Jag föll för dig igen (Oscar Enestad)

Kapitel 4

~ Oscars perspektiv ~
Jag gick med ett leende på läpparna hemåt, när jag hade kommit hem gick jag upp till mitt rum direkt och la mig i sängen. Jag fick ett sms av Cassandra och jag blev verkligen glad av det.

Från Cassandra: "Hej Oscar, jag har faktiskt tänkt på det här med Novalie, skulle du vilja ta hand om henne medan jag och Edona är i Göteborg för att träffa Mira?"
Till Cassandra: "Jarå, jag har lust att ta hand om henne, jag hämtar henne efter maten"

Min mamma hade gjort iordning maten så jag sprang ner till köket efter jag hade sms:at med Cassandra. Min mamma var väldigt snäll av sig, och om men gjorde nå fel blev hon inte arg, så som en mamma ska vara, helt enkelt. Efter jag hade ätit upp gick jag till diskbänken för att diska av maten från tallriken.

- Oscar, jag vet inte om du vill att jag frågar om det men, hur går det med Cassandra? Mår hon bättre nu eller? Frågade mamma och jag vände mig om och stirrade på henne.
- Ehm, nej asså hon mår dock inte så bra och hon vet ingenting om att jag känner Edona och vi ska säga de till henne sen, sa jag och mamma kollade på mig.
- Aha, säg till henne att det är bara att komma hit om det är något, sa hon.
- Mamma, hon mår ju dåligt för att jag gjorde slut med henne när hon va gravid, sa jag och blev arg.
- Ja, jag förstår, sa hon och hon såg att jag började gråta.

Jag sprang upp på mitt rum och la mig på sängen med huvudet i kudden.

- Oscar? Hör jag mamma säga. Hon öppnat dörren och sätter sig bredvid mig på sängen.
- Det är både jobbigt för dig och Cassandra nu, du har aldrig varit såhär förut och det beror nog på för att du gjorde slut med Cassandra, kan du inte förlåta henne och hjälps henne med Novalie? Undrade mamma och försökte få mig att må bättre.
- Jag vart såhär nere när jag fick veta att jag hade gjort henne gravid, jag fokuserade på musiken istället och varför vet jag inte, jag älskar Cassandra över hela mitt hjärta och utan henne skulle jag inte ens kunna le i en sekund, sa jag och började gråta.

Mamma kramade om mig och sa lite saker om vad jag skulle göra för att få Cassandra på bättre humör. Jag sprang upp till mitt rum och tog på mig rena kläder och ner till hallen för att gå till Cassandra för att säga hejdå till henne för hon skulle till Göteborg och sen hämta Novalie och sen hem igen för att sköta om Novalie här hemma.

~ Cassandras perspektiv ~
Efter maten skulle jag och Edona till Göteborg, så vi gjorde oss iordning för att åka och Oscar kom några minuter före vi skulle åka iväg.

- Hej, sa han och log för sig själv.
- Hej, vi skulle precis åka, sa jag och tänkte för mig själv att jag var så kaxig mot Oscar. Egentligen är jag inte kaxig mot honom och har aldrig varit det heller, men när jag är stressad brukar jag oftast bli kaxig.
- Jag ska hämta Novalie, och säga hejdå till er, sa Oscar.
- Okej, jag tycker att du är super snäll att du tar hand om Novalie medan vi är borta, sa jag och log som ett fån, tydligen såg han det och jag blev alldeles röd i ansiktet.
- Vi måste åka! Sa jag och Oscar kom ner som en vind ner för trappen med Novalie. Hon tyckte att det var roligt.

Efter Oscar hade hämtat Novalie stängde jag dörren och låste, nu ska jag träffa Mira, Omars bästis för första gången och det kommer bli jätte roligt att få träffa henne. Jag och Edona sa hejdå till Oscar och Novalie när vi hade kommit till tågstationen. Det skulle ta några timmar att åka till Göteborg så vi satt och pratade om allt och lyssnade på musik osv.

| Framme i Göteborg |
När vi hade kommit fram till Göteborg väntade vi på en taxi, när den kom satte vi oss i bilen och åkte till ett hus, som var tydligen Miras hus. Det var väldigt fint och stort, Mira kom fram till oss och hälsade på oss.

- Hej gumman! Sa Mira när hon såg Edona.
- Heej! Det här är Cassandra, sa hon tillbaka.
- Jaha, hej! Sa Mira och kramade mig.

När Mira hade visat runt i huset för mig satte vi oss alla tre ner i soffan. Vi började prata om allt och det var då jag började tänka på Oscar, igen. Jag började gråta och jag sprang in till Miras badrum och grät för mig själv.

- Jag klarar inte detta utan Oscar! Skrek jag rakt ut och tårarna bara forsade ner. Edona och Mira sprang till badrummet för att se vad som hade hänt.
- Men gumman, kom här, sa Mira och lyfte upp mig.

Jag berättade hela historien om varför Oscar gjorde slut med mig och varför jag mår så dåligt för Mira, det var inte bara jag som grät utan nu var det alla tre. Edona visste redan om det och hon hade gråtit varje gång jag har berättat det för nån. Tillslut torkade jag tårarna och fick ett litet leende på läpparna iallafall.

För att få mig på bättre humör pratade vi om allt, det är jätte kul å prata om Oscar men ibland kan jag få känslorna tillbaka och jag tror jag har fått tillbaka dem, men jag vet inte om han har fått tillbaka sina känslor för mig.

- Hur går det med OG då? Frågade Mira och knuffade till Edona.
- Det går bra, jag å han är så bra vänner att det ser ut som vi är tillsammans men nej, sa Edona och skrattade lite.

Jag kollade lite konstigt på dem och funderade en stund, det måste vara något som dem inte vill berätta för mig, varken Edona, Oscar eller Mira vill berätta.

Kommer Edona å Mira berätta hemligheten om att Edona känner killarna eller kommer Oscar berätta först? Läs vidare så får ni svaret! ♡