Bad Or Good??

Safeplace

- Lina vart är vi påväg? Frågar han när jag kört in på sidan vid den gamla bäcken intill trädet där jag och Larkin karvade in våra namn innan... Innan Quinn min egen syster mördade honom.

- Jag måste visa dig en sak som kanske får dig att förstå mig bättre. Säger jag och går fram till det gamla ek trädet och går runt.

- Vi ville inte att någon skulle se att vi gjorde det här eftersom att det är så nära den hemliga platsen. Samma dag som vi gjorde det här kom Quinn in till stan första gången efter sin sextonårsdag... Ja min moster har jämt bott i utkanten av stan, Larkin var hennes son och bodde också här. Ni gick nog i samma klass i 8: an... Innan han... Den dagen kom Quinn in till stan och jag, min mamma, min moster och Larkin möttes på den hemliga platsen och på vägen dit gjorde vi det här. det enda vi inte visste var att Quinn följde efter oss och efter mötet lurade hon iväg Larkin med hjälp av sina siren förmågor och lurade honom till hans död. Jag var den som hittade honom liggande död på min mosters altan morgonen efter... Fortsätter jag och försöker hålla tillbaka tårarna som kommer upp i ögonen. Så fort jag sluter ögonen ser jag Larkin ligga livlös på det bruna trät, när jag kommer tillbaka till huset efter en hel natts letande.

- Herregud! Men om Quinn vet om den hemliga platsen då är vi inte säkra där heller ju... Säger han förskräckt.

- Det är vi så länge vi stannar där inne för onda änglar kan inte komma in. Svarar jag lugnande.

- Herregud så du menar att Larkin Taylor som jag gick i samma klass som i 8: an är död... Han va din kusin och min bästa polare han va ju fan grym på football... Förlåt Lina men vi gick i samma klass i mer än ett halvår... Vi gick i samma klass under hela våran skolgång. Att jag inte kom på det tidigare. Han pratade inte så mycket om sig själv och sin familj. Men när han gjorde så pratade han om en person som var väldigt speciell. Hon var hans kusin men de var mer som syskon jag tror att hon hette något på Lina Taylor faktist...

- Jag älskar dig. Jag och Larkin stod faktist just vid det här trädet när han berättade om dig. Det var bara någon månad efter jag börjat få drömmar om dig och på hans beskrivning på dig så var du killen i mina drömmar... Vi måste gå nu. säger jag. Jag tar hans hand i min och vi går snabbt längs med bäcken. Jag vet att det är så vackert med de vackra träden och vattnet som är alldeles turkost. Men jag har varit här förut och blir inte lika förbluffad av den här platsens skönhet. Det höga berget tornar upp sig framför oss och jag letar efter öppningen med blicken. Jag hittar den smala öppningen och drar med Lukas bort till öppningen och går in. Det är mörkt.

- Eh Lina jag ser inget... Säger Lukas.

- Lumos. Viskar jag och ett ljus skiner från min lediga högra hand. Grottan lyser upp och jag ser en figur som jag känner igen jag släpper Lukas hand och springer.

- Mamma! Ropar jag och hon vänder sig om och tar mig i hennes armar och lyfter upp mig från marken och snurrar runt.

- Min älskade Lina! Säger hon och kramar mig.

Jag vet att vi beter oss som om jag var 4 år gammal men vi hade inte setts på mer än ett halv år. När man är ängel får man inte bo ens föräldrar utan med andra i släkten och så får man träffa varandra några gånger ibland. Ibland får man bo med föräldrarna tills man har fyllt femton men det är inte ofta. Jag fick göra det pågrund av allt.