Dennis perspektiv:
När skoldagen nästa dag var över så hade jag kollat runt hela dagen efter Emanuel. Jag måste få prata med honom. Jag kollade genom alla korridorer, skolgården, toaletterna, allt. Men jag hittade honom inte.
"Tja bror" sa Markus som kom fram till mig och gav mig en brohug. Han luktade svett och jag rynkade pannan lite när jag kände den äckliga doften.
"Tja" svarade jag. Jag tänkte fan inte kalla honom för min bror. Jag kollade fortfarande runt efter Emanuel, och varje gång jag flyttade blicken hoppades jag på att jag skulle få se honom. Jag började bygga upp allt självförtroende i världen, och det kändes som att när jag ser honom nästa gång lovar jag att jag ska gå fram till honom och kyssa honom. Även om det skulle vara framför hela skolan.
"Eyy, varför kolla du runt? Letar du efter någon tjej som du vill haffa eller?" Markus skrattade när han sa det, och jag fake-skrattade med honom. Men jag svarade inte på frågan. "Seriöst bre, vad händer?" han kollade på mig och jag skakade på huvudet.
"Kollar bara runt, men du? Vad hände med den där tjejen du sa att du skulle hålla på med, hette hon Emilia?" frågade jag och försökte låta som vanligt, men egentligen brydde jag mig inte ett skit om honom och hans liv. Ett flabbigt skratt hördes när han nickade, och han såg nästan ut som att han var full. Det skulle dock inte förvåna mig om han är det, han dricker ofta i skolan, och lärarna vågar inte säga till.
"Bror, faaan vad bra hon är i sängen! Ska ligga med henne så ofta jag kan, men du får inte låna henne, tyvärr." svarade han, jag låtsades skratta. Som om jag skulle vilja vara med någon tjej när jag har chansen att vara med Emanuel.. Jag vred på huvudet åt vänster, och såg två tjejer som jag vet Emanuel brukar vara med. Två av hans bästa vänner, om jag förstått det hela rätt.
"Men bror, vi ses sedan!" sa jag och gjorde en brohug igen med Markus och kollade noga att han gick iväg innan jag kom fram till tjejerna. Dom kollade på mig med en arg blick, och jag fattade direkt att dom visste vad jag gjort mot Emanuel.
"Hej, jag är Dennis och.." började jag, men en av tjejerna avbröt mig.
"Vi vet vem du är, och lyssna noga på mig nu; Även om du inte vill vara dig själv framför dina äckliga vänner, så får du fan inte kalla vår Emme för bög som om det är en negativ sak, när du själv är en!" hon var farligt nära mig, och hennes röst var hotfull.
"Vart är han?" frågade jag och sträckte på min rygg så att jag skulle bli ännu längre än henne. Tjejen bakom, som jag tror att jag hört heter Nina, hade killkläder på sig, och hon såg väldigt stark ut. Plötsligt kom Nina fram till mig, tog tag i min tröja och tryckte upp mig mot väggen. Jepp, sa ju att hon var stark..
"Låt Emanuel vara! Fattar du inte att du är ett stort jävla svin som bara sårar honom?? Låt. Honom. Vara." hon släppte ner mig, och båda lämnade mig där. Jag rättade till min tröja och suckade. Jag vill inte låta honom vara, så det tänker jag inte göra heller. Jag började med bestämda steg gå mot hans hus.
**********
Tjugo minuter senare var jag framme. Huset var vitt och svart, det var väldigt stort och gräsmattan var perfekt klippt och helt grön. Det fanns mörkgröna buskar som var formklippta som Musse Pigg, Pluto, och Kalle Anka. Flera dyra bilar i olika färger stog parkerade framför en vit, stor garageport.
Jag gick fram på grusgången som var av vita stenar och gick uppför tre trappsteg till dörren. Jag tryckte efter några sekunders tvekan på plingklockan, och hörde en kort melodi spelas inifrån. Plötsligt for dörren upp och där stog en muskulös man med kostym och svart hår som börjat bli lite grått, och det såg ut som att han precis höll på att knyta den röda slipsen. Han hade blåa snälla ögon, precis som Emanuel, bara att Emanuels var mörkblåare, och mycket, mycket vackrare. Mannen knöt snabbt och lätt sin slips innan han la armarna i kors.
