Maya Scar och Hämndens son

Jupiter lägret

På helvetes hundens rygg hoppade vi ut genom skuggorna och mörkret och slogs emot dags ljus. Det var varmt och jag kände genast hur jag skulle börja svettas i min svarta stora luvtröja.
Vi hade stannat bredvid en stor väg som fortsatte i en tunnel.
" Vi är på rätt ställe. " sa Tanner och hoppade av.
Jag förstod precis varför. Mitt emellan de två infarterna till tunneln stack en cementmur upp från kullen och i den satt en metalldörr som liknade ingången till en bunker. Om de dödliga ens la märke till den så trodde det säkert att det kunde ha varit en underhålls tunnel.
Vid ingången stod två personer och vaktade. Båda bar romerska hjälmar med plym, bröstplåtar, svärdsskidor och allt. Men under hade dem jeans, varsin lila t-shirt och sneakers. Båda var killar.
" Halvblod?" Gissade jag.
" Förmodligen." svarade Tyler " Vi hör om dem vill släppa in oss. "
Jag fnös. Jag tvivlade på att dem skulle göra det. Romare och greker hade inte så bra historia.
Tyler kunde dock sin historia och plockade fram någonting ur fickan på hans verktygsbälte: ett halsband.
" Juste. " muttrade jag.
Jag hade haft på mig mitt sen vi lämnade Halvblodslägret. Jag förstod inte magin. Vi hade ju sett ut som andra människor, men efter att ha hittat den stora stenen och ingången till labyrinten hade vi sett som vanligt ut, utan att behöva ta av oss dem igen, även fast Tyler hade gjort det.
" Du är ett snille, Ty. " sa Tanner och klappade honom på huvudet.
Hans kinder blev röda och han fnös samtidigt som han viftade med handen som om vi var flugor.
" Hur fungerar magin egentligen? " undrade jag.
" Det är faktiskt bara riktigt bra illusioner. " svarade han " Så därför kan vi se ut som vem som helst, inte bara som barn på Halvblodslägret. "
" Huh. " muttrade jag " Jag visste inte att Hefaistos var bra med illusioner. "
Då rodnade Tyler igen och Tanner skrattade sitt ljusa skratt, även om hennes ögon såg något...ledsna ut?
" Nej, det är sant. Söner och döttrar till Hefaistos kan ingenting om sånt, men det kan Hekates barn. "
" Diset?" Antog jag.
Hon nickade. Hekate var magins gudinna, och även gudinnan som kontrollerade diset så att dödliga inte kan se allt det galna med gudar och sånt. Det förvånade mig inte att man kunde manipulera det så att även halvgudar och andra magiska väsen inte heller kan se vissa saker.
" Hekate har ingen stuga på lägret." Påpekade jag.
" Nej, men den här halvguden var aldrig på lägret, men blev erkänd ändå. " förklarade hon.
" Vem är det då? "
Tyler bet sig i läppen, fortfarande lika röd som en tomat i ansiktet, men även han verkade bli påmind om något ont.
" Men skärp dig. " sa jag när dem inte svara på direkten.
" Margaret Blackstone. " sa han tillslut han " Vi var rätt bra kompisar förr, men nu är hon med i jaktsällskapet.
" Huh. " var allt jag hade att säga.
Jag hade ingen aning om vem denna Margaret Blackstone var, men att bedöma från Tylers rosa kinder så hade dem varit mycket bra 'kompisar' eller något.  Från ingenstans började jag att tänka på Ash, Ares ungen, och mina kinder blev rosa dem med. Genast sköt jag undan tanken och tänkte istället på en apa i en mörk grotta, för att det är ju mycket bättre.
" Iallafall!" Sa Tanner mest bara för att situationen inte skulle bli stel " Nu blir vi andra människor, visar romarna vad vi greker går för och så hittar vi den där fördämda Ethan Nakamura!"

Jag vet att det här kapitlet också är kort, men jag har det ganska tufft i skolan och med min hälsa just nu. Jag tänker att ett kort kapitel är bättre än inget alls, eller hur? Hoppas att ni förstår vad jag menar.
Såklart kommer jag ändå fortsätta att skriva, jag har dock inte haft så mycket motivation på sistone.
Men vi ses, och glöm inte att rösta och kommentera.
Ni är bäst.