Del 2

187 5 0
                                    

Olivias perspektiv:

Nelly håller upp papperet med nedräkningen till sommarlovet.

-Bara två månader och tre dagar kvar! säger hon.

Det är morgon och vi facetimerar och jag ler med tandborsten i munnen. Två månader och tre dagar. Tills det här försöksåret i stan är över. Det fixar jag. Nelly sätter tillbaka papperet på väggen och undrar om jag är klar. Hon håller på med telefonen. Så hör jag vår låt och hon börjar dansa. När texten kommer igång sjunger vi med. Jag använder tandborsten som en mikrofon. Det bankar på dörren.

-Olivia! säger pappa. Alltså, nu räcker det. Vad har jag sagt om att hålla högljudda videokonferenser tidigt på morgonen?

Nelly slutar sjunga och håller handen framför munnen.

-Videokonferens? säger jag mot dörren. Vilket århundrade lever du i egentligen? och skulle inte du sova nu förresten.

-Jo, precis.

-Sorry, Nelly. Säger jag in i kameran. Jag har en pappa från artonhundratalet som måste sova nu.

Nelly skrattar.

Jag sticker ut huvudet och tittar på pappa. Han står där med rufsigt hår och en gammal band tröja som en gång var svart men nu är grå.

-Godnatt, pappa. Säger jag och pekar mot trappan.

Han gör tummen upp och går ner. Jag väntar tills jag hör honom stänga dörren till sovrummet.

-Sorry, säger jag till Nelly. Han jobbar visst på natten nu med för att få färdigt en låt.

-Fattar, säger hon och fixar håret.

Men jag vet att hon inte allt riktigt fattar. Jag vet att hon är arg på pappa för han fick oss att flytta. Det är jag också. Jag fattar att det här alla artisterna är, och som musikproducent vill han vara "närmare pulsen", som han säger. Men varken jag eller mamma har något behov att vara närmare pulsen.

---------------------------------------

En ganska kort del, men men. Boken blir mer intressant längre fram så keep waiting. Kanske blir det dålig uppdatering nu tills sommarlovet för vi har jätte många prov nu i slutet😅

hjärtat är en knuten hand ~~ D.LWhere stories live. Discover now