Turth or Dare - The Fooo

Kapitel tio - skulle jag kunna få ditt nummer?

Pauline's perspektiv

Efter att ha varit en hel dag i skogen så var jag helt utmattad. Mina ögon kändes tunga, jag skulle nog kunna somna i vilken sekund som helst. Vi var nu på kollot igen, nu var det dock kväll så vi fick göra vad vi ville.

Jag, Miranda och Ellen befann just nu i Ellens grupps sovrum. Då Alva, Frida, Jasmine, Theo och Alex befann sig i sovrummet där jag sov. Vilket vi inte ville stöta på.

Men vi satt och bara små pratade lite och kollade igenom våra mobiler ifall det hade hänt något på sociala medierna.

"Har ni sätt någon snygg kille från den andra klassen som är här?" Frågade Miranda oss.

"Nej, har faktiskt inte mött på dem så mycket" svarade Ellen dem.

"Jag har mött på en kille från den klassen" sa jag och både Ellens och Mirandas blickar fästes på mig.

"Var han snygg?!" Frågade Miranda mig.

"Miranda, du kan ju inte ställa en sådan fråga? Hon har ju liksom aldrig varit med om kärlek så hur ska hon veta vilken typ av kille hon gillar?" påstod Ellen.

"Men asså någon slags typ av killar måste hon väl ha. Förresten är det faktiskt den här åldern man blir mer desperat efter kärlek" konstaterade Miranda.

"Ehm, snygg vet jag inte om han var. Men han värkar trevlig" svarade jag dem.

"Och snygg" la Miranda till.

"Nej"

"Jo" sa Miranda och kollade menat på mig.

"Okej då, han ser väl bra ut!" sade jag till slut.

"Hoppas vi får se denna kille som verkar ha fått Pauline på fall" sa Ellen och flinade på mig.

"Men ge er, jag träffade honom idag. Pratade med honom idag. Man blir inte kär på första sekunden" sade jag och suckade.

"Kärlek vid första ögonkastet kallas det för och jo, jag tror du är säkert döds kär i den där killen" förklarade Miranda.

"Svaret är ett stort NEJ" sa jag. Både Miranda och Ellen började fnissa åt mig.

"Men kan vi inte göra något annat än att däcka här?!" Frågade Ellen oss sedan.

"Kan vi inte kolla om vi ser någon från den andra klassen? Det skulle vara riktigt kul att spana in dem" sa Miranda.

"Jo okej visst!" Sa jag. Vi ställde oss upp från Ellens säng. Det jag inte visste om innan jag öppnade dörren var att den var väldigt lätt så den flög snarare upp. En hög smäll hördes i hela korridoren och självklart började Miranda och Ellen skratta åt mig.

"Men sluta, det där var inte alls kul. Du kunde iallafall varnat mig" muttrade jag surt och stängde igen dörren.

"Men du var för snabb gumman" Sa Ellen med en retsam ton. När vi hade gått runt i byggnaden ett tag fick Miranda tydligen syn på några. Så stannade upp helt plötsligt.

"Där har vi några killar!" Viskade hon till oss och pekade på dem som stod en bit bort. Ungefär vid ingången till matsalen. Det var tre killar, den ena var Omar. Honom kände man igen ganska snabbt.

"Är det någon av dem där du har träffat?" Frågade Miranda mig. Hon har tydligen sätt mig haft ögonen på Omar.

"Aa" svarade jag henne lågt.

"OMG!" Pep hon ut. De två andra killarna och Omar vände sina blickar mot oss och började flina lite. Miranda var röd som en tomat och gömde sitt ansikte med hjälp av sina händer. Omar viskade något till en av sina kompisar. Sedan var dem på väg mot oss. Miranda och Ellen stod nästan och gapade. Inte vet jag varför men.