Jag och Noel sitter och skrattar och pratar i flera timmar. Allting känns bara så naturligt, som att vi har känt varandra jättelänge och inte bara typ en vecka. Om vi ens känner varandra, hur vet man när man är vänner? Asså visst, det blir lite tystnader ibland, men inte den där jobbiga stela tystnaden, utan mer en bekväm tystnad.
"Vad ska vi hitta på då?" Jag väcks lite ur mina tankar av Noels röst.
"Kan vi inte kolla på nåt?" Frågar jag lite trevande, vågar inte helt säga vad jag tänker och tycker oså för vill inte att han ska tro att jag bestämmer allt.
"Ja, fett nice! Vad ska vi se då?"
Jag ser att Fanny har ringt, måste ringa tillbaka nu.
"Bestäm du, jag ska bara gå på toa." Det fick bli den bästa lösningen.
Det är inte helt lätt att hitta till toan måste jag säga men väl där ringer jag upp Fanny. Det visar sig att hon blivit sjuk och inte kan vara med på träningen imorgon. Så efter några minuter går jag tillbaka till vardagsrummet där Noel sitter. Filmen verkar precis ha startat och om jag inte misstar mig så är det den senaste Bond-filmen. Jag andas ut lite lättat, de filmerna gillar jag ju faktiskt. Pluspoäng till Noel liksom.
"Där är du ju! Jag började nästan undra om du hoppat ut genom fönstret eller något." Skämtar Noel.
Jag skrattar till och sätter mig ner bredvid honom. Varför har jag inte tänkt på att han luktar så gott? Som en blandning av vanlig killparfym fast på något speciellt sätt. Annorlunda från vissa andra som kör axe all the way.
Filmen går mot sitt slut och jag vet inte riktigt hur men på något sätt så har jag halkat ner så jag halvt ligger över Noel. Eftertexterna rullar och jag tänker flytta tillbaka till min plats, men jag är som paralyserad. Han vrider lite på sig så vi ligger på sidan mot varandra. Våra blickar låser sig. Det är som att han dras mot mig och våra ansikten kommer allt närmre. Näsorna krockar och läpparna snuddar vid varandra. Miljontals fjärilar dansar runt i min mage, det känns som att jag flyger. Hans händer tar tag om min svank och drar mig närmre mot sig. Men våra läppar hinner aldrig aldrig mötas helt. För då hör jag hur ytterdörren öppnas.
"Hallå? Vi är hemma nu!" En okänd kvinnoröst når mina öron.
Snabbt som bara den släpper Noel och jag varandra och försöker sätta oss ner så normalt som möjligt. En besvikelse sköljer över mig. Undrar vad det där hade kunnat leda till om vi inte blev avbrutna.
ESTÁS LEYENDO
Glömmer dig aldrig, men glömmer just nu | Hov1
Fanfic"jag kommer aldrig sluta älska dig och det är problemet, för jag tror inte du älskar mig. därför glömmer jag dig aldrig, men jag måste glömma dig just nu, för det gör för ont att älska någon så mycket som jag älskar dig."
