Andra dagen vi är här, alltså är det tisdag. Frukosten här var verkligen inte gott. Men ändå så tvingade vi oss ett par mackor så vi skulle orka med denna dag.
"Fyfan vad vidrigt det där var" sade Miranda direkt efter vi hade kommit ut från matsalen.
"Håller faktiskt med dig för en gångs skull" sa Ellen.
"Faktiskt jag med" sade jag. Vi fick göra vad vi ville i en halvtimme tills vi skulle göra någon sak med klassen utanför kollot. Omar hade verkligen rätt, det fanns inte så mycket att göra här.
"Detta är ju verkligen jätte kul" mumlade Miranda fram och sprakade på några stenar som för iväg. "Får vi inte åka mer in till stan någon gång. Detta ska seriöst vara en klass resa och inte ett fängelse" klagade hon.
"Förhoppningsvis får vi det. För vad hade dem tänkt att vi skulle göra här?" Påstod jag.
"Leka med naturens saker" sa Ellen med en ganska tillgjord röst. Alla vi tre började skratta åt henne. Hon brukade alltid vara den som ska imitera folk. Halvtimmen gick väldigt segt, lärarna hade bestämt sig att vi skulle djupt in i skogen och göra några saker fram till lunch.
"Okej elever, vi vill att ni ställer er i era rumsgrupper!" Bad Magdalena oss. Suckandes gick jag fram till Alva, Frida och Theo. Dock stod jag lite åt sidan av dem. Detta var nog den sämsta gruppen man kunde hamna i.
"Vi tänkte ha lite tävlingar idag. Det kommer vara lärorika. Tanken med denna klassresa var ju mest för att ni alla skulle få en bra kontakt med varandra under sista året. Men ni måste lära er något också" berättade Rolf för oss.
"Men kunde inte vi åkta till något häftigare ställe än en liten skithåla mitt ute i skogen!" Klagade Emil. Ingen av lärarna brydde sig om den Emils kommentar.
"Vi kommer vara borta ganska mycket. Vi ska åka till lite olika ställen också. Vissa kommer nog vara roligare för er och vissa kanske blir lite tråkigare för er. Men vi vill att denna resa ska hjälpa er att få en bra kontakt som vi sa" fortsatte Magdalena.
"Vadå som Liseberg?" Sa Emil helt plötsligt.
"Det kan förekomma, vi vet bussar som kan ta oss dig. Vi ska även kika in på ett museum. Alltså en dag ska vi vara i staden Göteborg" (Pauline och hennes kompisar bor någon annan stans i Göteborg, som Omar gör ex)
"Första tävlingen idag är, en slags tipspromenad" berättade Rolf för oss. En tipspromenad? Skämtar dem med mig eller?! Ska jag försöka samsas med Alva och Frida?! Hur i helvete kommer detta gå egentligen?!
"Grupp ett är alltså dem som sover i rum ett. Edward, Paul, Linda och Melinda. Ni ska få gå först" ropade dem upp. Alla dem klev fram till lärarna. Det tog emot sakerna som lärarna gav dem och sedan gick dem iväg mot första frågan.
Jag var med i grupp sex, alltså den sista. Det tog flera minuter innan vi äntligen fick gå iväg.
"Där är den!" Utbrast Alva och pekade på pappret som satt runt ett träd. Vi gick emot den och snabbt läste Alva upp frågan. "vilket slags kol är blyertspennor gjorda av? 1 Diamant, X Fulleren eller 2 Grafit" läste Alva upp.
"Asså vafan, jag är inget jävla snille" klagade Alva och släppte plastade pappret. "Är det någon av er som kan denna fuckning fråga?!" Frågade hon oss på ett väldigt otrevligt sätt. Ingen av oss svarade. Det var ganska kul, alla dem här var väldigt osmarta.
"Vad skrattar du åt?!" Fräste Alva åt mig och kollade på mig med någon ilsken blick.
"Ni är så jäkla blåsta allihopa, kan ni seriöst inte detta?! Det här lärde vi oss i åttan!" Sa jag och små skrattade till lite.
"Men säg svaret då idiot!" Muttrade hon fram.
"Det är ju diamant, visste ni inte det?" Sa jag.
"Är det?" Frågade Frida mig.
"Men asså herregud, nej det är det inte. Det är grafit om ni vill veta det" sade jag med en aning dryg ton. "Diamanter finns ju i smycken. Ni är verkligen blåsta" la jag till. Theo som hade pappret kryssade i och sedan gick vi vidare.
"Jag visste inte att du var så smart" sa Theo imponerat. Det där var första gången Theo pratade med mig för första gången frivilligt.
"Smart är jag inte men det där kommer jag väl ihåg"
"Du är iallafall smartare än oss iallafall. Påstod han och log lite mot mig.
"Theo kom!" Ropade Alva. Suckandes gick han fram till Alva, hon hav mig världens blick innan hon började prata med Theo. När vi kom fram till den andra frågan så frågade Theo mig om jag ville läsa upp den. Jag läste upp frågan och alternativen som stod där.
"Shit vad mycket frågor som är från åttan" påstod jag.
"Ingen bryr sig" flikade Alva in med.
"Okej då vet jag" mumlade jag fram ganska lågt. Hon ska alltid vara så dryg. När vi hade svarat på den frågan gick vi vidare. I skogen vi befann oss var det väldigt fuktigt. Som tur hade jag på mig ett par stövlar på mig. Ett par Hunters rättare sagt.
Dem första fyra frågorna var väldigt mycket repetition. Dem andra var några saker som vi hade stött på under detta år som hade gått och vissa frågor behövde man verkligen gissa sig fram.
När vi äntligen hade gått tipspromenaden så skulle vi rätta dem. Det visade sig att vårt lag vann. Vilket förvånade mig väldigt mycket, då Theo, Frida och Alva var verkligen blåsta. Theo kunde vissa frågor och jag dem första. Sedan var det helt stopp för oss. Tätt efter så kom grupp fyra på en andra plats.
"Så hur gick det då med dem tre?" Frågade Ellen mig direkt efter vi hade rättat dem.
"Tydligen jätte bra. Men Alva och Frida var helt blåsta" svarade jag henne.
"Så Theo är alltså duktig i skolan" påstod Miranda och kollade på Theo som stod och pratade lite med Alex.
"Tydligen" sa jag.
"Så elever nu ska vi övergå till nästa sak!" Ropade lärans ut. Detta skulle bli en dag i skogen.
------
Såå vad tycker ni? Imorgon var det ett år sedan jag skapade detta konto och började skriva! Ganska sjukt. Men iallafall. Jag vill kunna göra något åt er. Ska skriva ett meddelande ang om det som kommer upp imorgon! . (Och sedan kommer de raderas :') )Rösta och kommentera, om ni kommenterar gör ni mig glad!
Xx Ebba
ВЫ ЧИТАЕТЕ
Turth or Dare - The Fooo
ФанфикPauline Edholm är en helt vanlig fjorton år tjej som bor i Göteborg som går sista året på grundskolan. Hon har ljusbrunt hår som går ungefär till naveln, hennes ögon är lika blå som is. I skolan är Pauline varken populär eller o-populär hon är där m...