En kraftig vind drog genom mitt lila-svarta hår som räckte ner till midjan på mig.
Här stod jag...
På en båt, på väg mot den värsta tiden i mitt meningslösa liv.
Och allt var min jäkla mammas fel...
Jag hade i början av resan funderat på att kasta mig ner i det iskalla vattnet men förstod sedan att dom skulle lyckas 'fiska' upp mig i tid.
Jag vet inte hur länge jag stått här, hängande över relingen och halvsovit.
Jag hade tappat tiden efter en timme.
Jag skymtade efter ett tag land men det var knappast så att jag ställde mig upp och började hoppa av glädje...
Egentligen motsatsen...
Jag ville nästan egentligen brista i gråt...
Nästan.
Helst av allt ville jag slippa gå av båten och gå på den där häst-ön.
Jag skulle mycket hellre stå kvar här på båten och låta mig förmultna...
Vad skulle det spela för roll om jag försvann...?
För evigt...
ESTÁS LEYENDO
Aideens Ryttare
FanficSjälvklart... Självklart var det JAG som var tvungen att skickas iväg, mot min egen vilja bara för att jag behövde 'ta en paus' från mitt vanliga liv. Och självklart ska jag skickas till ön Jorvik, som ligger så långt bort från civilisationen som är...
