Tiden Är En Illusion...

Kapitel 1. Dåtid.

~12 Juni 1912~

Jag vaknar upp med ett ryck. Jag har haft samma dröm nu i snart ett år, och jag har pratat med människor som tyder drömmar men dom har aldig hört något liknande.

I drömmen ser jag en flicka, en flicka med långt mörkt brunt hår men jag ser inte hennes ansikte. Och det konstiga är att hon bär byxor inte en smal åtsittande klänning.

Mina föräldrar tycker jag ska åka till våran gamla herrgård som ligger på landet för att komma bort från London och slippa storstaden. Men jag vill inte åka. Jag vill inte åka för han bor här och jag klarar mig aldrig utan honom. Jo ihögst några dagar men inte mer.

~14 Juni 1912~

Men som vanligt brydde dom sig inte om vad jag tyckte så dom bad vårat känstefolk att packa mina grejer och inom ett par dagar var jag redo (enligt dom) att åka bort ett tag. Så jag gjorde det för att vara en bra dotter.

~25 Juli 1912~

Men jag skrev till honom mycket ofta och jag fick alltid svar tillbaks.

Det gick någon månad och allt kändes normalt och jag började verkligen gilla herrgården.

Tills en dag...

~25 Augusti 1912~

Jag vaknar upp med en besvärlig huvudvärk, den var så smärtsam att jag inte äns kunde ta mig ur sängen. Men det gjorde mig inget så länge jag kunde skriva till honom gjorde det inget att vara säng liggandes.

~30 Augusti 1912~

Nu har det gått 5 dagar och huvudvärken blir bara värre och värre. Min mor och far kom så fort dom fick reda på att jag blev sjuk, och har valt sovrummet bredvid mitt för att vara så nära som det är möjligt.