Den perfekta julklappen - HP-fanfic baserad på Ormens dotter 🇸🇪

6. Jul

Det blir julafton och vi ska ta emot våra gäster som vi brukar ha över julen.

Farmor och farfar anländer först via den vanliga spisen i hallen.
Jag tycker om farmor och farfar, men farmor har en vana att kramas och pussas som gör mig lite obekväm.
Hon ojar sig så mycket över hur stora vi blivit, som om vi skulle vara halvt vuxna efter bara några månader i skolan.
Det är bara att stålsätta sig och låta henne prata om hur lång man blivit och hur mycket jag liknar på pappa och säga att allt går jättebra i skolan och så vidare.
Bara hon fått pjoska lite så går det över och hon lugnar sig.

Efter att ha välkomnat farmor och farfar blir klockan så mycket att det är dags att välkomna morfar.
Pappa stannar i salen med farmor och farfar, medan vi andra går ner i källaren.
I ett rum i källaren står en stor, svart spis.
Det är inte en spis som det går att elda i.
Det ser mer ut som en svart dörr med en spismantel runt.
Baksidan är lika stor som ett dörrhål och ramen runt bildar så mörka skuggor runt baksidans stenar att det ser ut som ett gapande hål.
Illusionen blir snart verklighet då bakväggen smälter undan och lämnar en mörk tunnel öppen mot oss.
Morfars egen dörr in i slottet är lite speciell.
Den tunneln leder enbart till tornet där han bor, mitt ute i ödemarken utan någon annan direkt kontakt med omvärlden än just den speciella tunneln som binder samman vårt slott med hans torn.
Han har en likadan spis i sitt torn.
När man ska färdas mellan spisarna krävs bara magi.
Varken eld eller flampulver behövs.
Jag har gått genom gången några gånger och vet att det är som att gå in i totalt mörker innan man ser öppningen på andra sidan.
Öppningen blir en tunnel och det är när man är omsluten av mörker som följande dörr öppnas.
Rätt kusligt, om jag får säga det själv.
Jag har aldrig gått den vägen själv, utan alltid haft mamma med mig, vilket jag är glad för.

Steg hörs inne i mörkret och snart dyker morfars bleka ansikte upp ur skuggorna.
Hans svarta kläder gör att man inte ser honom ordentligt förrän han stiger ut i ljuset från de avlägsna oljelamporna.
Det faktum att mörker krävs för att kunna använda dörren gör den inte behagligare precis.
Morfar ler ett av sina svaga och mycket sällsynta leenden när han ser mamma och hon stiger fram för att krama honom.
Han säger inte mycket, men det gör han inte annars heller.
Efter att ha kramat mamma kommer han fram till oss.
Han omfamnar både Kenni och Zenvi i en och samma kram, innan han kommer fram till mig och lägger handen på mitt huvud i en öm gest.
Jag får ett av hans sällsynta leenden medan han blickar ner på mig.
”Hur går det för er i skolan? Lär ni er något alls?” undrar han efter att han lagt armarna i kors.
Jag nickar.
”Jag har ganska bra betyg i de flesta ämnen.”
Han ser helt neutral ut, som om han varken blir imponerad eller besviken.
”Så då kan du nämna ett användningsområde för Alihosty?”
”Skrattdryck”, svarar jag snabbt.
”En kort förklaring om vad Kretadiptam är?”
”En läkeört för mindre sår och skador.”
”Ett annat ord för Stormhatt?”
”Anconite.”
”Nämna en ingrediens i krympbrygder?”
”Prästkrage.”
”När plockar man Fluxweed för att den ska fungera?”
”Under fullmåne.”
Han nickar och det verkar som att jag har klarat hans test.
Han ler knappt märkbart innan han till slut tar sin skarpa blick från mig och följer med mamma upp ur källaren.
Jag tar ett djupt andetag och utväxlar en blick med Zenvi.
Hon flinar lite, men verkar ändå ge mig poäng för att jag klarat morfars test.
Inte för att det händer så mycket om man misslyckas, förutom att han försöker övertala en att komma på privatlektioner till honom så att man lär sig något.
Det känns i alla fall som en triumf att klara hans test.

En stund efter våra gästers ankomst är middagen serverad och vi sätter oss för att äta.
Morfar och farfar är gamla bekanta, men samtalsämnena är ändå lite tröga.
Båda gör inte mycket mer än stannar hemma, så det finns väl inte så mycket att prata om.
Pappa hjälper till förstås då han vet vilka politiska beslut och större händelser som kan intressera, så det blir i alla fall inte tyst.
Pappa berättar någon nyhet och sedan diskuteras ämnet en stund innan pappa lägger fram nästa nyhet.
Vi barn är förstås inte så intresserade av politik och vuxenprat, så vi sitter kvar så länge vi har något att äta, uthärdar några minuter till och frågar sedan om vi får lämna bordet.
Det är en behaglig lättnad när vi får lov att gå från bordet och göra något annat.
Vi går förstås till biblioteket för att läsa lite.
Kenni slänger sig på mage på skinnfällen framför brasan med en bok, medan Zenvi och jag gör det bekvämt i varsin fåtölj.