Den perfekta julklappen - HP-fanfic baserad på Ormens dotter 🇸🇪

1. En insikt

Det är tyst och stilla i grupprummet.
Några sitter och läser i de svarta lädersofforna, elden knastrar hemtrevligt i den öppna spisen och utanför fönstren ligger sjövattnet i ett kompakt mörker då solen har gått ner.
Framför mig sitter Albus lutad över sina pergamentrullar och hans blick flackar över sidorna i boken om örter och svampar.
Min koncentration vill inte riktigt infinna sig, så min blick vandrar över rummet.
Vi sitter vid ett av de mindre, runda borden och har placerat oss i ett avskilt hörn.

Efter en stund ser jag i ögonvrån att Albus tittar upp från sina uppgifter.
Min blick möter hans.
”Klar?” undrar han.
”Inte direkt”, suckar jag och fäster blicken på mitt sorgligt tomma pergament.
”Borde inte du vara expert på örter och svampar vid det här laget? Både dina föräldrar och din morfar sysslar ju med sånt. Dessutom är ju din mamma kompis med professor Longbottom. Det måste ju pratas om såna saker hela tiden hemma hos er.”
”Faktiskt inte... Fast morfar brukar vara snabb med att förhöra mig om både det ena och det andra så fort han får chansen. Sedan försöker han övertala mig att ta extra lektioner med honom. Han säger att någon som varit en lika hopplös elev som professor Longbottom inte borde få bli lärare.”
Jag himlar med ögonen för att visa min åsikt om saken.
Neville är en av de bästa lärarna vi har. Bara för att morfar inte tyckte att Neville var en bra elev i trolldryckskonst så behövde ju inte det betyda att Neville inte var bra på örtlära.

Albus ler lite då han vet precis vad jag menar.
Albus har inte träffat morfar så ofta, men något säger mig att morfar har ett ganska gott öga till honom.
Han blänger inte lika mycket på Albus som han gör på Albus’ storebror James i alla fall.

Jag suckar djupt och ser på pergamenten framför mig.
Vi behöver inte skriva uppsatsen nu, men alternativet är att göra den hemma under jullovet och ärligt talat vill jag inte syssla med läxor under mitt jullov.
”Ska vi ta en paus?” undrar Albus.
Jag håller blicken kvar på pergamenten och överväger saken.
”Nej. Jag vill nog få det här gjort...”
Jag lutar mig över pergamenten igen och försöker hitta någon form av energi för att slutföra arbetet.
Jag brukar inte ha så mycket emot läxor annars. Jag älskar böcker och läran om växter och svampar påminner mig alltid om mamma.
När jag och mina syskon var små brukade vi resa runt med mina föräldrar när mamma samlade in ingredienser som hon sålde. Hon lärde oss massor under de resorna.
Nu går vi alla på Hogwarts, så det är bara på somrarna som vi följer med på några resor.
Jag hoppas för ett ögonblick att jag kan ta med mig Albus på en av resorna nästa år, men inser att mina tankar än en gång driver iväg från uppgiften.
Lika bra att bita ihop och få det gjort.

”Jag undrar om mamma gått till överdrift på samma sätt i år med julpyntet”, mumlar jag efter att ha fått i alla fall större delen av uppgiften gjord.
Mina tankar har än en gång dragit iväg i andra banor och då jullovet är nära blir jag att tänka på Wicker Hall i full julprakt.
Albus tittar upp från sina pergament.
”Jag tycker att det brukar vara fint hemma hos er på julen.”
”Förvisso... Fast det ser ut som att en julgata ockuperat hela huset och tagit släkten med sig...”
”Mm... Jag förstår vad du menar. Vi har också pyntat från golv till tak...
Pappa berättade en gång att när han var liten hade han ett år fått ett par begagnade stumpor i julklapp och det var allt han fick.
Ett annat år fick han en näsduk med en liten peng som inte var värd något. En mugglarpeng av minsta valören. Inte ens värd lika mycket som en knuting.”
”Hm. Mamma fick knappt några julklappar heller när hon var liten”, säger jag när tanken slår mig. ”Man skulle kunna tro att de vräker på som de gör med julen för att vi ska få sånt som de aldrig fick...”
Det var tyst och stilla i några sekunder innan våra blickar möttes.
Det blev ett lite udda ögonblick av gemensam insikt.
Ingen av oss visste vad vi skulle säga.
Snart vandrade våra blickar ner till pergamenten igen.
Vi satt tysta tills läxorna var gjorda innan vi plockade undan och gick för att lägga oss.
Det kändes som att en rad tankar hade väckts till liv, men jag kunde inte riktigt få tag i någon av dem.
En natts sömn borde nog ordna den saken.