Turth or Dare - The Fooo

Kapitel sjutton - hejdå Omar

Jag hade inte fått i mig tillräckligt mycket sömn.. Går dagen var väldigt roligt, vi gjorde saker som vi kanske inte skulle ha gjort hemma. Men någon gång måste man ta risker. Omar hade sms:at mig i morse att han, Albin och Hampus hade nästan blivit påkomna.

Hela morgonen hade vi inte gjort något speciellt. Vi skulle äta frukost och lärarna bad oss att fixa det fint i rummen som vi har spenderat i fem dagar nu. Sen så var det bara att kolla så vi hade med allt.

Det var egentligen inte så märkvärdigt. Lärarna var så himla stressade. Det var oroliga att vi inte skulle komma ut från byggnaden i tid.

"Ja, hur känns det att lämna detta ställe efter fem dagar?" Frågade Miranda oss när vi stod på samma ställe där vi hade samlat för första gången vi var här.

"Jag vet inte, bra och dåligt" svarade jag henne och lutade mig mot min resväska.

"Tänker du på Omar nu eller?"

"Kanske lite"

"Men Pauline, du kommer säkert träffa honom igen! Han bor bara ju trettio minuter från oss ju" sa Ellen stöttande.

"Ja, jag vet" mumlade jag fram.

"Men en sak är klar, ni kommer att hålla kontakten! Om ni har blivit så tajta som ni har blivit så kommer ingen av er vilja tappa kontakten med varandra" påstod Miranda och såg ganska självsäker ut. "Tänk inte på framtiden alltid, ta det som det kommer" la hon till.

Magdalena höll på prata om vad kul vi hade haft och att vi hade varit jätte duktiga varendaste liten dag. Istället för att höra vad hon höll på att berätta kollade jag mig omkring. Omars klass stod en liten bit bort. Jag antar att hans lärare höll på prata om massa saker man inte var dugg intresserad av. Han såg ganska uttråkad ut.

Han tog upp sin mobil och började göra något på den. När han hade lagt ner den igen så kände jag hur mobilen började låta i min jackficka. Jag tog upp den snabbt. Omar hade skickat sms till mig, jag läste igenom det snabbt innan jag la tillbaka den.

"Pauline!" Hörde jag Magdalena nästan skrika för att jag skulle höra.

"Ehm ja?"

"Vad gör du för något?" Frågade hon mig och kollade med världens suraste blick.

"Jag, ehm" började jag. Magdalena fortsatte kolla på mig. Lika surt. "Jag behöver gå på toa! Kan jag göra det innan vi drar?" Frågade jag henne så artigt jag kunde. Det där var nog det sämsta jag kunde komma på. Men hon bara nickade.

Jag började gå ifrån klumpen med människor. Jag hade gått en liten bit bort från dem, så snabbt jag kunde svängde jag runt hörnet så ingen skulle märka mig. När jag hade rundat huset så såg jag Omar så lutad mot väggen.

"Du lyckades" han flinade direkt efter han hade sagt det.

"Det var inte så svårt, jag sa att jag behövde gå på toa" han började skratta lite åt mig.

"Det där nog en av dem sämst saker man kan komma på" konstaterade han.

"Ja, men vad ska jag säga? "Ah jag ska bara träffa en kompis. Jag kommer sen!" " sa jag med en så tillgjord röst jag bara kunde. Omar började bara skratta ännu mer åt mig.

"Du Pauline" började han. "Redan första gången kände jag på mig att du skulle vara som du var nu. Kanske till och med lite mer" fortsatte han.

"Vad är det du försöker komma fram till?" Frågade jag.

"Du är en jätte härlig person, det kommer inte bli så kul att lämna dig bara" han tog ett andetag. "Vår relation till varandra har gått väldigt fort. Men kompisar kan man bli på väldigt kort tid" avslutade han.

"Jag tycker också det ska bli jobbigt att behöva säga hejdå till dig. Vi har precis börjat klicka med varandra" mumlade jag fram.

