Del 9

107 3 0
                                    

Dantes perspektiv:
Jag ställer skateboarden i trapphuset och ser att det hänger en gul lapp på dörren. "Har gått till affären" står det med pappas handstil. Under har han ritat en smiley. Jag tar bort lappen och går in. Kanske blir det en vanlig middag i dag.
Lägenheten verkar tom. När mamma fortfarande bodde här brukade jag tycka om att vara ensam. Nu är det som om det alltid saknas nåt. Jag går runt hemma och tittar på posten som ligger på köksbänken. Sveper med pekfingret över pappas laptop.
Jag lägger telefonen på vardagsrumsbordet och kastar mig baklänges i soffan. Ser att telefonen lyser. Mamma ringer. Jag svarar inte. Bara tittar på skärmen tills hon försvinner. Hon ringer igen. Tillslut vänder jag skärmen mot bordsskivan och blundar.
Det är skönt. Färgstrecken blir till människor inne i mitt huvud. Jag dras längre och längre in i en dröm. Ser en figur från dataspelet vi spelar och hör en bil tuta högt.
Jag öppnar ögonen. Tutandet kommer härifrån. Jag vänder mig på sidan och ser att mamma står på vardagsrumsgolvet med blanka ögon.
-Dante, säger hon. Din pappa är på sjukhus.

hjärtat är en knuten hand ~~ D.LWhere stories live. Discover now