Changed! {The Fooo}

Kapitel 11

'Bra att ni kom! Ni skulle repa imorgon men det blir inställt, jag ska till en kusin på middag så ni får spela in idag, vi kör de nya låtarna' Ler Daff.

'Sure' säger dom i kör.

De hoppar in i båset och musik spelas.

De sjunger på en låt som heter Mmm.

Sjukt bra!

'Så, hur länge har du känt killarna?' Frågar Daff och kollar på mig.

'Felix sen långt tillbaka och killarna några år' Ler jag och han nickar.

'Hur går det då?' Frågar han.

'Va?' Jag kollar frågande på honom.

Hur fuck menar han?

'Ja, går det runt eller?' Skrattar han.

Jag fattar verkligen inte något vad han menar.

'Ja alltså, man ser ju hur Felix kollar in dig' Flinar han.

'DAFF VAFAN!!' Skriker Felix från båset och kollar argt mor Daff.

Daff skrattar och håller upp händerna i luften.

Felix kollar på mig och jag skrattar åt honom.

Killarna skrattar bredvid Felix och viker sig tills de faller ner på golvet skrattandes.

Kat och Mickis kollar på Felix som om han ska mörda dom fast med ett flin.

'Killar, kör på buzzkill' Säger Daff och musiken startar igen.

Mycket jag missat under de senaste åren antar jag.

När de sjungit klart sätter sig Ogge bredvid mig.

'Du vet att det Daff sa är sant, va?' Säger han och jag får ögon stora som tennisbollar.

Ogge nickar men blir ner kastad från soffan av Felix.

'Kan vi gå någon annanstans?' Frågar Felix och kollar upp på mig medan han håller fast Ogge.

Jag nickar han ställer sig upp.

'Oooow, är lilla FelleBoy blyg!' Retas Oscar.

Felix ger dom en mördande blick och jag skratar.

Tills jag själv får en.

Jag sätter snabbt händerna för munnen, ger killarna en blick innan vi försvinner ut här ifrån.

'Gör inget dumt nu ungdommar!' Ropar Daff.

Felix smäller igen dörren efter sig och drar med mig mot en damm.

Jag skrattar till och skuttar efter Felix.

Vi sätter oss på en bänk vid dammen.

Jag kollar rakt ut på alla ankor eller vad det är, änder kanske.

Jag bryr mig inte, jag är rädd för fåglar.. vilket Felix vet, varför gick vi hit?

'Varför ville du gå?' frågar jag och ler upp mot honom.

'Vad tror du?' Ler han ner på mig.

Jag rycker på axlarna och ler mer mot honom.

Jag vet exakt varför, men jag vill höra honom säga det!

'Skulle du stanna om dina vänner avslöjar dig att du älskar din bästavän?'

'Ja, jag älskar ju dig, det vet du' Ler jag.

Han kollar ner på mig med ett snett leende.

'Men inte så' Säger han och kollar på fåglarna.