Del 20

83 2 0
                                    

Olivias perspektiv
Om du tar av dig på överkroppen så ska vi fästa det här sakerna på dig, säger hon. Det kallas elektroder och gör så att vi kan se din hjärtrytm här på skärmen.
Hon pekar på skärmen bredvid. Jag tar av mig tröjan och hon fäster elektroderna på flera ställen.
-Såhär ser din hjärtrytm ut.
Jag stirrar på skärmen.
Hennes telefon ringer och hon reser sig upp.
-Heidi, säger hon och går ut i korridoren. Hon stänger inte dörren efter sig. Jag tittar på skärmen och sparkar lite med benen. Försöker göra det i takt med rytmen. Så hör jag steg ute i korridoren. Det är inte läkarens skor som går mot golvet. Jag lutar mig försiktigt fram och ser.
Ett par svarta vans.
Herregud, det är Dante! Jag sliter av mig elektroderna och reser mig upp hastigt, tar på mig tröjan och tittar efter min jacka.
Jag krockar med Heidi Hals i dörröppningen.
-Nämen hejsan! Ska du gå? Säger hon.
-Ja, säger jag hastigt.
-Okej, men då hoppas jag du har fått lära dig något till ditt projekt!
Hon tittar på klockan.
-Så får du gärna mejla mig om det är något mer du undrar över!
-Självklart, säger jag lågt. Lyfter upp handen och börjar gå mot utgången.
-Men ska du inte ha din jacka?
Jag vänder mig mot henne igen. Hon pekar mot glasväggen. Där ligger den. Vid fötterna på Dante, som står med ryggen emot.
-Jag tror inte han bits, säger hon och ler.
Jag sväljer.
Gå snabbt till glasväggen, hämta jackan och gå igen, inget prat den här gången
Heidi Hals försvinner in på kontoret.

hjärtat är en knuten hand ~~ D.LWhere stories live. Discover now