Glömmer dig aldrig, men glömmer just nu | Hov1

Kapitel 5

Han kommer allt närmre och närmre, och min nervositet bara stiger och stiger.

"Varför glor du så jävla mycket för?" säger han med en hårdblick.

Jag känner hur jag blir alldeles röd i ansiktet. Egentligen har jag ingenting att skämmas för. Jag får titta på folket i korridoren om jag vill. Inget han bestämmer.

"Vadå?" säger jag och lägger armarna i kors.

"Ja du glor ju som någon jävla, jag vet inte vad!"

Jag torkar bort spottet jag fick utav det han sa. Förstår inte varför han är så arg.

"Varför stör det dig?" säger jag och höjer ögonbrynen.

"Vill du något så säg det bara istället för att stå och stirra sådär," säger han med en nonchalant blick.

"Men lägg av, jag får för fan kolla på vem jag vill utan att någon som du ska börja skrika på mig. Så lägg ner nu."

Jag vänder på klacken och går därifrån med huvudet högt. Han ska inte få tro att han bara kan börja skrika på mig hur som helst.

Skoldagen går och jag kan inte ens räkna antalet blickar jag möter av Noel. Han är som sagt pissed off. Men för vad?

-

Det är äntligen fredag. Skoldagen gick bra, hade som sagt bara två lektioner vilket var skit skönt. Dessutom såg jag ingen Noel idag heller, eller jo, vi åkte samma buss tillsammans. Men jag lyssnade som vanligt på musik i mina hörlurar och min blick vilade mot fönstret, hela resan. När min station kom gav jag honom dock en blick innan jag steg av, en väldigt hård blick. Tycker nästan synd om killen, trots attityden.

Ikväll är det fest hos Moa, en tjej i tvåan, men eftersom Lovisa i min klass känner henne får jag och Fanny komma också vilket känns as nice. Kan verkligen behövas lite alkohol nu, trots att den dödar mina hjärnceller. Har haft alldeles för mycket att tänka på som sagt, och alkoholen får mig att tänka på nuet istället och skita i resten, vilket kan vara väldigt avslappnade och kul. Inget bra tankesätt men tyvärr så ligger det till så.

Just nu är jag hos Fanny och förfestar lite, så som vi brukar göra. Jag hade bestämt mig för att inte prata med någon om vad som försiggick i mitt huvud just nu. Jag hade så mycket att berätta men ändå inte. Jag vet ju inte ens själv varför han är arg, så då kommer samtalet ändå inte leda till något vettigt.

Kvällen rullade på och efter några timmar väljer vi att dra oss mot festen. Jag har alldeles för många glas vin i kroppen. Det snurrar ju lite kan jag ju bara säga.

Jag stiger in i det stora röda huset, slänger jackan på golvet och drar mig snabbt till köket för att hitta mer dricka. Jag snubblar över tröskeln in i köket, men lyckas få tag på någon. Jag tar mig ur greppet och möter ett par blåa ögon, dock inte dom kristallblå ögonen. Utan Ludwigs ögon.

"Tja, du verkar redan packad Noris," säger han med ett stort leende.

Vad fan är Noris för något smeknamn. Jag ger honom en blick men går sedan förbi honom till platsmuggarna och spriten. Jag häller upp en hel del utan att tänka mig för, och lika snabbt är det nere i min mage.

"Oj oj oj, ta det lugn med drickan hörru,"

Jag vänder mig om och där står ingen mindre än Noel. Vad har han att bry sig om. Bara för att trotsa honom rycker jag åt mig en öl och tycker den mot munnen. Noel är snabb med att ta bort den. Jag ler stort.

"Så varför bryr sig lilla Noel om vad Nora gör?" säger jag sluddrigt. Och vad säger jag, "lilla" han är ju två huvuden längre än mig typ.

Han kollar en lång stund in i mina ögon och jag i hans. Det är nästan så att jag drunknar i dom igen. De ser så oskyldiga ut att jag nästan går på det.

"Vem är det som glor nu då?" säger jag och puttar bort honom och beger mig till vardagsrummet. Jag skrattar för mig själv. Han är så dubbelmoral.

I vardagsrummet möts jag av Lovisa som säger att det är dags för snurra flaskan. De flesta sätter sig i en ring, bland annat jag. Snurra flaskan börjar och Lovisa och Moa får kyssa lite hit och dit, även Fanny. Återigen snurrar Lovisa flaskan, den hamnar äntligen på mig. Jag möter Noels ögon. Han står på andra sidan av ringen och kollar på, han verkar lite nervös. Lovisa snurrar flaskan igen. Där flaskan pekar, den människan ska jag kyssa. Flaskan saktar ner och hamnar mellan Ludwig och Viggo. De båda kollar på varandra. Vem ska jag kyssa?

"Ludwig du får ta den," säger Viggo.

Jag kollar på Noel igen, denna gång är blicken hård. Jag ska kyssa hans bästa vän. Men varför ska han bry sig för och varför tänker jag på Noel för. Jag släpper blicken och kryper över till Ludwig. Jag vänder på huvudet och möter Noels blick en sista gång, innan jag kysser Ludwig passionerat. Han besvarar kyssen snabbt och på något vänster sliter vaken jag eller han våra läppar från varandra.

"Okej det räcker så," yttrar Fanny efter en riktigt lång och bra kyss.

Jag lämnar Ludwigs läppar, men kollar snabbt bort mot Noels håll, men han var inte kvar.

⬇️
Tack så mycket till alla er som gillar och kommenterar på våra kapitlen. Vi vill även be om ursäkt för extremt dålig uppdatering.