När jag slår upp ögonen på morgonen efter, är det första jag tänker på hans isblå ögon. Jag vet att jag inte borde tänka på honom men ändå så är det som att jag inte kan få ut den bilden ut huvet. Jag tänker tillbaka på när jag såg honom på festen, jag höll på att få en smärre hjärtinfarkt på grund av hans snygghet. Ääee nu får det räcka. Min väckarklocka ringde liksom för säkert en halvtimme sedan, jag måste verkligen gå upp nu.
Jag gör mig i ordning så som jag brukar, men jag kan inte låta bli att göra sminket lite extra mot vad jag brukar. Man vill ju liksom se lite mer än respektabel ut på första dagen i en ny skola, i en ny klass med nya människor, nya killar... Vissa kanske skulle kalla mig för killtokig, jag skulle bara säga att jag är lite mer intresserad än vissa andra.
Som vanligt är jag i tid när jag sätter mig på bussen. Jag hoppas bara på att Fanny också är det så att hon hoppar på, på nästa hållplats. Till min lättnad så gör hon det. Det hade inte varit kul att komma till skolan ensam första dagen utan att känna en enda kotte. Jag menar tänk dig att du kommer till skolan ensam, ser en massa olika gäng och har ingen att vända dig till. Du hittar inte till aulan och.. Nej, asså nej. För andra gången idag får jag väcka mig själv ur mina tankar. Fokusera Nora, för i helevte.
Framme vid skolan är det massor med elever som irrar runt och inte verkar ha en susning om vart de ska. Alltså stämde inte riktigt mina tankar om att alla skulle komma i stora gäng, glida in på värsta räkmackan och tro att de är bäst. Vi går in i skolan och det första jag känner är hur mycket större den är mot min gamla skola. Jag brukar alltid övertänka saker och Fanny brukar alltid se det på mig, när det håller på att gå för långt för mitt eget bästa. Så hon tar tag i min arm och drar iväg med mig uppför en trappa.
"Kom igen nu, skolan är stor och vi har en samling att gå till."
Jag kan inte förmå mig till att göra annat än att följa med. Jag har ju inte något val direkt.
"Okej, vi hittade till aulan i alla fall, det är alltid något positivt." Ropar Fanny när vi ser den röda dörren som leder in till den stora salen.
"Ja, vet du en sak? Jag har faktiskt en bra känsla. En känsla av att det kommer bli bra här och att vi kommer få en riktigt jävla nice gymnasietid tillsammans."
Vi ler mot varandra innan jag drog upp dörren till aulan. Det var massor med folk där, mer än vad jag väntat mig.
Själva samlingen gick rätt fort, de välkomnade oss ettor och sen sa de allt det där som alltid sägs som ingen egentligen orkar lyssna så noga på. Vi fick våra skåp, dock inte bredvid varandra, men så pass nära att vi kunde se varandra.
"Jag ska bara gå på toa, men vi ses här strax igen, okej?"
"Ja, visst, vi ses" svarar jag.
Jag plockar ihop mina grejer. Vilket går ganska snabbt eftersom att vi typ inte har fått några grejer. Medan jag väntar sätter jag mig ner på bänken. Väldigt snart hör jag höga röster. Rösterna är arga och hetsiga. Det låter som att de kommer närmare. Och mycket riktigt, någon sekund senare ser jag ett killgäng komma gående runt hörnet av skåplängan. Jag tänker inte speciellt mycket på de förens den ena slår till den andra hårt, jävligt hårt. Men han vek sig inte en centimeter utan slår istället tillbaka minst lika hårt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Men jag slipper tänka på det för två lärare kommer springande och drar isär de från varandra. De går iväg med två av killarna, den tredje springer iväg och den fjärde kommer gående åt mitt håll. Men jag vågar inte kolla upp. Dels för att jag är rädd för att jag ska se en helt sönderslagen och blodig kille. Men också för att han kanske fortfarande är arg och slår till mig av minsta lilla. Till min förvåning sätter han sig ner bredvid mig. Och jag känner att han kollar på mig.
"Så det är här vi möts på riktigt tillslut." Säger han.
Då kan jag inte låta bli att kolla upp på honom. Chocken är minst sagt stor när jag ser vem det är.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hmm vem kan detta vara???🤔
YOU ARE READING
Glömmer dig aldrig, men glömmer just nu | Hov1
Fanfiction"jag kommer aldrig sluta älska dig och det är problemet, för jag tror inte du älskar mig. därför glömmer jag dig aldrig, men jag måste glömma dig just nu, för det gör för ont att älska någon så mycket som jag älskar dig."
