Han klappar mig på huvudet igen.
" Ska du inte säga hej till din bror, Maya?" Frågar han och jag känner en annan hand till höger om mig röra vid mig.
Jag skriker samtidigt som jag tar tag i armen och vrider den. Personen rycker undan den och jag vänder mig hastigt om för att se vem det är, men det finns ingen.
" Han vill säg hej till dig iallafall. " säger min pappa lugnt och hinner blicka upp mot stjärnorna en gång till innan drömmen bleknar bort.

Med ett ryck satte jag mig upp, yrvaken. Min blick flackade hit och dit, och jag hade ingen aning om vart jag var. Då kommer jag ihåg, Nyx palats. Vi skulle hitta Ethan Nakamura och ta reda på vem hans allierade i Halvblodslägret var. Men jag sen blev jag förvirrad igen, för att jag var inte i Nyx palats. Istället var jag i en trång korridor i betong lutad mot en vägg. Precis då, runt ett hörn åt höger, dök Tyler och Tanner fram.
" God morgon." Muttrade Tyler.
Jag svarade inte, utan masserade min tinning eftersom att jag gripits av en plötslig huvudvärk.
De satte sig bredvid mig. Egentligen ville jag ignorera dem för alltid, men hur sur jag än var på dem så var det inte läge att bete sig som en skitunge.
" Känns som om klockan är 3 på natten. " mumlade jag istället.
Tanner, som satt rakt mitt emot mig log svagt. Hon placerade sin högra hand på min vänstra fot och kramade den. Det var tänkt som en vänlig gest, men eftersom att jag har klaustrofobi och vi satt i ett väldigt trångt utrymme så uppfattade jag den mest som obehaglig.
Det var Tyler som bröt tystnaden.
" Ni pratade om mig därborta, va?"
Han menade samtalet mellan mig och Nyx, och han visste redan svaret på den frågan. Därför fortsatte han, utan att vänta på vad jag skulle säga.
" Det är sant. " suckade han " Jag hade inget namn, men det är en lång historia, orkar du lyssna?"
Jag nickade, och Tanner såg lite otålig ut. Min gissning var att hon redan visste om det här och att vi inte heller hade all tid i världen, men Tyler berättade ändå.
" Min mamma Monica visste aldrig att min pappa var en gud. Därför när han försvann helt plötligt och hon var gravid blev hon galen. Hon hade ju varit otrogen mot sin pojkvän Darrel, eftersom att hon förväntat sig att Hefaistos skulle fria till henne.
Därför blev Darrel förbannad när han såg att hon var gravid och att när jag föddes så var jag inte mörkhårig, som han. Monica skyllde på att hon blivit våldtagen och även om han gick med på det så vet jag att han misshandlade henne varje torsdag, eftersom att det är dagen jag föddes på.
Dem gav mig aldrig något namn utan kallade mig mest bara X, som en variabel när man räknar ekvationer. När jag blev äldre så slog Darrel även mig tillsammans med Monica och hon skulle alltid efteråt när vi båda var blodiga skylla på mig.
Därför rymde jag när jag var 7, men hamnade på barnhem och fosterhem, som jag sedan också rymde ifrån. Jag höll på så tills jag blev 11 år, för att det var då jag upptäckte mina krafter som Hefaistos unge när massa monster började jaga mig. "
Tyler drog lite på munnen innan han fortsatte.
" Jag trodde jag höll på att bli galen. Speciellt när jag träffade en varg som såg konstigt på mig, men inte skadade mig. Därför tog jag hand om den tills ett gäng jägare hittade mig. "
Tanner pekade på sig själv.
" Jag var med den gången! " sa hon glatt " Lady Artemis såg att han var ett halvblod och tänkte eskortera honom till Halvblodslägret men-"
"- Jag vägrade att gå dit. " avslutade Tyler.
" Varför? " undrade jag.
" Jag vill inte att folk ska ha makt över mig. " svarade han " Visst gudarna har det ändå, men inte några andra halvblod eller Keiron för den delen. "
Även om han inte sa det, så förstod jag. Han vill inte bli misshandlad, varken fysiskt eller psykiskt av någon, han ville kunna vara fri, fri och vara sig själv.
" Men hur fick du ditt namn då? " frågade jag.
" Jag var ju inte en del av jaktsällskapet då," förklarade Tanner " Och Lady Artemis tyckte att det var en bra idé att han skulle få följa med mig efter att han gjort sin träning med jägarna. "
" Men det ville kalla mig något, men jag var ju bara X och hade inget namn. " fortsatte Tyler " Men då tyckte-"
" - Jag att han såg ut som en Tyler så jag kallade honom det!" Avslutade Tanner glatt, all otålighet borta.
Jag studerade Tylers smala ansikte och gråa ögon. Han såg faktiskt ut som en Tyler, men jag kanske bara tyckte det på grund av att han hette det nu och jag inte kallat honom något annat.
" Kan du gissa vart mitt efternamn kommer ifrån då?" Undrade han med ett leende på läpparna.
Jag himlade med ögonen men log ändå.
" Xavier kommer från X. " sa jag.
Tanner applåderade stolt över mig. Och då började jag tänka på det andra Nyx hade sagt. Att Artemis tänkt mörda henne. Men det fanns en anledning till varför Tanner sett otåligt förut. Vi hade ett jobb att utföra.
Så jag ställde mig upp.
" Kul pratstund, iallafall. " sa jag och ställde mig upp " Men nu går vi. "
Dem ställde sig också upp och vi började gå för att hitta den här förbannade Ethan Nakamura som tidigare sprungit ifrån.
Förmodligen så inbillade jag mig, men det såg ut som om Tanner pustade ut, för att jag inte frågat henne.