Evelines tredje år på Hogwarts börjar med en hel del omställningar. Ministeriet vägrar tro på Voldemorts återkomst, trots alla bevis som finns, vilket är början på en oroväckande utveckling.
Mörkret smyger sig närmare och Eveline känner att hon beh...
Följande morgon satt de avskyvärda anslagen överallt i slottet.
På order av Trolldomsministeriet
Dolores Jean Umbridge (Överinkvisitor) har ersatt Albus Dumbledore som rektor för Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.
Ovanstående är i enighet med Undervisningsförordning nummer tjugoåtta.
Undertecknat: Cornelius Osvald Fudge Trolldomsminister
Ryktet som spreds var förvånansvärt nära det som verkligen hänt, av vad jag förstod. Att Dumbeldore besegrat två Aurorer, Överinkvisitorn, Trolldomsministern och hans biträdande assistent under sin flykt och att ingen visste var han befann sig nu. Det var verkligen imponerande, men inte mer än jag väntat mig av någon som honom. Han var trots allt känd som vår tids största trollkarl. Ett annat rykte som jag hört, som jag fann mycket roande var att Umbridge inte lyckats komma in i rektorns kontor efter händelsen. Det hade förseglat sig för henne och hon hade blivit ursinnig. Det förklarade varför vi kunde finna henne i hennes tidigare kontor och varför hon var en aning småsur. Ändå var hon nog rätt nöjd över att vara rektor, så även om det störde henne att inte ha tillgång till rätt kontor så trivdes hon nog för fullt i sin maktposition.
Resten av Inkvisitorpatrullen njöt av sin maktposition lika mycket som Umbridge. Jag kunde inte påstå att jag gjorde det själv, men de andra hade tydligen riktigt festligt när de kunde gå runt och dra poäng från andra elevhem för småsaker. Vår patrull hade utökats med flera elever och alla var förstås från Slytherin. Jag höll mig mest undan för att slippa det hela, vilket fick folk att tro att jag smög runt för att rapportera folk i smyg. Inte alla förstås. Neville hade fått den grupp elever som följt med honom att inte avslöja min allians med dem. Den gruppen brukade kunna ge mig ett litet leende om jag stötte på dem ensam i korridorerna. Draco å andra sidan var i sitt esse. Han hade oftast Crabbe och Goyle med sig, vilket inte var så förvånande. Han var nog rädd att råka illa ut om han rörde sig ensam. Själv kunde jag inte göra mycket mer än se på när de andra elevhemmen förlorade poäng. Jag ville inte avslöja var jag egentligen stod, så det var bara att bita ihop och låta det vara. Förhoppningsvis skulle jag få en chans att göra något igen snart. Nu var jag ju i alla fall insyltad i fiendens innersta krets, precis som det var tänkt.
Jag var i biblioteket och letade efter intressanta böcker när Neville skyndade sig fram till mig. ”Hej. Hur har du haft det?” undrade han. Jag ryckte på axlarna. ”Helt okej. Bättre än många andra antar jag”, mumlade jag till svar. Han såg lite nedstämd ut, men nickade. ”Du säger väl till om du får någon bra information? Jag lovar att göra det samma om det händer något på vår sida, men just nu ligger vi lågt. Umbridge fick ju tag i listan med allas våra namn på, så hon vet vilka vi är. Vi kan inte direkt samlas i klungor och prata längre”, sa han. ”Men ni fick inget straff, väl?” undrade jag oroligt. Neville skakade på huvudet. ”Dumbledore tog skulden för alltihop, så vi drabbas inte alls.” Vi blev tysta för ett ögonblick. ”Jag ska nog gå ner till lunchen nu...”, mumlade han sedan. Jag nickade. ”Jag med... Jag ger dig lite försprång...” Han log och nickade, innan han gick. Jag ställde in boken jag hållit i på hyllan och började sedan långsamt gå. Jag hann gå ner två steg i trappan som ledde ner mot den stora entréhallen när en hög smäll fick hela trappan att skaka. Jag blev att stappla till och ta stöd med handen mot väggen. Neville var nästan vid slutet av trappan och vände sig snabbt om för att se upp på mig. Vi utväxlade en blick, innan vi började skynda oss neråt för att se vad som hände. Strunt samma om vi gick tätt inpå varandra. Ingen skulle tänka på det i det här skedet då vi kunde ha stött ihop av en slum när vi skyndat oss för att se vad som stod på.