"Jahaja, vem har vi här då?" hans röst var ganska mörk, men den lät trygg. Jag kliade mig i nacken och undrade vad jag ska säga.
"Jag är Dennis.." mumlade jag fram och kollade på honom igen. Hans blick lättnade en aning och ögonen glittrade till lite.
"Herregud, det är du som hjälpte min son! Tack så jättejättemycket för det! Vill du träffa Emanuel?" han lät väldigt exalterad, och han log stort hela tiden. Jag nickade fort. Han släppte in mig. "Han är på övervåningen, men jag måste åka och jobba nu. Kan jag lita på att du inte skadar honom, eller typ sätter eld på huset?" han blinkade skämtsamt med ena ögat innan han gick ut och stängde dörren efter sig. Inte långt efter det hörde jag en bil köra iväg, och jag tog av mig skorna.
Jag kollade in i huset, och la märke till trappan. Det var en trappa helt gjord av glas, själva stegen också. Jag gick fram till den. Den var bred, men det kändes inte alls säkert att gå på en trappa gjord av glas. Men jag började i alla fall gå uppför den. När jag kom upp såg jag direkt en dörr med en massa posters och affischer på, men en fångade direkt all min uppmärksamhet. Det var en som det stog 'Keep calm and pride on' på. Jag log lite halvt åt det, innan jag insåg att detta faktiskt nog är Emanuels rum, och att detta är det enda jag behöver öppna för att få se honom.
Jag tog ett djupt andetag samtidigt som jag kände en slags panik krypa fram inom mig. Jag försökte andas lugnt ett tag, innan jag bestämde mig för att öppna dörren. Jag tog tag i handtaget och öppnade försiktigt dörren. Det första jag såg var att rummet var jättestort och vitt, och en dubbelsäng var i mitten av rummet. I dubbesängen låg en kille och sov. Emanuel. Jag log och stängde dörren. Jag gick försiktigt in i rummet och såg ljusrosa och mörkblåa saker lite överallt, och jag såg även att tumblr var uppe på hans macbook.
Jag gick fram till hans säng och kollade på honom. Hans rödrosa läppar putade lite utåt, hans hår var fluffigt och han såg helt perfekt ut när han sov. Jag satte mig i skräddarställning bredvid honom på sängen. Jag drog försiktigt handen genom hans mjuka hår, och då vaknade han med ett ryck. Han såg förvirrad och jättesöt ut när han vaknade, men hans blick blev osäker, och nästan arg när han såg mig.
"Vad gör du här?" frågade han kaxigt och kollade på mig. Jag suckade och kollade ner på mina händer innan jag mötte hans blick igen.
"Fan Emanuel, jag är så jävla ledsen för att jag var sådär mot dig igår.." började jag och flyttade mig närmare honom. "Jag vet inte varför jag gjorde det, men jag är så sjukt ledsen och jag menar det verkligen. Jag gillar dig så mycket, men jag förstör alltid allting. Förlåt." jag pratade snabbt, men menade varenda ord. Han var tyst ett tag innan han nickade.
"Okej, jag förlåter dig. Men jag kommer aldrig förlåta dig för att du väckte mig!" sa han surt och la sig under täcket igen. Jag skrattade till lite och kollade på hans fina kropp. Sedan la jag mig på sidan, tog tag i hans midja och drog honom mot mig så att våra underkroppar var pressade mot varandra. Jag kollade in i hans mörkblåa ögon och kände hans varma, fuktiga andetag mot mina läppar. Sakta möttes våra läppar, och en underbar känsla spred sig inom mig. Han är så jävla perfekt att det nästan gör ont.
___________________________________________
Gör dina läxor nu!! Okej? ;)
(Skajagsägasomsitterframfördatorn24/7ochglömmerallatimmarsompasserarhelatiden,ochattjagharenmassaläxorsomjagbordegöra..)
#DEMANUEL :D :D :D
Kram <3
