Emanuels perpsektiv:
Vi var nu i köket och alla höll på att laga mat. Alex följde efter mig hela tiden. Det kändes konstigt, men jag sa ändå inget. Dennis blev dock skitarg. Jag såg på honom hur hans käkar spändes varje gång Alex ens kastade en blick på mig. Varför var han orolig ens? Alex är ju straight. Plötsligt kramade Alex om mig bakifrån. Det kändes inte tryggt alls. Det kändes fel. Jag passade inte alls lika bra där som jag passade i Dennis famn. Jag ryggade tillbaks och knuffade undan honom.
"Meh, vafan Alex? Lämna honom ifred!" halvskrek Dennis och drog bort Alex långt ifrån mig. Alex skrattade bara, han gillade tydligen att irritera sin bror, fast vilka syskon gillar inte att irritera varandra?
"Herregud Dennis, chilla, varför blir du ens arg? Lite bögigt småkär i Emmeh kanske??" skrattade han fram. Dennis ansikte började få en röd nyans, Emelie började gapskratta. Jag skakade bara på huvudet. Vem som helst fattade ju seriöst att Dennis och jag hade något. Vi måste bli bättre på att dölja det. Dennis knuffade till Alex så hårt att han ramlade ner på golvet. Nu var det min tur att skratta. Alex kollade bara surt upp på oss alla.
"Om du berättar något för mamma är du seriöst så jävla död, och jag är inte gay förresten." hörde jag Dennis mumla till honom.
"Men du erkänner alltså att du gillar honom?" blinkade Alex. Jag suckade och mötte Dennis blick. Han kollade snabbt ner i golvet och tog upp mobilen. Han muttrade något innan han kollade upp mot Emelie.
"Jag ska hämta Ella på hennes dagis nu.. Emanuel hänger på." sa han bestämt. Jag kollade frågandes på honom.
"Vem är Ella?" frågade jag förvirrat och började gå efter honom till hallen.
"Vår lillasyster, hon är fyra år så hon går på dagis fortfarande." mumlade han. Mina tankar började som vanligt rulla på. Om hon bara var fyra år, var det då fyra år sedan deras föräldrar skiljdes, eller var deras mamma gift med någon jag inte hade träffat, eller hade hon bara varit med någon annan?
********
Jag såg en liten tjej komma springandes mot Dennis. Han tog lätt upp henne i sin famn och pussade henne på kinden.
"Kolla vad jag har gjort!" sa hon upphetsat innan hon tog fram en liten julgran gjord av papper. Det var en sån som alla barn gör på dagis, en vanlig. Men allas ser olika ut, och alla är speciella. Jag studerade noggrant Dennis när han sken upp i ett leende och försiktigt tog tag i den.
"Har du gjort den?" Ella nickade och fnittrade lite när han började gapa. "Herregud, vad duktig du är! Den är ju jättefin, du måste visa mamma den sen!" hon nickade och tog tillbaks den. Plötsligt la hon märke till mig. Jag log mot henne när hon kollade på mig med en frågande blick.
"Dennis, Dennis, vem är det där?" frågade hon och pekade på mig. Jag skrattade till lite, och Dennis log bara åt henne.
"Det är Emanuel, visst är han snygg?" jag rodnade och kollade ner i marken. Jag drog handen i mitt hår och kliade mig sedan i nacken. När Ella inte svarat på några sekunder kollade jag upp igen och såg hur hon noga studerade mig.
"Han är vacker, det är ett bättre ord än snygg!" viskade hon till Dennis. Barn är ganska dåliga på att viska, dom flesta i alla fall. Jag hörde klart och tydligt varje ord hon sa, men det gjorde inget. Jag rodnade bara ännu mer när Dennis nickade instämmande. "Hej" hon vände huvudet mot mig igen och jag kände igen ögonen direkt. De såg nästan exakt likadana ut som Dennis. Jag log mot henne.
"Hej, vad heter du?" frågade jag, även fast jag redan visste. Hon vände nu hela kroppen mot mig istället för att bara ha sitt huvud vänt mot mig.
