Ett perfekt liv

Ovälkommen gäst

Nea's P.O.V

Jag vaknade av att fönstret smällde igen.

Öppnade jag det igår? Sa jag för mig själv.

Medan jag funderade på det såg jag något som fick mig att inse att det inte var jag som hade gjort det.

På min byro hade papper slängt ner medan, någon hade letat efter något.

Jag började snyfta, de hade tagit halsbandet jag fått av Noah.

Lika så hade allt som hade med Noah att göra försvunnit, till och med bilderna på han och mig på min mobil.
Det var som om någon försökte radera Noah ifrån mitt minne.

Mina snyftning började övergå till djupa andetag.

- Pappa kom upp hit!
- Jag kommer, jag ska bara...
- Men vi har haft inbrott, för hel*ete.

Det tog knappt två sekunder innan pappa hade kommit upp för alla de tjugosju trappstegen.

- Vad har de stulit? Din tv, din mobil, din dator, din märkesväska..
- Nej de har snott alla saker som har med Noah att göra.
- Sprang jag upp för alla trapporna för att någon hade snott ett par bilder från en fotoatumat och en blombukett?
- och ett halsband, rättade jag honom.
-men alltså seriöst, om han älskar dig så mycket kan han väl köpa nya saker till dig.
- Tänk själv om alla saker som hade med mamma och göra hade försvunnit, halv skrek jag irriterat.
- Mår han bra då, mumlade pappa.
Fan jag hade glömt ringa Noah.

Jag tog upp mobilen och ringde honom, men han svarade inte.
Pappa möte mig med en orolig blick. men innan han hann öppna munnen började min mobil vibrera. Det var Noah. jag mötte snabbt pappas blick innan jag svarade.

- hej älskling, suckade jag.
- Hej babe, blev svaret från andra luren. Problemet var att det inte var Noah som pratade, det var...