Imagines 1D och 5sos

Monsters - Timeflies (song)

Den här kan vara ganska deprimerande eftersom låten är det.

Hans perspektiv
Zayn: I know it's been a while since you've seen me smile and laugh, like I used to.

Jag går upp vid 1, men tröttheten hänger fortfarande över mig som ett moln. Ända sedan (D/N) lämnade har jag inte kunnat skratta, knappt ens le så mycket... Jag saknar henne, inte lite heller. det känns som ett stort tomt hål i hjärtat. Jag måste få tillbaka henne, på ett eller annat sätt.

Harry: I see your monsters, I see your pain. Tell me your problems, I'll chase them away.

Tårarna börjar rinna ner för dina kinder när du kollar på dig själv i spegeln. Du gillar verkligen inte vad du ser. Det känns som att du är i ett krig mot depressionen, antingen så vinner du eller så dör du medan du försöker. Du hoppas på det första, men det andra känns lite frestande ibland ändå. Du sätter dig ner på sängen med ansiktet i händerna och suckar samtidigt som ett par tårar lämnar dina ögon. ''Why did this happened too me...?'' säger du för dig själv. ''What? Are you crying? Why are you crying?'' du kollar upp och ser Harry som går mot dig med ett oroligt ansiktsuttryck. ''What happened?'' frågar han och sätter sig bredvid dig och håller om dig. Det är väll lika bra att berätta. ''I don't feel so good...'' svarar du. ''Are you sick?'' frågar han. Du skakar på huvudet. ''No, I'm depressed'' svarar du. Han kramar dig hårt. ''We'll get through this, toghether, okay? I know it's hard but tell me about it, maybe I can help you... Chase your problems away'' säger han. Du ler mot honom och nickar.

Hans perspektiv
Louis: Said you'd come right back, now you're gone like that.
A blank stare as I stand so alone, I know you're never coming home.

''I'll go out for a while'' säger (D/N) från hallen. Jag går till henne. ''Okay, be carefull, I love you'' säger jag och kysser henne lätt. ''I love you too'' säger hon och går ut. ''I'll be back in like 15 minutes'' säger hon innan hon stänger dörren. Jag går och sätter mig i soffan så länge.

Tiden går men (D/N) har inte kommit hem än. Efter en stund ringer min mobil. ''Hello?'' säger du. ''Is this Louis?'' frågar personen. ''Yes'' svarar jag. ''I work at the hospital. You girlfriend was in an accident and I'm sorry to say this but she didn't make it'' säger personen. Jag lägger på och stirrar rakt in i väggen. Hon kommer inte hem igen.

Liam: See, she's in the bathroom and hoping I'm not in earshot, while she's getting used to the sound of her teardrops.

Liam hade varit otrogen, igen, och du vet inte hur länge du klarar av det mer. Det har hänt flera gånger innan. Nu sitter du inne i badrummet och gråter, det känns som att det är det ända du gör nu för tiden... Du hör fotsteg utanför dörren och försöker hålla inne dina snyftningar. ''Babe I'm sorry'' säger Liam. ''Save it Liam'' säger du stelt.

Hans perspektiv
Niall: But I guess it's easy for you to leave me. But believe me, see this isn't something that I'm a just forget.

''I can't do this anymore, I'm sorry Niall. I'm leaving.'' Hon går ut med sin väska genom dörren och kollar tillbaka på mig en sista gång. Jag vaknar med ett ryck. Den drömmen har jag haft dem senaste veckorna. Jag kommer aldrig glömma när (D/N) lämnade mig...