𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟹 (HP-fanfic)🇸🇪

21.Början på jullovet

Efter lunchen på terminens sista dag gick jag ner till Serverus' kontor med ett litet paket. Runtom mig var slottet vackert pyntat inför julen och det var bara några timmar kvar till den stora julfesten som var början på jullovet. I år ville jag ge honom julklappen före jullovet och inte efteråt som jag gjort sist.
Jag gick förbi en rustning som vagt sjöng på en julsång och flera kransar av järnek prydde de mörka dörrarna i källaren.
Utanför hans dörr stannade jag och knackade. Det tog inte länge innan dörren öppnades.
"Hej. Kan jag komma in en stund?" undrade jag glatt.
Han steg åt sidan och släppte in mig med ett vagt litet leende.
Så snart han stängt dörren efter mig gjorde han en gest mot stolen mittemot sitt skrivbord.
Jag satte mig ner och väntade tills han satt sig på sin stol, innan jag lade den lilla asken på bordet framför mig.
"Jag ville ge den med en gång i år, så att du får öppna den på rätt dag, eller hur du nu vill göra", sa jag och puttade asken lite närmare honom.
"Jag hade tänkt skicka din julklapp till Malfoys herrgård, men du kan ju få ta med den själv med en gång", sa han och tog fram ett paket som han haft i skrivbordslådan. Det var ganska långt, men var för litet för att vara en ask för en trollstav. Annars likande den ganska mycket till formen.
Jag tog emot paketet och lade det i famnen.
"Det var en sak som jag ville tala med dig om", tillade han sedan.
Jag mötte hans blick.
"Du har kanske märkt att Potter och syskonen Weasley saknas?"
Jag nickade.
Ingen hade förklarat varför de åkt hem tidigare, men jag hade märkt att de saknades. Granger hade suttit nästan ensam vid bordet de två senaste dagarna, men jag hade inte hört vart de tagit vägen.
"Sanningen är den att Artur Weasley blev attackerad av Nagini, Voldemorts orm, för någon dag sedan. Potter såg det i en dröm, vilket tyder på att han har en farlig förbindelse med Mörkrets Herre, som måste stoppas innan det blir riktigt illa. Dumbledore har bett mig att träna Potter att motstå Legilimens-besvärjelsen. Han måste bli mera ocklument om han ska klara sig. Jag vill att du ska känna till det, för i värsta fall måste jag kalla in dig som stödperson under de lektionerna. Han kommer inte att uppskatta lektionerna, det försäkrar jag, men det är ett nödvändigt ont."
Jag nickade för att visa att jag förstod.
"Det finns mer som jag vill att du känner till... Då du är naturligt fallen för legilimens så är det bäst om du vet hur det ligger till innan du snappar upp framgent som kan ge dig fel bild av vad som pågår... Dessutom skulle det kännas tryggt för mig att veta att du är väl informerad om läget..."

Jag glömde för en stund allt om julklappar och helgtraditioner när Serverus berättade för mig om Fenixorden, om hans kontakt med Voldemort och hans plan i det hela. Förmodligen berättade han inte allt, utan bara vad han ansåg att jag behövde veta, men det var ändå massor att ta in. Serverus var medlem i Fenixorden, men var också i nära kontakt med Dödsätarna. Jag fick ändå en klar bild av var hans lojalitet verkligen låg och jag var tacksam för att han ville dela allt med mig, men det var ändå en chock. Sedan ville jag som ett tecken på tillit informera honom om min roll i DA och deras hemliga möten. Det blev ett långt samtal, men när vi var klara kunde vi inte låta bli att le lite i samförstånd. Nog var det ju lite lustigt att jag speglade honom så pass mycket i mina val och tankegångar.
Vi lovade i vilket fall som helst varandra att absolut inte beblanda sig i den andres affärer om det inte blev absolut nödvändigt.

Klockan hade blivit mycket och det var snart dags för den stora julmiddagen i Stora Salen när vi pratat klart.
"Draco saknar mig säkert vid det här laget. Det är nog bäst om jag går tillbaka", sa jag och reste mig.
Serverus reste sig också och följde mig fram till dörren.
"Vi kommer med största sannolikhet att ses under jullovet. Malfoys har bjudit in en stor skara Dödsätare på julmiddag och då även jag fått inbjudan så har jag planer på att acceptera. Det blir på julannandagen, men försök att se överraskad ut när de berättar det", sa han med ett snett litet leende.
Jag log tillbaka och vi kramade om varandra, innan han höll upp dörren för mig.
"Vi ses", sa jag glatt.
"Det gör vi, lilla ballerina."
Jag gav honom en blick med ett höjt ögonbryn, men han bara log lite retsamt.
Sedan skyndade jag mig ner till elevhemmet för att lämna min julklapp i kofferten och följa med Draco till Stora Salen.
Jag hade fått en hel del att tänka på, men gjorde mitt bästa för att ge sken av att vara lika bekymmerslös som alla andra.

