Min mun är som fastklistrad och jag känner hur mina kinder blir allt hetare. Vad ska jag svara? Snackar han ens med mig? Eller det är ju klart han gör, ingen annan sitter ju här. Men vad menar han ens?
"Eh ja, jag antar det" är allt jag får ur mig. Jag drar mig lite i håret och försöker lugna ner mig. Tror nästan han kan höra mina hjärtslag.
"Noel" säger han och sträcker fram sin hand samtidigt som han ler.
"Nora" säger jag och kollar in i hans kristallblå ögon.
"Såg dig på festen i torsdags," säger han lite nyfiket.
"Eh aha, gjorde du? Det blev ju lite hetsigt mellan er killar där någon gång på kvällen,"svarar jag men kommer på mig efteråt. Var jag tvungen att ta upp deras slagsmål, jag såg ju honom också, när alla dom där slogs för att Dante kysst Eriks tjej.
"Aa, du snackade med Fabian, min polare. Det där med slagsmålet var inget, jag fick mig några slag och så men det är lugnt. Det är liksom inte första gången om man säger så." säger han och skrattar högt.
"Aha, Fabian är min polare också, sen barnsben," svarar jag. Undrar hur jag inte kan ha mött Fabian tillsammans med Noel någon gång. För tro mig, hade jag gjort det så hade jag inte glömt det.
"Jasså?" frågar han med höjda ögonbryn.
"Ja, jag vet allt om han," säger jag och skrattar samtidigt som jag kollar ner i mobilen.
Noel skrattar också.
En enda fråga snurrar runt i mitt huvud, eller ja förutom tanken på att ha hans läppar på mina, vad menar han med att det inte var första gången han hamnade i slagsmål? Men det vågar jag inte fråga, det känns för privat.
När jag tittar upp, möter jag hans ögon igen. Hans kristallblå ögon. Om han bara visste att jag drunknar i dom varje gång jag möter dem. En del av mig vill liksom veta allt om honom.
Det enda jag vill just nu är att kyssa honom men jag kan inte, det är ju första gången jag snackar med människan. Dessutom tror jag inte att han skulle kyssa mig tillbaka.
Efter att kollat varandra i ögonen lite för länge inser jag att min lektion börjar om bara någon minut. Jag plockar stressat ihop mina saker och reser mig upp, detsamma gör Noel.
"Eh jag måste typ dra, min lektion börjar," säger jag aningen stressad och går förbi honom och forsätter mot mitt klassrum.
"Trevligt att träffas, Nora," hör jag honom ropa efter mig.
Jag ler för mig själv.
"Detsamma," viskar jag, trots att det är bara jag som hör.
Jag rundar hörnet och tänker för mig själv att det där ändå inte var så himla stelt som det hade kunnat vara. Mer hinner jag inte tänka för än jag slår i mitt huvud rejält och faller till golvet. Vafan hände där?
💖
Förlåt för jättesteg uppdatering på senaste. Från och med nu kommer det upp minst ett per vecka! Hoppas ni gillar kapitlet<3
YOU ARE READING
Glömmer dig aldrig, men glömmer just nu | Hov1
Fanfiction"jag kommer aldrig sluta älska dig och det är problemet, för jag tror inte du älskar mig. därför glömmer jag dig aldrig, men jag måste glömma dig just nu, för det gör för ont att älska någon så mycket som jag älskar dig."
