Emanuels perspektiv:
"Emanuel?" jag log så fort jag hörde den mörka rösten, och öppnade direkt ögonen i min förvirring till varför han var här. Ljuset sved i mina ögon och Dennis, som nu var framför mig, var nästan som en ängel som hade allt ljus bakom sig, men själv var han bara en siluett. Han drog handen genom mitt hår och när jag blinkat några gånger och vant mig vid ljuset såg jag hans fina leende.
"Vad gör du här?" frågade jag och hostade till lite på grund av min svullna röst. Jag hade haft feber i en vecka, varit inne på sjukhuset en sväng när jag inte ens kunde andas på grund av all kallsvett, och sedan samtidigt mitt i allt haft den värsta förkylningen i världshistorien. Jag hade inte träffat honom på länge, även fast han hade insisterat på att han ville komma och inte brydde sig om han blev smittad så ville jag inte ta den risken. Jag led, bokstavligen, och jag ville inte att han skulle uppleva samma sak.
"Jag saknar dig." viskade han och tryckte sig mot mig. Jag burrade in mitt huvud mot hans bröstkorg och lyssnade till hans hjärtslag. Jag somnade nästan om innan jag kände hur han drog bort sig lite. Jag öppnade sakta ögonen igen bara för att bli mött av hans brungröna. Hans läppar närmade sig mina, men jag backade och la händerna på hans axlar.
"Du kommer bli smittad." sa jag snabbt innan jag hysteriskt började hosta. Det var som att det var en irriterande smula i min hals, och jag kunde bara inte sluta. Mina ögon började till och med fälla tårar, min hals brändes och jag var tvungen att pressa ner mitt ansikte i kudden bara så jag inte skulle ge Dennis tinitus. Jag kände hans hand vandra in under täcket och lägga sig mjukt på min rygg. Den var lite kall, men direkt när han gjorde det slutade jag hosta.
"Jag botade dig precis, kan jag kyssa dig nu?" viskade han i mitt öra, och jag log innan jag panikslaget kände hur snoret började rinna ur min näsa. Jag rodnade som en flugsvamp och var tacksam över att mitt ansikte fortfarande var nerpressat i min kudde. Jag försökte andas in allt igen, snyfta typ, men det verkade inte funka. Han började lyfta upp mitt huvud igen och försökte vända mig mot honom, men direkt när han gjorde det rusade jag ur sängen in till mitt badrum. Jag visste att jag lämnade honom förvirrad. Det var knäpptyst när jag drog ut säkert en meter av papper. Precis när jag började snyta mig kom han och såg lättad ut när han fattade vad jag gjorde.
"Shit, jag trodde du blev sur eller något.." sa han och tog handen för hjärtat för att visa hur lättad han var. Jag sparkade lätt till honom mot hans smalben och log när jag såg hur ont han fick av det lilla. Han böjde sig ner och tog på stället jag precis sparkat honom på. Jag hade snutit klart mig, så jag slängde pappret i papperskorgen och precis när jag gjorde det kände jag hur hans kalla händer placerades på mina magmuskler och hur han tryckte mig mot honom. Jag kände hur min bakdel kom mot arean mellan hans ben innan han snabbt vände mig mot honom och tryckte sina läppar mot mina innan jag hann protestera.
Även fast jag visste att han nu också skulle bli sjuk så lät jag det fortsätta, det var ju redan för sent nu. Våra läppar rördes perfekt mot varandra och det var först nu jag insåg hur mycket jag saknat det. Jag hatar verkligen att vara sjuk. Jag tog tag i kanten av hans tröja och drog av den. Mina händer vandrade nu över hans muskliga rygg och jag stelnade till lite när jag kände hur hans hand precis passerat linjen. Den linjen som är sjukt nära den 'privata delen' och som det pirrar till alldeles för mycket på om någon rör.
Han märkte detta, och drog tummen över min nedre del av min mage precis där linjen han precis hittat var. Jag kände en konstig känsla i mina byxor innan jag snabbt insåg att jag höll på att bli hård. En panikblandad känsla spreds inom mig och jag försökte förhindra det och stoppa mig själv. Så jag tog tag i hans hand och satte den istället ovanför linjen. Han log mot mina läppar, väl medveten om vad jag försökte göra, så istället lät han sin hand vandra upp mot min bröstkorg där han sedan placerade den.
Men precis när han hade gjort det ångrade jag mig. Jag vet inte varför, men det var något inom mig som sa åt mig att jag skulle försöka göra honom hård. Jag rodnade på grund av tanken, det var något nytt, spännande och läskigt, men jag ville fortfarande göra det. Jag flyttade upp båda mina händer på hans kinder, och lät högra handen sakta glida ner över hans överkropp. Plötsligt, när jag var lite längre ner än halvvägs, flämtade han till lite och tryckte mig närmare. Jag fortsatte röra bakdelen av pekfingret på det området, längst ner på hans mage.
Han tryckte mig mot honom så hårt att jag faktiskt kunde känna hur han sakta blev hårdare och hårdare. Jag var nu så långt ner jag kunde utan att nudda den mest privata delen han hade, jag var till och med inne i hans kalsonger nu. Han var ivrig och började sakta dra oss mot sängen igen. Hans hand tog tag i min rumpa vilket gjorde att jag direkt rodnade så att mina kinder brändes. Han började sakta dra sin hand närmare och närmare, och till slut började han försiktigt dra ner mina pyjamasbyxor. När han fått av dom tog han också av sina egna och tryckte ner mig i sängen. Han var överst på mig, hans kyssar var passionerade och han pressade oss mot varandra. Jag flämtade till lite och hans hand vandrade mot kanten på mina kalsonger.
"Dennis! Din mamma är här! Kom ner, killar!" skrek mamma plötsligt vilket gjorde att vi båda hoppade långt och förskräckt kollade på varandra. Snabba steg hörde vi komma upp för trappan. Panikslaget slängde jag mig i sängen och drog täcket över mig. Jag såg hur Dennis stressat drog på sig sin tröja och sina byxor igen, skjöt mina kläder under sängen och satte sig i min fåtölj. Han drog precis upp mobilen och jag låtsades sova när mamma snabbt öppnade dörren till rummet.
"Vad gör ni?" hörde jag Dennis mamma fråga när jag sträckte på mig och försökte se nyvaken och förvirrad ut.
"Oj, hej mamma!" sa Dennis med den mest oskyldiga rösten han kunde. Mitt aniskte var illrött och jag kände mig allt ifrån oskyldig. Det var sjukt nära..
