The city >> f.s

Kapitel 7 - Jag & Pianot.

Kapitel 7 – Jag & pianot.

När jag slog upp ögonen morgonen efter förväntade jag mig två armar runt min midja och en mage pressad mot min rygg. Jag satte mig sömnigt upp i sängen och gnuggade mig i ögonen. Det var inte förrän ljusslingorna lyste upp rummet då jag fick syn på den gula post-it som satt bredvid min mobil på nattbordet. ”Godmorgon sleeping beauty, glöm inte bort att det är skola idag. – F” Jag log, knycklade ihop lappen och gick för att slänga den i papperskorgen under handfaten i badrummet. Jag drog isär gardinerna och stirrade dystert ut på regnet som smattrade ner på gatorna. Inte ens det dåliga vädret kunde få mig på dåligt humör idag. Jag strävade med handen efter hårborsten och drog den slarvigt igenom mitt trassliga hår. Jag drog på mig kläderna som hängde över sängkanten och granskade mig upp och ner i spegeln. Ett par boyfriend jeans hängde lågt på mina höfter, en svart beanie med texten ”aint no wifey” i vita bokstäver satt på mitt huvud och en tight t-shirt var parad med det. Jag sneglade ner på digitalklockan som stod på nattbordet och blinkade i rött. 07.12 Jag tryckte ner skolböckerna i den svarta kånken ryggsäcken som hängde över axeln och tryckte ner mobilen i bakfickan.

Regnet smattrade ner mot klassrummets fönster och de nästintill kala träden gungade med i vinden. Jag trummade fingrarna löst på bänken och tittade uttråkat ut genom fönstret. Fanns det något tråkigare än matte? ”Hey” viskade Kevin lågt i sätet bakom mig och lutade hakan mot händerna. ”Hey” viskade jag. Jag vände mig om och kände hur hans gröna ögon borrade hål i bakhuvudet på mig. ”Alice? Vi får gå” fnissade Denise och lutade sig mot dörröppningen med ett flin på läpparna. Jag bet mig generat i läppen, muttrade ett lågt hejdå till läraren och joggade ut ur klassrummet tillsammans med henne vid min sida. Min blick föll över Oscar som stod lutad några meter bort mot ett av de röda skåpen med blicken fäst ner i mobilen. ”Uh jag möter dig vid ditt skåp” mumlade jag och blåste en slängkyss mot henne över axeln. ”Hey” sa jag muntert och kramade mattebocken närmare mitt bröst. Ett leende spred sig över hans läppar och han tryckte ner mobilen i fickan. ”Hey mrs Sandman” skrattade han och höjde retsamt ögonbrynen. Felix hade berättat. Mina kinder blossade och jag insåg att leende på mina läppar var enormt. ”Alice!” Denise röst ekade genom korridoren och när min blick mött hennes nickade hon mot utgången. ”Du, Oscar jag måste dra men vi ses?” sa jag och gav honom en enarmad kram innan jag joggade bort mot Denise som stod lutad mot murväggen. ”Känner du honom?” frågade hon nyfiket och stirrade på Oscar med stora ögon. Jag nickade stumt, vred in låskombinationen och drog upp skåpet. Jag tryckte in matte boken på hyllan, drog på mig min svarta bomberjacka och tryckte igen det igen. ”Amelia och Chelsea undrade om vi ville följa med dom till en pizzeria några kvarter bort?” hon krokade fast sin arm i min och hoppade muntert från sida till sida samtidigt som hon drog mig mot utgången. ”Och vad svarade du?” jag drog ner mössan en aning över öronen och puttade upp de vitmålade, metalldörrarna med min lediga hand. Regnet hade lugnat sig och det duggade bara ner över den mörka gatan. Himmeln var askgrå och man skymtade inte en fläck av blått, allt var grått. Från den sista regnskuren låg stora bruna vattenpölar kvar på gatan och jag grimaserade när mina vita nikes började bli en aning blöta. ”I’m singing in the rain, I’m singing in the rain!” sjöng Denise högt och snurrade runt på gatan. Jag himlade med ögonen, sneglade för att se om någon tittade på oss innan jag gjorde samma sak.

17.23, Felix:

Kom till studion babe. *adress*

17.24, Alice:

Du är jobbig.

Men vi ses om en stund:)