Bad Or Good??

Gossip spreads fast

- Herregud det är du! Utropar han.

- Ja och det är verkligen du! Men om vi är menade att vara tillsammans vad är historien med dig och... vad heter hon?

- Emily vi är inte ihop det är bara något hon inbillar sig... Men jag vet inte varför men jag känner mig dragen till dig på ett sätt som bara kan beskrivas med ett ord och fast vi just mötts så vill jag ha dig, mycket tro mig. Svarar han.

Han ser på mig. Vi står så nära varandra nu. Jag inser att vi fortfarande håller varandra i hand och han lägger hans andra hand på min höft och när hans hand möter min höft är det som om det blixtrar inuti mig och det känns fantastiskt. Jag sluter ögonen precis innan jag känner hanns mjuka läppar mot mina och det känns som om jag har 4 juli i kroppen och det känns fantastiskt. Plötsligt känner jag inte hans läppar mot mina eller hans hand i min. Jag öppnar sakta ögonen och ljuset bländar mig. Jag ligger åter igen på den hårda snötäckta asfalten på skolgården i Beacon Hills på min första dag. Bra jobbat Lina med att stanna utanför radarn. Nu har du lyckats fått dig och skolans antagligen populäraste kille att svimma mitt på skolgården, transporterat er till något annat universum där du berättar att du är en ängel och sedan säger att du tror att ni är menade att vara tillsammans pågrund av att ni delar drömmar och sedan hånglat med honom och skolan har inte ens börjat än. Detta kommer inte sluta bra. Jag hör en bekant röst som bara kan tillhöra Emily den blonda tjejen som verkar gilla Lukas... Åh Lukas...
- Arrgh. Någon i närheten av mig stönar och jag sätter mig långsamt upp och plötsligt ser jag rakt in i Lukas blåa ögon. Han ler mot mig och vänder sedan bort huvudet och säger:
- Vad fan var det som hände?
Åh nej herre min Za han minns inte vad som hände allt jag berättade och om kyssen. Jag ser på honom igen och tittar sedan snabbt bort man vill ju inte att någon ska märka att man stirrar. En hand med illrosa naglar sträcks fram mot mig och jag tar den och får hjälp att ställa mig upp igen. Jag känner mig lite som Bambi på hal is för att jag inte har någon balans alls. När jag till sist har hittat min balans borstar jag av mig snön.
"Åh vad kallt det är". Tänker jag och som om han har läst mina tankar omsluter Lukas mig i en varm kram. Nu vet jag att han minns. Jag kan känna fyrverkerierna som tänds inom mig när vi rör vid varandra. Lite försent inser jag att jag skulle vara ny här och inte känna någon och drar mig undan. Adriana som jag tror att hon hette ser frågande först på mig, sen på Lukas och till sist på Emily som bara ser sur och fruktansvärt avundsjuk ut.

- Eh det hände en sak när vi var avsvimmande... Börjar Lukas.

- Vi hamnade i något annat universum och vi pratade och lärde känna varandra och sen... Fortsätter jag men stannar för att jag inte vet vad vi är. Han vet min mörka hemlighet och vi båda vet att vi har drömt om varandra i mer än 7 månader. Vi kysstes och sa att vi trodde att vi var menade att vara tillsammans. Så vad är vi.

- Vi blev ihop. Avslutar Lukas och ser rakt in i mina ögon. Han tar ett steg mot mig. Han stryker bort en kopparröd slinga från mitt ansikte. Han lutar sig närmare mig och kysser mig ömt. Nu exploderar fyrverkerierna inuti igen han sa att vi är ihop och kysser mig på skolgården på min nya skola på min första dag.

Ja jag vet alla tänker säkert Åh vad romantiskt men tro mig jag var där det blev inte så romantiskt lite senare. Men nu hoppar jag över händelser låt oss gå tillbaka till berättelsen.

Vi hade tydligen alla lektioner tillsammans och skåp mittemot varandra också tur nog. Jag och Lukas va med varandra hela dagen och eftersom det var första dagen för mig hade jag ingen plats i klassrummen. just det när man satt sig på en plats så var det tydligen ens bestämda plats hela året. Såklart var platserna bredvid Lukas alltid upptagna men efter lite prat med läraren och simsalabim så fick Lukas byta plats så nu sitter vi bredvid varandra jämt också. Men vart jag än vänder mig verkar Emily vara där och så fort hon ser mig och Lukas ser hon inte glad ut... Men vid lunchen på min första dag visste alla vem jag var och vad som hänt på den frusna skolgården tidigare. Har du någonsin gått fram till någon och de har blivit tyst som om de just pratade om dig... Well det har hänt mig ca 100 gånger samtidigt för det var reaktionen jag och Lukas fick när vi gick in hand i hand i matsalen...