Jag föll för dig igen (Oscar Enestad)

Kapitel 1

~ Cassandras perspektiv ~
Jag kände att någon tog på min axel när jag hade öppnat skåpet för att lämna väskan.
- Ehm, är du Cassandra? Frågade rösten.
Jag kände direkt igen rösten, Oscar. Jag vände mig om för att börja prata med honom, men skolan började och första lektionen vi hade var svenska. Jag tog tre djupa andetag för att jag skulle inte börja gråta idag, det är rätt svårt för mig att inte gråta när Oscar just har gjort slut, eller aa för två år sen, jag saknar honom verkligen.

När jag och Oscar var tillsammans träffades vi alltid före och efter skolan, han skjutsade mig till min skola och sen när jag slutade stod han vid ytterdörren och väntade på mig. Han skrev så fina texter till mig, varje morgon och kväll fick jag ett sms av honom. Jag saknar det. Första lektionen var över och jag hade inte börjat gråta, vilket var bra. När jag kom ut till korridoren ser jag mobbarna på bänken längst fram mot mig, sen ser jag Oscar sitta på bänken längst bort. Jag skyndade mig att gå förbi mobbarna så att dem inte skulle börja reta mig, men dem gjorde samma sak hela tiden.

~ Oscars perspektiv ~
Jag såg hur dem var mot tjejen som jag tyckte jag kände igen, jag gick dit.

- Släpp henne! Sa jag och kramade henne när dem hade släppt henne.
- Åh tack! Sa hon och jag stannade.
- Är du Cassandra? Frågade jag.

- Aa, sa hon och kollade ner i golvet.

Jag vettefan varför jag gjorde slut med henne, när hon fick Novalie orkade jag inte ta hand om henne, jag fokuserade på musiken istället. Fast det var ju inte så smart, för Cassandra mår inte bra av att jag gjorde slut. Jag måste fråga Daff om jag får ta hand om Novalie och musiken. Det kan faktiskt hända att jag saknar henne och Novalie, jag har tänkt på dem dom senaste månaderna. När skolan var slut gick jag hem med Cassandra, jag ville se Novalie. Vi kom hem till henne och hon tog av sig skorna och hämtade Novalie.

- Förlåt för jag gjorde slut, det var inte meningen, började jag.
- Jag har saknat dig verkligen, sa hon med tårar rinnandes ner för hennes kind.
- Jag har saknat dig med, sa jag och kramade henne hårt.

Egentligen vill jag bli tillsammans igen, men jag vet inte om hon vill.

- Cassandra? Sa jag och hon tittade på mig.
- Mm, sa hon och torkade tårarna som rann ner för hennes kinder.
- Det kanske är jobbigt för dig att ta hand om Novalie själv, och jag vet att jag är hennes pappa, men jag måste fråga Daff först om jag får, sa jag och kysste henne på kinden.
- Jag vet att du är känd och har fans Oscar, sa hon och böjde ner huvudet i hennes knän. Hon började gråta.

Jag kramade om henne hårt och tröstade henne, det plingade till i hennes mobil, hon tog upp den och kollade vem som skrev. Jag såg att det var Edona. Jag har hört att hon är väldigt snäll och omtänksam mot Cassandra nu när hon inte mår bra. Jag känner Edona och har gjort det i snart fem år. Än vet jag inte om Cassandra vet det än.

~ Cassandras perspektiv ~
Jag tog upp mobilen och kollade vem som hade skrivit, Edona.

Från Emma: "Hej Cassandra, jag hörde att Oscar hjälpte dig tidigare, han är riktigt snäll mot dig, är han hemma eller i studion?"

Till Emma: "Hej, han är hos mig, du får komma över om du vill"

Det tog inte långt tid innan min mobil började ringa, Emma.

- Hej, sa jag.
- Hej, du? Får jag prata med Oscar en stund? Frågade hon.
- Jarå, sa jag och gav Oscar min mobil.

Medan dem pratade satt jag mig i soffan och bytte blöja på Novalie. Det är egentligen jätte jobbigt för mig att ta hand om Novalie helt själv. Jag vill verkligen att Oscar ska hjälpa mig igen. När Oscar hade pratat färdigt med Emma gav han min mobil till mig.

- Vad sa hon? Frågade jag.
- Hon sa inget speciellt, sa Oscar och jag blev lite fundersam.

Det känns som något är på tok.

Kommer Oscar berätta för Cassandra om att han känner hennes syster Emma? Läs vidare så får ni svaret! ♡