"Ella" jag nickade förstående och försökte söka igenom mitt huvud för att komma på något att säga. Men plötsligt satte Dennis ner henne och började gå.
"Ska vi åka hem? Jag tror maten är klar nu!" både jag och Ella började direkt följa efter honom. Hon gick upp bredvid mig och sträckte fram mössan åt mig.
"Kan du hjälpa mig?" frågade hon och kollade förväntansfullt upp på mig. Jag log stort mot henne och nickade. Jag tog tag i den rosa mössan och satte mig på huk framför henne. När jag satte på henne mössan studerade hon mitt ansikte noga, men jag mötte inte hennes blick förrän mössan var helt på. Då log jag mot henne, och när hon log tillbaks ställde jag mig upp. Jag såg då att Dennis hade stannat och att han kollade på oss. Han log lite mot mig innan vi alla började gå igen.
När vi satt i bilen rörde sig Ella konstant i baksätet.
"Sätt på julmusik!" upprepade hon så många gånger att Dennis sedan gav upp och satte på musiken. Jag fattar inte varför han inte ville sätta på julmusik nu när det var December? Jag älskar julen och allt som kommer med det. Men det jag hatade att det inte var någon snö än, och det är bara några få veckor kvar tills julafton kommer.
Vägen till deras hus gick mycket fortare med musik, och direkt när bilen stannade hoppade Ella ut. Precis när jag också skulle gå ut tog Dennis tag i min handled och drog tillbaks mig in. Han tog tag i min midja med vänstra handen och min kind med den högra. Han lutade sakta in, och för varje centimeter närmare han kom började mitt hjärta banka fortare. Hans läppar mötte mina och jag njöt av känslan av en massa fjärilar i magen som jag inte känt på vad som kändes som evigheter. Jag la mina armar runt hans nacke och tryckte oss ännu mer mot varandra. Dennis avslutade då kyssen, och direkt undrade jag om jag hade gjort något fel. Men han log bara åt mig och gick sedan ut.
När vi kom in genom dörren kände man lukten av tacos, och jag hörde nu deras mammas röst också. Jag kände nervositeten inom mig. Tänk om hon märker att Dennis och jag har något, precis så som alla andra hela tiden verkar göra? Jag fingrade nervöst med armbandet jag hade på mig. Dennis knuffade till mig lite svagt, förmodligen för att han såg hur nervös jag var. Jag ryckte till, tog ett djupt andetag, och började följa efter honom när han nu hade börjat gå in mot köket.
"Hej!!" halvt skrek deras mamma till mig och Dennis och log stort.
"Hej!" svarade jag och satte mig sedan ner vid bordet bredvid Emelie. Den andra platsen som var ledig var bredvid Alex, och jag ville verkligen inte sitta bredvid honom. Jag såg hur Susanne (Dennis mamma) noggrant studerade mig innan hon skakade på huvudet lite diskret. Jag hade ingen aning om vad hon menade med det, eller om det var till någon annan än mig. Jag blev bara ännu nervösare av det.
"Så, Dennis hur går det med tjejerna nu för tiden då?" frågade plötsligt Alex med ett elakt leende på läpparna. Jag såg hur Dennis blick blev panikslagen innan han knuffade till honom hårt. Susanne kollade konstigt på dom och såg ut att undra vad som var problemet. Jag fokuserade bara på min tacos som jag precis blivit färdig med.
"Det undrar jag faktiskt också, har du träffat någon?" Susannes röst hördes nu, och Dennis panikslagna blick träffade min. Han försökte bara ignorera henne genom att hälla upp vatten i sitt glas och stänga in sig själv i sin egna värld. "HERREGUD HAR DU DET? VAD HETER HON?" hennes alldeles för överexalterade röst skrek nu över bordet och hon kollade med stora ögon på Dennis som bara skakade på huvudet.
"Nej, jag har inte träffat någon tjej.." muttrade han och började nu dricka vattnet. Deras mammas blick blev då nästan lite besviken innan hon snabbt klistrade på något som jag gissade var ett fake-leende.
"Okej, du hittar nog snart den rätta personen snart ändå." när hon sa detta kollade Dennis direkt upp på mig.
"Det har jag redan."
_____________________________________________
