Changed! {The Fooo}

Kapitel 8

Vi har börjat åka hem från studion och gå mot Felix moppe.

Jag ska sova hos honom igen och jag ska ta ett rejält snack med honom!

*

Jag hoppar av moppen och väntar på Felix vid dörren.

'Vad var det ni pratade om?' frågar jag.

'Va?'

'Era talk-blickar? Vad var det?'

'Inget' ljuger han.

'Tror du jag inte ser på dig när du ljuger eller? För det gör jag' säger jag.

'Dom förstod bara inte..' säger Felix.

'Förstod inte vad?'

'Allt..'

'Felix! Vad!?'

Jag blänger surt på honom och han blänger tillbaka.

'Dom förstod inte bara, jag kom med dig, och året innan mobbade jag dig, och ett antal andra år.. skulle du förstått?' Han kollar seriöst på mig.

'Och dom vet en del om mig och dig, och mer om mig, som ingen annan vet, därför fattar dom inte' lägger han till.

'Vad är det då?' Jag kollar med en mjuk och försiktig blick på honom.

'Du vet, jag mobbade dig i ungefär 2 år, innan var vi syskon, det gick inte en dag utan att vi va, du följde alltid med mig över allt, även om det var till mina killkompisar och jag följde med dig till dina tjejkompisar, men sen när jag började umgås med Markus förändrades jag, han typ tvingade mig till att säga allt jag sa till dig vilket jag gjorde också, vi umgicks aldrig igen, jag visade bara hat mot dig, men längst inne i mitt hjärta fanns inte hatet, det var en annan känsla, bara killarna vet on den känslan för jag är för rädd för att erkänna den.. och nu när vi är vänner igen, om vi är det då, så förstod dom inte, har jag lämnat Markus och blivit jag igen, och aa..'

Jag fattar vad han menar, eller nästan, men han verkligen SUGER på att förklara!

'Du, du suger på att förklara!' skrattar jag.

'Ja... jag vet..' ler han.

'Du..' jag lägger mina händer på hans armar och drar dom uppochner.

'Jag bryr mig inte, du är du och jag älskar dig för det' ler jag och han kramar om mig.

••Felix perspektiv••

Hon sa att hon älskar mig!😄

We're back Bitches!

And we're gonna knock Markus down!

'Men en fråga bara..' säger hon och kollar upp på mig.

'Mm?'

'Daff, hur kunde han inte märka att du en gång mobbat mig? Och samma med dina Foooers?'

'Dom är väl efterblivna eller något' flinar jag.

'Men, vart är Markus?'

'I Turkiet, han kommer hem om 3 dagar' säger jag och ser hur hennes oro växer.

'Chilla, han skulle bara våga röra min syster!' säger jag och drar in henne tätt intill mitt bröst.

Med syster menar jag kärlek!

Jag vågar inte berätta!

Men jag vill..

'Men vad var det du pratade om för känsla?' Nu kom det..

Jag suckar och kollar runt i köket.

'Felix?'

Jag greppar tag i hennes huvud och kysser henne.

Hon lägger långsamt sina armar runt min nacke och börjar leka med mitt hår.

Men hon kysser tillbaka!

Jag avslutar kyssen och kollar ner på henne.

'Den känslan' ler jag svagt, hennes kinder är lika röda som tomater.

Hon kollar långsamt ner och fastnar på våra händer som jag nu råkat fläta ihop.

*

Vi båda har nu suttit tysta i min säng och kollat ner i våra knän, det har hänt att vi har utbytt blickar någon gång, men båda har bokstavligen förvandlats till tomater varje gång!

'Är det som förr nu?' Frågar Bella efter en låång tystnad.

'Om du vill det, då är det det' säger jag och hon möter min blick.

Hon nickar och ler, likaså gör jag.

Hon kryper närmre mig och kramar om mig.

Kort kapitel men det kommer mer iallafall!☺️