Den perfekta julklappen - HP-fanfic baserad på Ormens dotter 🇸🇪

4. Flygande jullovsskoj

Så snart jag och mina systrar anser att vi bakat klart går vi till badrummet för att tvätta händerna. Flottet från pepparkaksdegen får händerna att se blanka ut och vi har mjölpuder lite här och var.
Zenvi går raka spåret fram till handfatet för att tvätta händerna först.
Jag står med händerna lätt höjda och väntar på min tur, som om mina händer skulle torka av sig på kläderna av sig själva om jag inte höll upp dem lite.
Kenni står bredvid mig med händerna nästan i brösthöjd som om hon är en läkare som gör sig redo för en operation.

Så snart Zenvi tvättat händerna tar hon en titt i spegeln och stryker en hårslinga bakom örat.
”För all del. Ingen brådska för vår skull”, retas jag med henne.
Hon blänger på mig via spegeln och stiger undan från handfatet.
Kenni är snabb att gå fram till handfatet, så jag suckar och låter henne gå före. Vi stod väl inte i någon kö i vilket fall som helst.
”Har du tänkt mer på det jag sa i skolan?” frågar jag Zenvi.
”Om julklappen menar du?” undrar hon.
”Ja.”
Hon suckar och skakar på huvudet.
”Jag kommer bara på en rad med grejer som de inte behöver, men något som skulle bli en bra julklapp kommer jag inte på.”
Jag nickar för att visa att jag förstår vad hon menar. Våra föräldrar har inte något problem med ekonomin direkt, så de brukar köpa vad de behöver. Det gör ju inte direkt saken enklare när man ska försöka hitta på en present åt dem.
”Vad tror du om ett presentkort? Kanske på en restaurang?” föreslår Zenvi efter en kort tystnad.
Jag funderar ett ögonblick och nickar sedan.
”Inte helt dumt, det erkänner jag... Fast de sitter ju och äter mat som någon annan lagat på tu man hand i princip varenda kväll när vi är i skolan. Bucky lagar maten och dukar fram och dukar sedan undan när de är klara. Det blir ju egentligen precis som hemma, fast med främmande människor runt sig.”
Zenvi rynkar på ögonbrynen när hon ser min poäng.
”Hm... Vi kan ju ha det som en reservplan om vi inte kommer på något annat. Det är ju i alla fall en omtänksam gåva.”
Jag nickar.

Kenni är klar vid handfatet och torkar händerna innan hon lämnar toaletten.
Zenvi följer med och jag går fram till handfatet för att äntligen få tvätta mina händer.

På vägen tillbaka genom korridoren passerar jag dörren till köket.
Jag hör mamma skratta så som hon bara gör när hon och pappa håller på och fånar sig.
Utan att titta in i köket passerar jag snabbt dörren. Jag vet att de förmodligen står och gullar med varandra. Det hörs på mammas skratt. Det är ett skratt som bara är ämnat för pappa.
Jag har egentligen aldrig tänkt på det.
Jag har alltid vetat att det är ett speciellt skratt som mamma har när hon och pappa blir så där fånigt fnittriga, men jag har aldrig riktigt tänkt på det. Jag vet att om jag hör mamma skratta så där så gör man bäst i att hålla sig borta så att man slipper se deras trams.
Fast innerst inne är jag lite glad att de är så pass fästa vid varandra trots att de måste ha varit tillsammans väldigt länge vid det här laget.
De hade träffats för första gången när de var i min ålder.
Kuslig tanke egentligen.
Jag har inte ens varit kär än.
Fast de visste förstås inte att de skulle bli tillsammans, gifta sig och skaffa tre barn redan då, även om pappa påstår att han visste att mamma var rätt för honom redan första gången de träffades.
Jag misstänker att han säger så för att smöra med mamma.
Mamma säger att hon föll ganska snabbt för pappa med, men att hon behövde lära känna honom först.
Hon säger det ofta som en retsam pik åt pappa, som om hon påstår att pappa bara föll för hennes utseende.
Ärligt talat har hon väl en poäng.
Det krävs nog lite mer än utseende för att bli kär, enligt mig i alla fall.

Jag dras till biblioteket.
Jag har alltid gillat att vara där.
Jag minns många kvällar då vi suttit samlade hela familjen i soffan och lyssnat på sagor.
Mamma är fantastisk på att läsa sagor, så även om det var barnvänliga sagor som skulle passa Kenni när hon var liten så var det väldigt trivsamt att lyssna på sagorna ändå.
När Kenni blev äldre blev sagorna mer spännande då det inte var lika stor risk för mardrömmar, så med lite tur kanske vi får höra några riktigt spännande sagor i år.
Vi läser i alla fall fortfarande sagor ibland.
Tanken får mig att bromsa ner lite medan jag går in i det bokfyllda rummet.
En brasa brinner i den öppna spisen och det luktar gamla böcker där inne.
Zenvi sitter redan i en fåtölj och läser en tjock bok. Hon tittar inte upp när jag kommer in, så jag låter henne vara.
Medan min blick vandrar över böckerna i bokhyllorna låter jag tanken jag fått utvecklas.
Mamma och pappa trivs nog som bäst när vi umgås hela familjen. Det borde man ta i beaktande när man väljer julklapp.
Zenvis idé med ett presentkort till en restaurang är inte så dum, men för att det ska passa ännu bättre så borde förstås hela familjen vara med.
Något vi kan göra tillsammans.
Vi har en hel drös med sällskapsspel, så något nytt i den arsenalen vore inte helt fel. Eller kanske en ny sagobok, även om jag nu redan strukit böcker ur min lista på förslag.