Den perfekta julklappen - HP-fanfic baserad på Ormens dotter 🇸🇪

2. Jullovsbörjan

Det kändes lite spännande att stiga på Hogwatsexpressen och hitta en kupé åt sig. Vissa valde att stanna på skolan över julen, men jag trivdes riktigt bra med att åka hem.
Visst lät det spännande att ha slottet mer eller mindre för sig själv då så många åkte hem, men jag ansåg att vi kunde spara det tills vi blev äldre.

Vi hittade en kupé där ingen satt än, så vi skyndade oss att stiga in och sätta oss ner.
Albus drog fast dörren efter oss och ljuden från alla elever som trängdes i korridoren utanför dämpades.
Jag slängde mig på sätet nära fönstret och suckade djupt.
Albus satte sig mittemot och sjönk ner lite precis som jag.
”Det ska bli riktigt roligt att komma hem. Du kommer väl över så snart du får chansen?” sa jag och drog min väska närmare.
Mamma såg alltid till att jag hade en tunn väska med i kofferten som man fick rum med det nödvändigaste i ifall jag behövde ta med mig något hem över loven, men inte ville släpa hela kofferten med mig.
I väskan hade jag lite av de godsaker som mamma skickat för någon dag sedan.
Jag hade sparat det till tågresan precis som hon föreslagit då jag visste hur hungrig man kunde bli efter några timmar.
Det visste förstås hon också, så hon skickade alltid något ätbart inför tågresorna då det inte fanns så mycket mer än godisvagnen att köpa något ätbart ifrån.
Pupmapastejer var kanske goda, men man ledsnade snabbt på dem då det inte fanns så mycket annat att välja på.
För mycket godis blev man illamående av. Det hade vi lärt oss redan det första året, så nu tvekade jag inte att ha mammas matpaket med på tågresan.

Albus satte sig högre upp på sätet igen och nickade.
”Klart att jag kommer över. Du får komma till mig sen, om vi hinner. Vi kan inte flyga så mycket vid oss, så det får vi göra hos dig”, sa han och såg redan ivrig ut.
Jag hade en kvast i skolan och en hemma att använda under loven.
Albus brukade få låna Zenvis kvast. Hon var inte lika förtjust i att flyga runt med oss utan föredrog träningarna med laget i skolan.
Hon ansåg väl att hon var för stor för att leka, om man nu kunde kalla kvastflygning för lek.
Ändå var hon bara ett år äldre än mig, så jag har svårt att se henne som så mycket äldre.
Zenvi var förstås snabb med att påpeka att flickor mognade snabbare än pojkar, så hon fick väl ha rätt då.

”Hur kommer det sig att Kenni kallar sig Kenni förresten? Det tror jag aldrig att jag har frågat”, sa Albus efter en stund.
Jag ryckte på axlarna.
”Kan vara för att Zenvi har ett smeknamn. I Zenvis fall förstår jag varför hon använder ett smeknamn. Zenevieva är ju ganska långt och besvärligt om man ska använda fullt namn. Kendria är kortare, men när Zenvi kallar sig Zenvi så blev väl Kenni att hitta på ett smeknamn åt sig själv med. Kan hända att hon ändrar sig när hon blir äldre. Vi har över lag ganska långa och besvärliga namn i vår familj, men det mesta kommer ju från gamla släktingar och de hade uppenbarligen långa namn.”
”Jag vet att du heter Scorpius Dillion Devltree Malfoy. Vad heter dina systrar i mellannamn?”
”Zenvi heter Zenevieva Endellion Devltree Malfoy. Dillion och Endellion betyder båda eld, så det förstås jag att de valde, även om jag inte kan brinna och sådana saker. Endellion betyder förstås också eldväsen, så det är väl mer feminint. Kenni heter Jeneva i mellannamn, utöver Devltree förstås.”
”James är ju döpt efter farfar och Lily efter farmor. Själv är jag döpt efter Hogwarts gamla rektor Albus Dumbledore och så är jag ju döpt efter din morfar, vilket är lite lustigt. Pappa sa att han ville hedra Severus för allt han gjorde för farmor, så jag kan förstå det.”
”Jag tror att det kan vara en anledning till att han gillar dig bättre än James.”
Jag flinar lite när jag säger det.
Albus har alltid gillat att min morfar tycker bättre om honom än om hans bror.
Albus ler tillbaka och sträcker nästan lite på sig.
”Har han sagt något mer om det?” undrar Albus.
”Nja. Inte direkt. Han säger inte så mycket... Men en gång hörde jag honom muttra något om ”farfar upp i dagen” när han såg James, så det kan vara något sådant också. James är ju ganska aktiv, medan du inte flänger runt så mycket och jag tror att morfar gillar det.”
Albus ler och ser ut genom fönstret.
James brukar vara ganska bullrig av sig och tycker om uppmärksamhet, så jag misstänker att Albus uppskattar när någon säger att han är bättre än James på något. Jag burkar i alla fall ta chansen att påpeka det om jag upptäcker att Albus har en fördel över James någonstans.
Albus blev inte antagen i quidditchlaget det här året heller, vilket jag vet att hans pappa hade svårt att inte visa sin besvikelse över.
James hade kommit med i skollagen på första försöket, precis som jag, Rose och Zenvi.
Jag vet att Albus bara var så nervös över att behöva prestera att han misslyckades total med allt han försökte göra och jag är precis lika säker på att han kommer att komma med i laget nästa år. Jag ska se till det då jag redan har planer på att träna med honom hela sommarlovet.
Jag minns fortfarande vår första lektion i kvastflygning då Albus inte fick kvasten att röra sig över huvud taget. Nu kunde han i alla fall flyga, men han var fortfarande väldigt osäker.