Någon våning längre ner möttes vi att ett totalt kaos. Neville och jag spärrade upp ögonen och bara såg på den lite lätt rökfyllda korridoren framför oss. En låda som säkert innehållit fyrverkerier stod och pyrde på golvet och ovanför susade drakar runt, helt gjorda av gröna och gyllene gnistor och som gav små explosioner ifrån sig. Knallrosa eldhjul som var minst en och en halv meter i diameter fräste fram i sällskap med raketer med långa svansar av silverstjärnor som studsade mot väggarna. Tomtebloss skrev fula ord i luften som var full med explosioner och smällar. Jag fick syn på Umbridge och Filch som stod lamslagna i andra änden av korridoren. De var nog för upptagna med att stirra på fyrverkerierna för att lägga märke till Neville och mig, men jag föste tillbaka Neville lite för säkerhets skull. Umbridge sa något till Filch, innan hon höjde sin stav. ”Lamslå!” ropade hon och en röd ljusstråle från hennes stav träffade en av raketerna. Istället för att stanna i luften så exploderade den så kraftigt att den höll på att spränga en tavla. Neville och jag ryckte till innan vi fnissande tog skydd bakom hörnet som vi kikat runt. ”Underbart”, viskade jag och vi kikade försiktigt igen. Många av raketerna började leta sig vidare ut i slottet och vi fick ducka när en sprakande drake susade över våra huvuden. Umbridge och Filch såg mycket upprörda ut och snart började Filch vifta med en sopkvast för att försöka slå ner fyrverkerierna, men det dröjde inte länge innan kvasten stod i brand. Vi stod och fnissade en god stund, innan vi drog oss bakåt. ”Bäst att vi går, så att ingen ser oss. De kan få för sig att någon av oss hade något med saken att göra”, sa jag till Neville. ”De kan få för sig att jag hade något med saken att göra. Du är ju med i Inkvisitorpatrullen, så Umbridge skulle aldrig misstänka dig.” ”Förvisso. Desto större anledning att gå... och dessutom så tror jag att vi kan se fyrverkerierna var som helst i slottet snart.” Vi flinade i samförstånd och skyndade oss att ta en annan väg för att komma ner till Stora Salen.
Precis som jag sagt till Neville så kunde vi en stund senare mycket riktigt se fyrverkerierna var som helst i skolan. De letade sig ut i klassrum, korridorer och snart även utomhus. De andra lärarna fick som en liten hämnd på Umbridge då de helt plötsligt inte var säkra på om de hade befogenhet att stoppa fyrverkerierna själva. Umbridge blev tvungen att springa från klassrum till klassrum och försökta få ordning på allt själv. Det dröjde inte länge innan hon var småsotig och mycket ilsken av den fruktlösa kampen och det tycktes bara bli värre. Jag var glad att inget av fyrverkeripjäserna tagit sig ner till Slytherins elevhem. Under sjön var vi ganska förskonade från oljudet också. Det enda som var aningen småjobbigt var att hålla masken när de andra beklagade sig genom och delade historier om vad som hänt. Även om jag inte lyckats göra något, så hade i alla fall någon annan gjort något och jag hade en liten gissning på vilka det kunde vara. Tvillingarna Weasley låg ganska högt på listan över de misstänkta, men ingen hade några bevis – eller rättare sagt så var det säkert många som visste, men ingen som ville ange dem. Det kändes i alla fall som ett riktigt bra slut på en tidigare ganska jobbig dag. När jag låg under täcket i sängen och lyssnade på omgivningen den kvällen tyckte jag mig mycket svagt kunna höra pipanden och smällar från de fyrverkerier som fortfarande härjade både i och utanför slottet. Såg jag mot fönstret vid min säng så kunde man ana sig till små ljussken som tog sig ner genom det gröna vattnet. Det flammade till lite nu och då, vilket fick mig att le. Jag somnade med leendet kvar efter att ha betraktat ljusskenet från fyrverkerierna en stund. Jag hoppades att det fanns flera hämndaktioner på gång. Om inte annat kanske jag själv kunde hitta på något nu när jag kände mig inspirerad, även om jag inte hade många idéer. Jag hoppades att jag kunde komma på något snart, även om det bara var något litet.
Ups! Tento obrázek porušuje naše pokyny k obsahu. Před publikováním ho, prosím, buď odstraň, nebo nahraď jiným.