Julmiddagen i Hogwarts var som vanligt i en klass för sig och det vore bortkastat att inte njuta i fulla drag av den. Salen var oerhört vackert pyntad och i taket tindrade en stjärnklar himmel. Draco satt tätt intill mig och jag såg verkligen fram emot vårt jullov. Tack och lov hade mina föräldrar sagt att jag kunde tillbringa hela julen hos Malfoys, utan anspråk på att jag behövde komma hem.
Fast om det stämde att Malfoys bjudit in en massa Dödsätare på julmiddag så skulle jag högst antagligen få träffa dem ändå. Men det var ju inte lika illa om de bara kom på besök under en kväll.
Det kunde ju ha varit värre.

Jag hade somnat så fort huvudet mötte kudden den kvällen. God mat i för stora mängder hade den effekten. Men jag vaknade i alla fall i tid för att hinna med en snabb frukost innan vi skyndade oss till tåget följande morgon. Jag hade kommit ihåg att lägga min julklapp från Serverus i väskan som jag hade med mig. Kofferten var för stor och bylsig för att ha med sig då det bara var för några veckor.
Jag och Draco gick raskt ut till de väntande droskorna och jag log lite när jag såg testralerna som drog dem. Draco hade inte tagit med sig någon väska alls, vilket inte var så konstigt. Han hade nog en uppsättning av allt han behövde där hemma, så det var bara onödigt för honom att släpa på något extra. Själv hade jag med mig pyjamas, tandborste och några uppsättningar kläder att byta till, samt lite smått och gott som kunde komma till användning.

Vi sa inte mycket till varandra innan vi satt i en kupé med några andra elever från Slytherin. Tåget var så fullt att jag misstänkte att det nog inte var många som valt att stanna på skolan över julen. Det hade jag full förståelse för. Jag hade inte velat stanna på ett ställe där Umbridge skred runt hela jullovet likt en gam i jakt på någon att hacka i bitar. Även om jag misstänkte att jag fortfarande låg gott till hos henne så var hennes sällskap värre än att ha en hungrig drake som hasade runt i jakt på ett byte.

Pansy satt inte med i vår kupé på tåget. Hon hade valt en annan så fort hon sett Warrington och Montague sitta inne hos oss och hade förmodligen fortfarande lite för färskt minne av de hot hon fått av Montague.
Det var rätt skönt att slippa henne när hon mest bara satt och sneglade på Draco som om hon förväntade sig att få en chans med honom bara hon höll sig i närheten tillräckligt länge.

Det blev mycket quidditchsnack under färden, vilket inte var särskilt oväntat med hela quidditchlaget samlat i en kupé. Jag var dessvärre inte så insatt att jag kunde delta i samtalet så ofta när jag knappt kände till några lag och vad de hade fått för reslutat i vilka matcher, men det var helt okej att bara lyssna. Jag fick höra om många intressanta matcher och manövrar som professionella spelare gjort. Killarna verkade snarare uppskatta att jag inte visste så mycket då det innebar att de ivrigt kunde berätta om alla matcher för någon som inte hört samtalet 100 gånger förut. Det blev nästan lite för mycket med alla högljudda samtal om 'superhäftiga saker' som jag absolut måsta känna till.
Det var ganska skönt när vi äntligen var framme och kunde avsluta kaoset av samtal. Med min väska över axeln följde jag Draco ut ur tåget och fram till Lucius och Narcissa som väntade på oss. De välkomnade oss med breda leenden och varsin kram, innan vi sökte oss ut från King's Cross Station och till ett avskilt hörn där vi kunde transferera oss till herrgården.

Den stora herrgården var en välkommen syn i sin fulla prakt. Narcissa hade verkligen lyckats med juldekorationerna och det var smakfulla blickfång i alla rum. Dekorerade spishyllor, ståtliga granar, girlanger, kransar och vackra bordsdekorationer. Det var med ett brett leende som jag gick upp till mitt rum med min väska, innan jag skyndade mig ner till de andra i matsalen.
Med den sprakande elden i den stora spisen i bakgrunden pratade vi om treminen som gått, vad vi hade fått för resultat i våra prov och planerade lite vad vi skulle ägna vårt jullov åt.
Det var i det sistnämnda som Lucius släppte bomben...