hjärtat är en knuten hand ~~ D.L

Del 7

Dantes perspektiv:
-Åh, HERREgud, ropar pappa. Är klockan över nio?
Han står i dörröppningen till mitt rum med håret rätt upp. Jag kikar på telefonen, ser att han har rätt, jag har två missade samtal från Noel.
-shit, säger jag och drar täcket över huvudet. Nu är det bara att få på sig kläderna, rusa till skolan, hitta på en ursäkt. Igen.
-Ska du inte ha frukost? undrar pappa när jag står i hallen.
Det ser ut som om han har sovit på soffan igen.
-Tror inte vi har nån, säger jag och tar på mig skorna.
Ser att namnskylten inte ligger på golvet längre. Jag tar på mig ryggsäcken och springer nedför trapporna med sparkcykeln under armen. Ser mig inte om, men vet att han står vid dörröppningen och glor.
Och jag har ingen aning vilken kroppsdel jag ska välja till det där idiotiska projektet. Har liksom nog med allt som händer hemma, en hel kropp som inte fungerar. I pyjamas. Hans jobb har ringt och frågat när han tänker komma tillbaka. Det finns visst nåt som heter sjukskrivning på deltid, så han kan vara hemma lite, och lite på jobbet. Men den sista veckan har sjukskrivningen varit på heltid. Han har bara legat i soffan.
Jag kommer in i klassrummet. Det är alldeles innan det ringer ut.
-Nämen, hejsan! Säger Eirik. Fint att se dig. Vi har precis samlat in alla projektplaner. Har du med dig din?
Jag står vid dörren. Alla tittar på mig.
-Shit, jag glömde den hemma, säger jag.
Eirik höjer ena ögonbrynet.
-Skulle inte du välja penis? säger Noel och skrattar.
Jag ger honom långfingret och gör en grimas.
-Så gör vi inte, säger Eirik och nickar mot fingret.
-Nej, det gör vi inte. Sorry.
Han pekar mot min plats och jag sätter mig ned. Noel snackar mig på axeln och pekar på klockan på mobilen.

-Vad händer, bror?
-Mamma har flyttat ut, säger jag.
Noel och jag står uppe på den största rampen.
-Va? säger Ludwig som kommer i full fart på sparkcykeln. Han pressar sig emellan oss så att jag nästan faller över kanten.
-Flyttat ut? Vem då?
-Lugna ner dig Ludde, Dante berättar nåt viktigt här!
Noel ställer sig framför oss.
-Okej, säger han och ser på mig. Din mamma har flyttat ut. Varför?
-Hon har träffat en annan, säger jag.
-Vem då? undrar Ludwig.
-En läkarsnubbe. Från Västkanten.
Telefonen lyser upp i min ficka. Jag tar upp den och håller sen framför dem. Har sparat henne som Tarja.
-Hon håller på och ringer hela tiden, säger jag. Vill prata om boendesituationen.
Jag trycker på avvisa och lägger mobilen i fickan igen.
-Boendesituationen? säger Noel. Du ska väll inte flytta?
-Är du galen, säger jag.

När jag kommer hem sitter pappa vid köksbordet och stirrar ut genom fönstret igen.
-Seriöst, pappa, säger jag. Ska du inte få på dig lite ordentliga kläder snart?
Jag öppnar kylskåpet. Det ligger en ost där och ett par avokador, men inget som kan lagas till middag. Han vänder sig mig mig och ser alldeles blek ut.
-Om det hade varit en annan växt kunde hon ju bara ha tagit med sig en stickling. Men det går inte med Bonsai-träd. Man måste flytta med roten och allt. Jag öppnar diskmaskinen. Han har ställt besticken upp och ned, kniven och gaffeln vänta nedåt, så som hon alltid ville ha det.
-Har du ätit nåt idag, pappa? säger jag och sätter på maskinen.
-Jag glömde vattna Bonsai-trädet. Hon skällde på mig för det, det började torka ut från insidan. Bonsai-träd måste vattnas varje dag.
-Ska vi beställa pizza? säger jag.
Han tittar på mig och nickar.
-Det gör vi. Vi beställer pizza.

Vi beställer pizza och det är jag som tar emot, och efteråt ligger vi på varsin soffa och kollar på film. Jag vet inte vilken. Det är nåt om en man och en kvinna som grälar.
Jag messar med Noel.

Dante: ska vi gamea senare?

Noel: sure. Klockan tio?

Dante: coolt. vad gör du nu?

Han skickar länken till Veras YouTube-kanal, som har 50 000 följare. Jag skickar tummen upp och lägger ifrån mig telefonen.
Ljuset från TV-skärmen flimrar över pappas ansikte. Han är blank på ögonen och huden är alldeles blek. Jag tänker att han kanske är som det där Bonsai-trädet, att han börjar Troja ut inifrån. Telefonen lyser upp igen. Det är mamma. Kan vi prata imorgon? står det. Jag stoppar ned den i fickan och fortsätter att se på filmen.
-Vad är det för program, pappa?
Han svarar inte. Mannen på skärmen sitter på en barstol och tittar ned i ett ölglas. Lite senare hör jag ett svagt snarkljud, ljudet han alltid gör när han precis ska till att somna. En snarkning och sen är han borta, brukade mamma säga.
Jag lägger filten över honom och släcker ljuset.