Ett perfekt liv

Vänner?

Neas P.O.V
När vi var framme på sjukhuset eskorterade läkarna Noah till en rum och lämnade mig stående där som ett fån.

Jag tittade mig omkring i det lilla väntrummet och såg en stol bredvid fönstret.

Jag gick dit och satte mig.

Två timmar senare kom en lång, smal man ut och sa att jag kunde besöka Noah nu.

När jag kom in låg Noah på en säng med lite pappet på, så det inte skulle behöva tvätta sängkläderna lika ofta.

Noah mötte snabbt min blick innan han började prata.

- Det var Max du såg utanför fönstret påväg till sjukhuset, eller hur?
- Ja, hur så?
- Tror du jag är dum i huvudet? Man ser på långt avstånd att du är intresserad av honom.
- Självklart tror jag inte att du är dum i huvudet, flämtade jag innan jag fortsatte. Noah jag bryr mig inte om Max längre. Du är den ända som betyder något för mig. Och för att bevisa det kan vi gå och äta lunch imorgon. Jag bjuder.
- Glöm att du ska du betala. Men jag vill inte gå dit so mer än vänner, okej?
- Så det är ett ja?
- Ja svarade han med irritationen i rösten.
- Förlåt att jag är trögfattad sa jag innan jag började gå mot utgången.
- Nea vi ses på cafét i hamnen imorgon klockan 13, sa han och log lite för sig själv.

Jag vände mig om och gick ut.

Det var kallt och blåste ute, men det struntade jag i.

Imorgon skulle jag och Noah på vår första dejt, oavsett om han sa att vi skulle gå dit som vänner, men det är ändå en dejt.