"Säg inte så, du vet att vi inte bor så långt ifrån varandra. Vi kommer att träffas någon gång iallafall" sa han tröstande.

"Ja, jag vet"

"Men det kan ta ett tag. Du vet, jag har ju ganska mycket med Fooo. Vi har planerat upp varendaste liten grej nu fram till julafton" sa han och suckade. Juste, det var ju hans band också. Jag förstår att det betyder ganska mycket för honom.

Han har ju hoppat ganska mycket från skolan nu för att kunna satsa med The Fooo. Eller snarare The Fooo Conspiracy som dem tydligen hette nu. Efter det så var båda vi tysta. Ingen av oss visste direkt vad man skulle säga vid det här laget.

"Jag tror jag måste gå nu" avbröt jag. "Asså, så inte dem tror att jag somnade på toaletten" la jag till snabbt.

"Jag måste nog också gå nu" Precis innan jag skulle öppna munnen igen så hade Omar gått närmare mig och kysst mig. Det kom som en chock för mig, jag försökte svara den kyssen så gott jag kunde. Då jag inte hade några kysskunnigheter innan, detta var min andra kyss.

Omar valde själv att kyssa mig, det var inte på grund av en lek. Han valde det själv. Han och ingen aning. När vi hade släppt den kollade vi i varandras ögon. Det var precis som alla böcker jag hade läst om. Killen som man har blivit kysst av hade vackra ögon. Det hade Omar. Dem var mörka.

"Hejdå Pauline" mumlade han fram.

"Hejdå Omar" sa jag med lika låg ton som honom. Vi kramade om varandra en sista gång innan jag gick tillbaka till dem andra. Bussen hade kommit så det var egentligen bara att hoppa in och sätta sig på ett ställe.

Jag, Miranda satt bredvid varandra medan Ellen satte sig framför henne så vi kunde prata under resan. Jag kollade ut genom fönster och såg Omar. Han kollade på mig, lite sådär sorligt. Bussen började rulla iväg från Omar. Jag hade ögonen på Omar tills jag inte kunde se honom längre. Där var han borta.

Dem där dagarna borta vid kollot har varit verkligen fantastiska. Oavsett om vi hade ganska tråkiga aktiviteter och inget internet så gick det. Jag klarade av det iallafall. För första gången fick jag prata med Theo på riktigt utan att Alva skulle komma och lägga sig i.

Han verkade vara riktigt schysst och nu två månader efter så är jag och Theo riktigt bra vänner. Ellen och Miranda, dem kommer jag aldrig kunna släppa taget om. Dem har jag varit vänner med så länge jag kan minnas. Alva, nja. Hon står nog fortfarande på min hatar lista. Men Theo och Alex har börjat hänga med mig Ellen och Miranda mer.

Ellen och Alex har äntligen blivit tillsammans. Eller inte riktigt. Ingen av dem anses att vara i ett förhållande men det håller på med varandra så jäkla mycket så det kommer nog bli det snart. Men nu kanske till det viktigaste. Mig och Omar.

Vad hände med oss egentligen? Vi träffades faktiskt rätt ofta. Vårt förhållande har verkligen byggs upp. Efter vi träffades försa gången då jag inte visste om att han var med i det svenska pojkbandet The Fooo Conspiracy. Hur kunde man vara så dum egentligen? Haha, kommer nog aldrig kunna släppa det.

Men tillbaka till det andra om mig och Omar. . Det jag inte var beredd på var att Omar skulle göra så jag föll pladask för honom. Ja, jag kan erkänna det nu. Jag har fallit för honom. Jag visste inte att han var så hjärtgo som han är. Dagen jag pratade med honom för första gången verkade han precis som alla andra killar. Fast det fanns alltid något som fick mig att vilja veta mer om honom. Den där Omar Rudberg.

Truth or dare, sanning eller konsekvens. Jag visste inte ens att en lek kunde förändra allt men tydligen kunde den.

The end