Summer love [Niall Horan]

1

Äntligen hörde jag dörren öppnas. Jag flög upp ur soffan och sprang ut i hallen.

"Hej gumman" sa mamma och log. Jag sprang fram och kramade om henne.

"Har du dina saker klara så vi kan åka?" Frågade hon och släppte ifrån kramen.

"Japp, allt ligger i den där" sa jag och nickade mot den stora resväskan på golvet.

"Toppen" sa hon, "då åker vi då". Jag drog snabbt på mig mina vita Converse och tog min tunna jeansjacka i famnen.

"Låser du gumman?" Frågade mamma medan hon drog med sig min resväska ut till bilen. Jag nickade och tog upp nyckeln ur handväskan. Innan jag stängde dörren tog jag ett snabbt farväl av huset. Jag skulle ju ändå inte se det på hela sommaren. Jag måste erkänna att jag kommer sakna det. Jag stängde dörren och låste snabbt innan jag skyndade ut i bilen där mamma redan satt bakom ratten och väntade.

"Nervös?" Frågade mamma och log mot mig när vi äntligen var på väg mot flygplatsen.

"Jag är nog mer förväntansfull" skrattade jag. Jag och min mamma har länge tänkt på att resa utomlands och bara glömma allt kaos i Sverige för ett tag, och för cirka två månader sen pratade mamma med en gammal vän från Irland om allt som hände i våra liv, och mammas kompis föreslog att vi kunde komma och bo vid dom över sommaren. Och här är vi nu, påväg mot flygplatsen. Jag kunde inte bli mer förväntansfull.

***

"Isabella" någon nuddade lite vid min axel. "Isabella, vi är framme nu". Jag blinkade några gånger och fick se min mamma som stod lutad över mig. Jag nickade, satte mig upp rakt och väntade på att mittgången skulle tömmas på folk så att vi kunde ta oss ut. Vi klev av planet med resten av passagerarna och gick in på en stor flygplats.

"Johanna ska vara här någonstans" mumlade mamma för sig själv. Just då hörde vi någon ropa bakom oss.

"Ylva, oh it's been soooo long, ropade hon och sprang fram och kramade om mamma.

"And this must be Isabella, hon vände sig mot mig och log, "last time I saw you, you was just about this big" hon visade med händerna. Mamma och Johanna hamnade i en djup konversation påväg till bilen. Jag gick en bit bakom med min resväska. När vi kom ut från flygplatsen slog värmen mot oss. Jag hade trott att det skulle vara kallare än i Sverige, men det var faktiskt varmare. Bilfärden var inte jättelång. Vi var framme på kanske 20 minuter.

"Is this your house"? Frågade mamma häpet.

"Yeah it is" svarade Johanna stolt. Jag klev ur bilen och stod där ett tag och studerade huset.

"Hi" sa någon som gick förbi. Det var en ganska kort kvinna med kort blont hår.

"Hello" svarade jag och log.

"Oh, hi Maura" sa Johanna. Kvinnan som tydligen hette Maura vinkade glatt tillbaka och gick vidare. Mamma tog ut min resväska och ställde den vid mina fötter. Huset var jättemysigt med vita väggar och trägolv i hela huset. Vid varje fönster hängde långa beiga gardiner. Johanna visade oss upp till gästrummen dom hade ordnat till oss. Mamma och jag fick varsitt rum. Mitt i rummet stod en 1,20 säng som var bäddad med ljusblåa sängkläder och mittemot sängen stod en enorm garderob. Jag ställde väskan mitt på golvet innan jag gick bort mot fönstret och tittade ut. Min utsikt var 1000 gånger bättre än den in Sverige där jag bara kunde se huset bredvid. Här kunde jag se över en hel trädgård som alla tydligen delade. Det knackade på dörren och jag gick bort från fönstret och satte mig på sängen. Mamma öppnade försiktigt dörren. Hon log och gick och satte sig bredvid mig.

"Så, vad tycker du?" frågade hon.

"Om huset?" Frågade jag.

"Tja, om huset, Johanna, om allt". Jag log.

"Det är underart" sa jag. Mamma gav ut en suck av lättnad.

"Kommer du ner när du har bekantat dig vid rummet"? Frågade mamma. Jag nickade, sen lämnade mamma mig sittandes på sängen. Jag gick tillbaka till fönstret igen.
Det här kommer nog bli bra.
--------------------------------------------

Sååå första kapitlet, vad tycker ni. Berätta gärna om du har något förslag eller om du tycker den blir seg så ska jag försöka göra något åt det. Jag har tänkt att Niall kommer in i nästa kapitel, men jag måste fundera lite på hur.